Äventyret framtiden

Jag (vi) firar inte Halloween annat än att det någon gång kan hända att jag dekorerar med vackra pumpor. Det kanske jag gör i år också, beroende på om jag hittar de där goda vackra pumporna. Pumpasoppa är gott!  Men visst har det hänt, tack vare barnbarnen, att mormor har tagit ut svängarna lite extra. Vad gör man inte för dem ? Eller kanske mera rättare sagt, de plockade fram lekfullheten ur mig; jag blev det där barnet på nytt som jag egentligen alltid har varit, fortfarande är och som jag trivs med att vara.  Nu är barnbarnen långt borta, både vuxna och inte vuxna men jag minns roliga stunder i halloweentider tillsammans med dem. Så roligt vi hade, så fina minnen vi har av de där dagarna, småhyssen, skratten, godisätandet, nagelförlängningarna, bakandet och spökandet.        Jag tror att jag ska köpa några pumpor i alla fall och dekorera med på terrassen.     Sen kan vi ju äta upp dem, Uffe och jag. Egentligen så behövs det inte så mycket mera än att vi går ut och vandrar lite grann

Så är det måndag igen vilket betyder veteranbilar här på bloggen, åtminstone så länge lagret räcker och tillsvidare så finns det några sköna pärlor kvar i "garaget".  Vår, Uffes och min, utflykt till Jardim Quinta Magnólia den sista helgen i juli i år gav oss en fin upplevelse när vi såg alla fina bilar från 1910-20 o 30-talet som ställdes ut för allmänheten att bekanta sig med. Veteranbilsföreningen på Madeira är bara att applådera stort för.  ___________________ Veteranbil nr  27                                         Årgång 1930 Peugeot 201 Berline köptes i Frankrike, efter att nuvarande ägaren José Carlos Clemente, hade sett den i en tidningsannons. Den anlände till Madeira den 26 juni 2001. Den var i dåligt skick men alla delar fanns. Restaurationen av bilen blev mera krävande än ägaren först hade trott att den skulle bli men efter 700 dagar rakt av så stod den fixad, klar och som ny trots den höga åldern. Karosseri-och målningsdelen utfördes av broderns karosseriverks

Hej hopp du söta sockertopp! Glad måndag och allt vad man nu vill kalla den här dagen! För min del så är det Veteransbilsdagen, några gånger till. Vid det här laget vet ni alla som har tittat troget in här och njutit av de antika skönheterna att Uffe och jag var till Jardim Quinta Magnôlia den sista helgen i juli i år och beundrade alla de fina välskötta pärlorna. Jag har visat dem i tur och ordning sedan dess, två till tre bilar per gång per måndag. Veteranbil nr 25  En Buick E-Four-35 från 1918 stod där framför oss mitt i allt.  Den är faktiskt blå, men jag har misslyckats att ta fram den rätta färgnyansen som den har, tyvärr.  Den blev lite väl mörk på mina foton... Det var runt 2012, för tio år sedan som Buickens nuvarande ägare Luciano Jardim, köpte den. Köpet gjorde han i USA och på vägen hem till Madeira, passerade han Storbritannien. Vad han egentligen gjorde där förtäljer inte historien. OM  jag har förstått det hela rätt så var bilen i väldigt bra skick redan vid köpet så det

Med hänvisning till den oväntade konstrundan som vi gjorde för ett tag sedan så fortsätter jag idag. Vi blev hänvisade att gå en trappa upp från utställningen där Sarah Frances Dias konst hängde.    I trappan upp mötte vi denna runda målning som jag absolut gillade rakt av.     Det bådade gott... Konst är ju något väldigt personligt och det är ju det fina med konst eller hur? Själv var jag smått road, inte imponerad dock, av numrorna på väggen vid varje tavla men konsten i sig gav mig inte det där aha-et som jag hade förväntningar på.  Jag var tråkigt nog rätt så oberörd och trots att det fanns många,  både stora och små målningar så gjorde de inte intryck på mig.  Den runda tavlan  i trappan upp till övre våningen "tog" mig men sen så .... Nej, Guilherme Parente blev inte "min " konstnär.          Skam till sägandes så tog jag snudd på ingen bild alls, bara det fåtal som tilltalade mig på något sätt.      Jag är säker på att många av er som tittar in här tycker o