Veteranbilar nr 25 o 26

Hej hopp du söta sockertopp! Glad måndag och allt vad man nu vill kalla den här dagen! För min del så är det Veteransbilsdagen, några gånger till. Vid det här laget vet ni alla som har tittat troget in här och njutit av de antika skönheterna att Uffe och jag var till Jardim Quinta Magnôlia den sista helgen i juli i år och beundrade alla de fina välskötta pärlorna. Jag har visat dem i tur och ordning sedan dess, två till tre bilar per gång per måndag.

Veteranbil nr 25 


En Buick E-Four-35 från 1918 stod där framför oss mitt i allt. 
Den är faktiskt blå, men jag har misslyckats att ta fram den rätta färgnyansen som den har, tyvärr. 
Den blev lite väl mörk på mina foton...

Det var runt 2012, för tio år sedan som Buickens nuvarande ägare Luciano Jardim, köpte den. Köpet gjorde han i USA och på vägen hem till Madeira, passerade han Storbritannien. Vad han egentligen gjorde där förtäljer inte historien. OM  jag har förstått det hela rätt så var bilen i väldigt bra skick redan vid köpet så det enda som behövdes göras var att måla om den. En mästare Antonio nämndes men om den mästaren var i Storbritannien eller här på Madeira vet jag inte. Bilen blev ommålad i alla fall.


   Samma år som denna Buick "föddes" så avbröt fabriken i USA  serien. Året var 1918. Buick är ett av de äldsta bilmärkena i världen. Idag är Buick en del av den amerikanska biltillverkaren General Motors. GM. Uppkallad av bilpionjären David Buick var det ett av de första amerikanska bilmärkena och var också det företag som etablerade General Motors 1908. 


Bilveteran nr 26



       Den här gången börjar jag bakifrån😉. Det råkade bli så när jag hade rundat nr 25 Buicken. 

       

   En Chevrolet Phaeton från år 1934 stod där och glänste så vackert i det fina julivädret.
   Den blev inköpt på en auktion i Sydafrika av Ramiro Jorge. 
   Den var i fullgott skick och krävde inget som helst restaureringsarbete, 
   det hade den tidigare ägaren  redan skött om att blev gjort. 


Bilen har använts vid hundratals olika bröllop, både i Sydafrika och på Madeira. På senare tid har en ny restaurering gjorts. Karossen är helt byggd i trä. På detta fästes metallplattor, ett kännetecken för Chevrolet-bilar som varade fram till år 1936.

Några detaljer måste också till förstås samt den långe mannen som alltid dök upp när man minst anade det.


Jag avslutar med en fyrväppling vackra damer från början av 1900-talet. Jag har inte fotograferat dem, utan någon anonym har lagt ut bilden på Internet som jag helt enkelt lånar rakt av. 

Nu återstår inte så många bilar men dock, jag återkommer nästa måndag igen med de gamla skönheterna från början av 1900 talet. 
Hoppas ni vill titta in då också!
Tack för titten in idag!

Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

De är bra läckra de där gamla välskötta veteranbilarna. En kaross byggd i trä, oj den bilen måste vara riktig tung! Bilarna påminner mig varje måndag om slavhandeln, i alla filmer från den tiden så åker de vita alltid i den här typen av bilar i filmerna. En tid vi aldrig får glömma och vårt kära Portugal är ju en av de största "kålsuparna".
LillaSyster sa…
Kaross i trä är ju rostfri .....men mycket annat kan ju hända- känns inte så stabilt. Men superhärliga fordon är det. Glad att bevaras och tas om hand. Ha en bra måndag! Nu skiner solen efter gårdagens oväder med skyfall, åska och hagel.
Anna i Portugal,

ja, de är läckra.
Det var under den tiden då de här bilarna fanns och lite före som slavhandeln var en vardag, helt rätt. Också här på Madeira, faktiskt långt före det. Därför ser man också många människor med afrikanska drag här. Då de började bygga upp bananplantagerna här så var det slavar från Afrika som var med och gjorde jobbet. Jag har läst på min läxa men ska läsa mera innan jag skriver ett inlägg om det.
LillaSyster,

Många antika bilar blev byggda av gamla hästdroskor och så vidare. Kärrhjulen blev bilhjul etc.
De har säkert tagit till knep som fungerar i dagens läge, metall på trä t.ex.
Nu ligger de inte ute i trafiken de här skönheterna, bara något enstaka fall. De är mest till att beundra då veteranbilsföreningen ställer till med sina olika tillställningar. Det finns ca 2000 bilar här som räknas till veteranbilar enligt föreningen. Alla väldigt välskötta.
Efter regn kommer sol, härligt!
Ha en fin solskensmåndag!
Guldkryckan sa…
Läckra bilar igen, me like mycket.


SV: Hade jag haft hus hade jag nog försökt få med mig den trappan hem. :)

Ha det bäst.
Anki sa…
Superläckert! Älskar de gamla skönheterna!
Glad måndagskväll Karin!
Tänker direkt på Farmor Anka när jag ser såna bilar - häftiga, absolut!
Anni sa…
Veteranbilar är något speciellt, tänk vilken revolution det var när de kom! Tänk hur modiga man var som satte sig i dem och åkte iväg. Vackra som få är de också, annat än dagens ofta klumpiga (men säkra) bilar.
BP sa…
Med tanke på att det var två amerikanska veteranbilar var de förvånansvärt "klassiska" och inte lika "vräkiga" som jänkare brukar vara.
Som du förstår ser jag inte ett dugg fram emot att dina bilder från den fina utställningen tar slut;-)
Guldkryckan,
ja, man kan ju bara inte låta bli att tycka om dem.


Ha det bäst du med trots att du inte kan ta vara på trappan;)!
Anki,

gammal kärlek rostar aldrig så det måste väl gälla de här bilarna också. Man kan ju bara inte låta bli att älska dem.
Tack detsamma, nu nästan natt hos dig! :)
Klimakteriehäxan,

Farmor Anka var en föregångare på sitt sätt. Hon lär ha kört elbilar har jag läst någonstans.
Anni,

de är något alldeles speciellt med dem. Jag minns att min mamma berättade, född 1919, att de kastade sig i diket när en A-eller T-ford kom körandes på landsbygden där hon bodde som barn. De körde som bara attan, säkert i trettio kilometer i timmen ;). Bäst att hålla sig i säkerhet i dikena.
BP,
antagligen för att de var så "unga", nya. Kan tänkas.
Jag har ju lite andra veteraner på lager också, lite modernare sådana, så jag fortsätter säkert med dem när de här tidigare veteranerna har tagit slut.
Det lär finnas ca 2000 veteranbilar här på ön.
Märtha sa…
Härliga bilar! Vår "Mofa" (i mitt förra liv) var också på flera bröllopsuppdrag. En gång när min man väntade utanför kyrkan kom den trevliga kantorn förbi, stannade upp och sa:" Jag tänkte säga don efter person, men det säger jag inte!" En annan gång "drabbades" han av en buss med amerikaner som fotograferade som sjutton, pratade och frågade - min man var inte så vidare slängd i engelska. Jag var inte med den gången. Mofa har nu bott i cirka 15 år i Vasatrakten. Hoppas bli klar med höstarbetena den här veckan...
Märtha,

ja, de är härliga.
"Mofa" är ett så rart namn på en veteranbil. Ja, du har berättat varför redan tidigare, jag vet och minns :)
Härliga minnen du har!
Lycka till med höstarbetena! :)
Gunnel sa…
Jag gillar hjulen på första bilen. Bra mycket snyggare än de navkapslar man sätter på dagens bilar. Så tjusig som de damerna måste man naturligtvis vara om man ska åka i en tjusig bil. Ha det bra.
Gunnel,

jag gillar dem med och jag frågade om dem rakt ut i luften och fick veta att det är gamla kärrhjul som man använde på den tiden.
Ja, du , vi får piffa till oss ordentligt när vi ska åka tjusig bil, du och jag! :)
Ha detsamma du med!
Guldkryckan sa…
SV: Traktor är ju änna grejen. ;)
Ditte sa…
Fina bilder och fina bilar och roligt att få veta mer om de olika bilmärkena , bilarna och deras ägare.
Och inte minst intressant med en kaross i trä.
Tack för besöket och jag är med nästa måndag.
Kram
Susjos sa…
Gillar den gula bilen och de tjusiga damerna!
Ha en fortsatt fin vecka!
Kram
Ditte,

tack!
Vi ses om inte förr, vilket vi säkert gör, nästa måndag också! :)
Kram
Susjos,

jag kan förstå det! Är likadan själv i det här lilla svepet.
Ha detsamma!
Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio