Äventyret framtiden

En liten oskygg Madeira-bofink längs en levada vi vandrade. De är så vana med människor så de kommer fram ibland för att eventuellt få något gott att äta ur någons hand.  Det är rätt skönt att tömma mobilen på fotografier. Jag blev häpen här om dagen när jag såg en vän sitta och bläddra bland sina otaliga mängder av foton i sin mobil. Då insåg jag att jag snudd på har ett tomt bildarkiv i jämförelse med henne och sedan fick jag veta att alla har sina mobiler fulladdade med foton, "har inte du Karin? Jag har hela mitt liv i mobilen" berättade J.  Nej, det har inte Karin, fastän jag trodde så. I min mobil finns bara en liten, liten andel i jämförelse med min väninnas. Men vi är tack och lov olika och var och en på sitt sätt. Jag använder mobilen i första hand som telefon och att kunna chatta med mina barn och vänner med, att finnas till hands med. Jag är en dålig mobilanvändare på sitt sätt. Mobilen är ett nödvändigt "ont" ungefär, även om den för mycket gott med sig

 Tre fotografier i arkivet ryckte mig tillbaka i tiden. Jag har varit i städartagen igen...luftat arkivet... Skarpnåtö hembygdsgård, ett hemman i ursprungligt skick alltsedan 1700 talet. Jag var tillsammans med Uffe i Skarpnåtö hembygdsgård i Hammarland på Åland och serverade fisksoppa och ålandspannkaka. Vi hade ett cateringuppdrag där för ett sällskap som efter måltiden for till Sälskär, det var i maj år 2011. Jag blev tillfälligt ensam kvar i huset, Uffe följde gästerna till båten som skulle ta dem till Sälskär. Jag minns inte varför längre. Vi var klara med vårt uppdrag och skulle fara hem till Geta så snart Uffe skulle komma tillbaka. Jag gick omkring i stora salen i det gamla huset och tittade på tavlor och fotografier som hängde på väggarna där medan jag väntade..                                  Jag hade aldrig sett fotografiet tidigare. Jag tittade lite extra på hästen som stod på däcket och lät blicken fortsätta till mannen som stod på kommandobryggan. Men, jag kände ju igen

Vi sitter sällan ute på vår terrass nu för tiden. Märkligt nog, för vi satt mera där förra sommaren trots att det var mera /eller syntes mera rörelse där då, än vad det gör nu. Men med tanke på slipdammet från byggnationen på andra sidan gränden så känns det tillsvidare bäst att hålla sig inomhus. Tids nog så blir livet mera normaliserat igen... Så där dammigt kan det se ut inomhus hos grannen mitt emot, alltså hos RIM. Jadå, de har ansiktsmask och tillbörligt skydd, de proffsiga killarna som håller på med slipandet. Ska det bli fint så får man lida pint, som det heter och förhoppningsvis så har de bra lön för mödan. Faktum är att det finns två män där på fotot men de syns nästan inte alls...så ni förstår kanske varför vi inte sitter ute på terrassen fastän det är sommar.  Ok, det är inte så där hela tiden och alla dagar men det händer titt som tätt att slipdammet yr runt knutarna.  Chilipepparn levererar, jag är förundrad över rikedomen den delar med sig av dag ut och dag in. Jag skör

Nu blir det ingen språkkurs förrän den 20 september! Det blir ett lååångt sommarlov av olika orsaker, bl.a. reser en av oss i gruppen till sitt hemland och återkommer först den 16 september,  så lärar-Melissa beslöt att nu blir det så här.  Givetvis så frågade hon oss var och en om hur vi kunde tänka oss fortsättningen innan hon tog beslutet. Bra så, hjärnan behöver vila även om jag kommer att repetera vad vi har gjort sen i januari. En stund om dagen blir det nog i alla fall, si så där.  Melissa som känner till att jag vill bli portugisisk medborgare vet vad som krävs av mig..så hon tog mig lite på sidan om och gav mig tipset -"tjugo minuter om dagen Karin!"  Jag är den enda i gruppen som har ambitionen om att söka PT-medborgarskap. Det kändes som om jag fick en liten särbehandling. "Inget sommarlov rakt av, lite läsa "måste" du och lyssna på språket via audior, skriv ord, prata, prata... Jag vet att jag lätt "fastnar" så det blir säkert en timme om

Bloggvännen BP förvaltar skyltsöndagen och jag hänger med idag igen med lite äldre skyltar, men också mera tidsenligt aktuella ... Plötsligt så hittade jag de lite bortglömda/gömda. Jag hade tänkt visa dem redan i maj men bättre sent än aldrig kanske?            Ska man vara med i en blomsterparad som pågår i flera timmar så måste det finnas vattenreserver    Funktionärer var det gott om...     Poliser fanns det lite här och där .... Turma do Funil, grundades år 1988 och är en del av Musik,-kultur och fritidsföreningen Câmara de Lobos Choir. Det här året, med 154 festprissar, bestämde sig gruppen Turma do Funil för att fira all den glädje, alla leenden och all entusiasm, som den har paraderat med under de senaste 32 åren.     Bland alla skyltar i en busskur vilade en blomsterprydd hund ut...     En organisatör beundrar blomsterdekorationen... I en annan busskur övade tre sötnosar sina rörelser innan det var dags för start. Utanför Supermarket stod varelserna som jag tror att kom direk