Tisdagsbetraktelse

Vi sitter sällan ute på vår terrass nu för tiden. Märkligt nog, för vi satt mera där förra sommaren trots att det var mera /eller syntes mera rörelse där då, än vad det gör nu. Men med tanke på slipdammet från byggnationen på andra sidan gränden så känns det tillsvidare bäst att hålla sig inomhus. Tids nog så blir livet mera normaliserat igen...

Så där dammigt kan det se ut inomhus hos grannen mitt emot, alltså hos RIM. Jadå, de har ansiktsmask och tillbörligt skydd, de proffsiga killarna som håller på med slipandet. Ska det bli fint så får man lida pint, som det heter och förhoppningsvis så har de bra lön för mödan. Faktum är att det finns två män där på fotot men de syns nästan inte alls...så ni förstår kanske varför vi inte sitter ute på terrassen fastän det är sommar. 

Ok, det är inte så där hela tiden och alla dagar men det händer titt som tätt att slipdammet yr runt knutarna.

 Chilipepparn levererar, jag är förundrad över rikedomen den delar med sig av dag ut och dag in. Jag skördar mellan tre till sex stycken mogna frukter varje dag..


Jag har sått två nya plantor. Jag vill ha mera av den starka godheten, men en av dem ska den nya grannfamiljen få. Vi är flera som gillar chilipeppar i huset.😊


När RIM dammar hos sig så skramlar jag inne hos mig. När jag städade kylskåpet i lördags så hittade jag en ensam sötpotatis lite i skymundan . Uffe är inte särskilt förtjust i batata doce/ sötpotatis så går det inte så mycket åt. Jag gillar sötpotatis däremot så det händer att jag äter sötpotatis och Uffe vanlig potatis till kött, fisk eller vad vi nu har på menyn för dagen. Ibland är jag glad och nöjd med bara sötpotatis..

Men i lördags så fick jag för mig att baka ett potatisbröd. Mitt eget påhittade recept för dagen blev det. Ett "skjuta från höften-bröd". 


    Hur enkelt som helst...sötpotatis, mjöl, vatten, jäst och salt. Kan det bli enklare? 

   

Jäsa under duk med vackert tygtryck av båt på.; då bara flyter allt på som det ska flyta, ämnen klappades för hand, naggades och jästes igen innan ugnen stod för resten. Gräddningen. Jag saknar en stenhäll men det får duga som det är...



Vi är inte stora brödätare alls Uffe och jag. Lite märkligt i sig med tanke på att jag har bakat bröd i 25 år till försäljning, bröd som hade strykande åtgång men likväl så äter vi normalt bara en enkel skiva bröd med pålägg på per person under hela dagen, till frukost, men när det finns nygräddat varmt bröd så, ja, då blir det rena rama frosseriet/festyran med vitlökssmör till. En dubbel och mycket vitlök ska det vara i smöret från Azorerna. 

                           
                           Sen blir det som det blir, ingen egentlig middag alls 
                           men hur mycket middag som helst  ändå.
                           Kokta majskolvar till, färskt potatisbröd a´ la Karin, 
                           tsatsiki med massor av vitlök och abóbora ( pumpa) i, också a´ la Karin... 
                           Det blev mycket mat över, ikväll blir det rester till middag...
                           Maçaroca de milho, (man säger massarocka) majskolv, är mättande, 
                           bolo de caco a´ la Karin, potatisbröd mättande...puh. Men så himla gott...

                           


Jag hade helt och hållet glömt bort att det fanns ett par laxkotletter kvar i frysen. Tack och lov bara en vecka gamla. Lax ska inte förvaras länge i frysen, fisken är så fet, så den härsknar fort och lätt. Men igår smakade den bra med en varm röra på paprika, tomat, lök samt en halv potatis till ( på min tallrik)  + persilja till, här kallad salsa. 




Jag har tillsvidare inte hittat en potatis här på Madeira som inte har smakat bra och är av bra kvalitet. Aldrig någon med röta, bara bra och goda potatisar. Vulkaniserade potatisar😊😉ska det tydligen vara.

Men jag har haft huvudbry för på kvittot när jag har handlat potatis i vår lilla mercado/ mercadinho,  i fruktaffärer och så vidare så har det inte stått batata utan semilha..
Jag har varit som ett stort frågetecken. Batata är väl batata, potatis, men se det är inte så enkelt på den här ön, däremot på fastlandet och allt har sin  förklaring. 
                         


Semilha lär härstamma från det spanska ordet semilla och det ordet skrevs på en etikett som följde med de första knölarna som kom till Madeira, importerade från Kanarieöarna. Man tog till sig namnet som fanns på säckarna och från år 1760 har man kallat vanlig potatis till Semilha här på ön. Alltså ännu i denna dag.  För att skilja sötpotatis/ batata doce, från vanlig potatis så är namnet semilha fortfarande i bruk.  Det låter som smilla när man säger semilha här. Själv säger jag similla..lite envis får jag väl vara? 

En annan rolig detalj är att cenoura, morot låter som snora, vilket jag inte gillar alls så jag säger sinora, men då får jag veta att jag själv är en senhora. Jag säger sinora, för vem vill äta snor? Det har man när man har snuva. Lite ordning på torpet får det lov att vara eller? Melissa säger sinora...och håller med mig. Senhora låter som senjora..

Språk är roligt ! Har jag sagt det förut? 


                                              Senhora Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

wiper sa…
Förstår att ni inte vill sitta ute när det dammar så mycket. Hoppas dom snart är klar med bygget. Det ser jättefint ut på eran terass och stort. Förstår verkligen varför ni inte sitter där när jag såg dimbilden

Chilin ser jättefin ut och och jag önskade själv att jag kunde äta mer av denna krydda. Lite chili funkar för mig men när man äter ute så har dom börjat vräka på för mycket

Brödet ser ju jättefint och gott ut och du är ju ett proffs som haft eget café. Då äter ni bröd lika lite som jag för det blir högst en brödskiva/dag

Majs var det länge sen jag åt. All mat du visar ser jättegod ut och proffsigt tillagad. Härligt att ni har sån fin potatis hos er. Här har vi fått tag på några bra sorter men nu med färskpotatisen så har den blivit smaklös och vi söker för fullt bättre potatis

Intressant att få lite potatishistoria sig till livs

Ja du det var ett märkligt namn på morot ;)

Ha en härlig tisdag
Kram från Malin
Wiper,

Till all lycka är det ju inte hela tiden som det dammar så där men mitt i allt så händer det och det måste ju hända för att de ska komma i mål så småningom. Vi lider inte av byggnationen som så, inte alls men vi parerar när det måste pareras så att säga. Anpassar oss...

Jag /vi tycker om chili och vi har ännu starkare sorter i frysen men den här som vi har på terrassen är lagom stark och jag använder mycket av den i matlagningen.

Vi äter helst surbröd men ibland blir det annat att växla om med, beroende på vad jag bakar. Tack och lov att det finns frys 😊 Jag tycker ju om att baka och laga mat.

Här äter vi mycket majs..när vi får tag på majs från Madeira, direkt via bonden till lilla butiken, ungefär
Den är godast.

Jag minns den där potatisen du beskriver, snabbt framodlad med hjälp av konstgödsel så blir den vattnig och smakar ingenting ...Den kan man klara sig utan.

Cenoura som så är det inget konstigt med men dialektalt kan det bli lite lustigt. Rätt många kallar moroten, cenouran, till snora, men det finns de som också säger sinora..mera rätt.

Tack detsamma Malin!
Kram
Guldkryckan sa…
Slipdamm är ju inte så trevligt att få i ansiktet, hujeda mej, förstår att ni inte sitter där så mycket.
Kul med chillin där, vår har ännu inte "kommit" men det lär vara på gång enligt hustrun.
Då kan du ju detta med bakning, bra jobbat där tycker jag.
Vi äter en hel del bröd i perioder, bakar tyvärr inte så ofta själv men ibland så...gott.
Laxkotletter är ju mums det, riktigt smaskens. :)

Men nu, ha en fin kväll.


Guldkryckan
just nu är de inne i en period där de behöver slipa till det...och då känner vi av det från och till. Idag har vi dock suttit ute på terrassen ett antal gånger redan, så det varierar.
Chili här finns året om men under vintern går den gärna i vila för att komma starkt lite senare igen.
Ja, jag borde kunna det här med bakning ganska så bra i alla fall. Jag trivs med att baka och laga mat.

Ha en fin kväll du med, ni med!
Anonym sa…
Funderar på om jag drömde att jag kommenterade här hos Dig… /åsa
Åsa,

antagligen har du drömt, jag har bara sett den här kommentaren...i alla fall har inget kommit tidigare som syns. 😊
Ett matigt inlägg på flera sätt. Det vattnas i munnen när jag ser bilderna och läser texten. Och det bränner till i munnen när jag ser bilden på de vackra röda chilifrukterna. Förstår att du vill ha fler av den rikgivande sorten. Bra att ni håller er inomhus, byggdamm känns inte nyttigt.
BP sa…
Din mat och dina grönsaker var en riktig fröjd för ögat. Du är så otroligt duktig på att göra olika maträtter som dessutom är lite ovanliga.
Betydligt mera "aptitretande" än damsmogen från grannbyggnaden. Ungefär så ser det ut i Indien, och då är det inte slipdamm vi pratar om. Lite synd att ni inte kan utnyttja er uteplats. Du och dina grannar borde få kompensation från Rim & Co.
Anita, de fyra blomsterhaven,
tack!
Jag gillar verkligen, ja vi gillar, chilifrukter av olika styrka.
Ja, när det är som värst så är det bäst att hålla sig inomhus. Utan vidare men faktum idag har vi varit på terrassen ett par tre varv. Det gäller att hänga med när det finns möjlighet😊. Men det är ingen större "fara, vi har ju hela övriga ön att vara på.
BP,

Tack! Jag tycker om att laga mat, att baka bröd...trivs så bra med det.
Nu är det till all lycka inte hela tiden de slipar så idag har vi faktiskt varit ute på terrassen några gånger om..😊
Det där med ev. kompensation kan vi glömma innan vi ens har kommit på tanken. 😏
znogge sa…
Oj, så mycket det dammar på byggarbetsplatsen så jag förstår mer än väl att ni inte sitter så ofta på terrassen. Det är ju tur att byggarbetarna har adekvata skydd för man kan ju knappt inte se dem. Nåja, det är ju ett övergående problem vilket är det viktigaste.
Jag tycker mycket om sötpotatis men inte Husse så det är väldigt sällan det äts här. Lite synd men så är det.

Kram och god kväll!
Znogge,

ja, det måste nog göra det när de slipar...Det är övergående, absolut.
Ni har det som vi har det, jag tycker om sötpotatis och Uffe inte..

Kram till dig med och god kväll!
Susjos sa…
Hoppas det snart är färdigt med byggandet på andra sidan, men det verkar ta sin lilla tid...

Du är en hejare på att laga mat och baka! Wow säger jag bara! Sötpotatis är ju sååå gott, som tur är, så gillar min man också det!
Spännande potatishistoria!

Ha det gott!
Kram
Susjos,

det tar nog ett tag ännu, själv har jag sagt till nyår men, men...fastän jag tycker fortfarande att det är fint att få vara med om bygget, det gör jag.
Tack! Jag tycker i alla fall om att stå vid spisen och vid ugnen.

Ha det gott du med!
Kram
Sötpotatis är så gott, bakad i ugnen.. mmmm. Du är allt en riktig portugesa du som bakar sötpotatisbröd! Kul att potatis heter något annat hos er, och roligt du hittar bra sådan. Vi köper oftast amandine numera, finns på Continente, men vi äter kanske 1 påse om året.

Ö-uttal och fastlandet är olika. Så här säger jag (rätt eller fel vet jag inte, men så har jag lärt mig).
Semilha = semilja
cenoura = senåra
senhora = senjåra

Språk är absolut kul, men svårt, som jag nu sagt läääänge. Kram!
Anna i Portugal,

jag kan bara hålla med dig om det!

Ja, språket är olika, det har konstaterats. Jag förstår fastlänningarna bättre än madeirenses, folket här. Fastlänningarna pratar ungefär som vi lär oss på kursen, tydligare, klarare även om jag vet att det är stor skillnad även på fastlandet beroende på region.
Här faller ofta h-et bort helt därav similla..e blir nästan alltid i här. Och i senoura så är oet väldigt mjukt, inget å alls osv...Det märks att fastlandet ligger närmare Spanien och spanskan, även om portugiserna skulle gå i tak om de såg vad jag skrev nu😉

Kram!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande