Ångaren Skärgården
Tre fotografier i arkivet ryckte mig tillbaka i tiden. Jag har varit i städartagen igen...luftat arkivet...
 |
| Skarpnåtö hembygdsgård, ett hemman i ursprungligt skick alltsedan 1700 talet. |
Jag var tillsammans med Uffe i Skarpnåtö hembygdsgård i Hammarland på Åland och serverade fisksoppa och ålandspannkaka. Vi hade ett cateringuppdrag där för ett sällskap som efter måltiden for till Sälskär, det var i maj år 2011. Jag blev tillfälligt ensam kvar i huset, Uffe följde gästerna till båten som skulle ta dem till Sälskär. Jag minns inte varför längre. Vi var klara med vårt uppdrag och skulle fara hem till Geta så snart Uffe skulle komma tillbaka. Jag gick omkring i stora salen i det gamla huset och tittade på tavlor och fotografier som hängde på väggarna där medan jag väntade..
Jag hade aldrig sett fotografiet tidigare. Jag tittade lite extra på hästen som stod på däcket och lät blicken fortsätta till mannen som stod på kommandobryggan. Men, jag kände ju igen honom, något rörde sig inom mig. Hur kunde jag göra det? Fotografiet var från sekelskiftet 18-1900-talet, många många år, flera decennier innan jag föddes. Ändå så kändes mannen så nära mig..
Jag funderade på detta rätt länge efteråt och på känslan jag hade fått när jag såg mannen på fotografiet.. Vad var det med mannen som levde långt innan jag kom till världen?
Senare gick det upp ett litet ljus för mig.
Kunde det vara min farfarsfar Johan Sommarström som stod där på kommandobryggan?
Men jag visste att hans fartyg hette Betty. Jag kom ihåg att en tavla av Betty hängde på väggen hos min farfar John när jag var barn. Han, Johan, hade själv byggt Betty...
Senare läste jag nekrologen om min farfarsfar Johan, en man som dog många år innan jag föddes.
I den kunde jag läsa bl.a. detta:
Johan Sommarström var hemma från Föglö-Sommarö ( i Ålands östra skärgård), måhända därav namnet? .
Min egen notering: så sant så, familjenamnet Sommarström, mitt flicknamn, skapades av byn Sommarö där ursprungsfamiljen bodde och en liten strömfåra som fanns i närheten av hemmanet Mellangårds. Det var på den tiden då alla son-namn skulle bytas ut. Gudmundson/Eriksson blev slutligen Sommarström.
Nekrologen: I unga år och in i mannaåldern tjänade Johan vid post -och tullverket. Hans framåtanda ledde till att man inom ledningen för Ålands Skärgårdstrafikbolag fäste sig vid honom och sålunda blev han befälhavare på ångaren Skärgården, som under många år gick i trafik i den inre åländska skärgården. På dess kommandobrygga gjorde sig Sommarström bekant som en dugande man, en säker befälhavare, som kände sina linjer, alltid älskvärd mot sina passagerare. Många gamla ålänningar minnas nog ännu med tacksamhet Sommarström på "gamla Skärgården" som alltid punktligt betjänade allmänheten.
Sommarström ville bli sin egen, hans intresse var starkt knutet vid trafiken inom de åländska skären och sålunda kom det sig att han byggde motorbåten Betty, som en följd av år gick i trafik inomskärs på Åland.
Där kom Betty in i sammanhanget. Nu vet jag inte om fotografiet här ovan är av Skärgården, en ommålad sådan eller om det är Betty som har fått ett nytt namn. Jag tror på det senare.. Det lustiga är att mannen på kommandobryggan inte är Johan, utan ser mera ut som min farfar John, segelmakaren och kofferdiskepparen. Med det fartyget lär han han tagit sig ut till Sinting i Föglö Skärgård på friarfärd till min farmor Erika, tutat långt innan på öppet hav och ända fram till bryggan i Sinting och ropat Erika hela tiden. Hon lär ha ropat "men John så där kan du ju inte göra", men det kunde han förstås. Det var inte mycket som stoppade min farfar💕 Ja, vem kan säga nej åt en sådan friare? De gifte sig och fick nio barn, bl.a. min far Nils.
Världen är liten, jag kände igen min farfarsfar Johan fastän vi aldrig har träffats..han har poppat upp i mitt liv på många speciella sätt också senare.
Johan var utbildad trädgårdsmästare, men kunde mycket annat också. Bl.a byggde han tre stora hus i Mariehamn och var även befälhavare på Skärgården och på Betty ( Ålands Skärgård?).
De var duktiga på den tiden då det begav sig. De var överlevare ...de tog för sig och tydligen kunde ingenting hindra dem.
Min farfarsfar Johan myntade ett uttryck i Mariehamn . "Sannerligen, var det bara inte hallonsaft, sade Sommarström". Själv har jag hört historien bakom det uttrycket av mina föräldrar. Johan drack inte starkt, hette det, vilket inte var sant, han smög med sitt drickande och påstod själv att han var nykterist...men några personer ville testa honom och gav honom ett glas med någonting rött i, något starkt. Johan hade druckit ur glaset och inte med en min visat att han kände att det var alkohol i glaset utan bara tackat och sagt "Sannerligen, var det bara inte hallonsaft?". Uttrycket levde länge med i Mariehamn...jag har själv hört det sägas i sammanhang när man lite finkänsligt och med glimten i ögat har velat berätta för någon att nu är du nog inte riktigt sanningsenlig..
Så här blev det idag. Nostalgi och minnen av någon jag aldrig har träffat men som har en stor andel i att jag överhuvudtaget finns. Min anfader Johan. (Egentligen Johannes)
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Intressant också att forska kring dessa och leta fram information om platser och personer på bilderna. I synnerhet om det är platser och personer som ligger en själv nära.
visst är det så och ibland bara finns de där, fotografierna som hjälper en att minnas. På något sätt känns det också som att det ska dokumenteras, för en dag så kanske mina barn vill veta mera och jag kanske inte finns kvar...så tänker jag.
Ha det gott!
Jag kan känna lite sorg över att jag var så pass liten när min farmor gick bort och min far var aldrig intresserad av tillbakablick så jag vet inte mycket om min historia.
Åland måste varit en speciell plats ”förr i tiden” och med det menar jag i forntiden innan Du ens var påtänkt.
Med tanke på både svensken och ryssens framfart 😜 så lär det finnas många historier.
Ser framemot fler historiska tillbakablickar.
/åsa som sluppit regn idag 👍
ja, det var ju det. Det måste ha varit som du skriver, att det syntes på slaget..
Björknäs Linas Matildas Martins Karin...det du, något du ska vara stolt över.
Så där är det på Åland också, än i denna dag kan man får höra att vems flicka e du då? Och så får man dra hela gänget innan man når fram till sig själv. Men det försvinner sakta mak..lite synd nog. Nu är det nog ingen som skulle veta att jag är segelmakarins barnbarn längre. OM du minns så hette mitt knäckebröd SegelmaKarins knäckebröd😊. Men Nisses unge visste de att jag var när jag reste från Åland. Unge och unge...haha...
Tack för denna text och bilder, spännande och fint på alla sätt.
Ha nu en fin kväll. :)
ja, absolut, han gjorde intryck, goda sådana.
Jag föddes efter att min farmor dog och visst skulle jag mera än gärna ha träffat henne jag också. Jag lär vara en kopia av henne, men en ljuslättare sådan, hon var mörkhårig. Min släkt på min fars sida finns antecknad på olika sätt, mycket p.g.a det engagemang de hade när Åland blev självstyrt, men innan dess så banade Johan vägen.
Det är fint att känna till sin historia lite, jag förstår din "sorg".
Åland är en speciell plats, absolut. Det var ju svenskt från första början, liksom Finland också var. Sen kom ryssen. Men Finland blev självständigt år 1917..år 1921 blev Åland självstyrt, en autonomi. Jag känner igen en del av historien här i Portugal också..vi har mycket som påminner om varandra, Madeira och Åland, vad gäller självstyrelse etc...
Tack, det kommer säkert mera när jag blickar tillbaka på fotografierna i arkivet. De sätter fart...Så skönt att du har lite sommarväder nu! 😊
ja, det är ju det, riktigt spännande och visst ångrar jag att jag inte lyssnade på allt vad min far berättade för mig en gång i tiden. Jag borde ha bandat allt men det blev aldrig av.
Tack själv och ha en fin kväll du med!
tack! Ja, det kändes lite märkligt, det medges..plötsligt så står jag där ansikte mot ansikte med anfadern som jag inte ens visste att det var just då, bara kände något...
KRAM!
tack! Ja, ett foto rymmer väldigt mycket ibland.
Kram! 🤍
Kram
ja, så är det med gamla bilder, svartvita i all synnerhet, de som finns kvar. De är en del av vår historia.
Kram
Har forskat lite så jag vet lite mer än förut men mina föräldrars generation berättade inget för det var inte så då.
Härlig nostalgi du förmedlar
Ha en härlig torsdag
Kram från Malin
tack! Skarpnåtö hembygdsgård är snudd på unikt som fortfarande är 1700-tals genuint, välbevarat.
Ja, jag har lite koll, men det beror mycket på flera i släkten som har forskat, som också har skrivit en bok om Mellangårdsfolket på Sommarö. Då blir det så mycket lättare att veta och att ta reda på. Nu hör jag till den äldsta generationen och jag märker att mina vuxna barn blir frågvisare, vetgirigare med åren som går, så det är rätt viktigt för min del att kunna förmedla det lilla jag kan. Min dotter har tagit reda på väldigt mycket själv, p.g.a andra forskningar som hon har gjort och som i sin tur har öppnat nya "dörrar" även för min del, täppt till luckor ...
Jag tror att det är rätt vanligt nu också att inte prata om släkten, precis som det var med våra föräldrars generation. Alla har fullt upp med att leva, överleva..vara mitt i livet. Sen har vi olika intressen..
Tack Malin, ha en fin torsdag du med.
Karin-kram!