Äventyret framtiden

Jodå, de lever alla fem (på bilden är två av dem ute på vift i dammen) och är riktigt duktiga på att förse sig själva med mat. Vad de nu hittar där bland stenarna? Något gott och smaskigt är det i alla fall, det syns tydligt.      Ibland får man tääänja på sig lite extra för att nå dit man vill... Det är roligt att se att de fem har klarat sig så bra. De är stora "tonåringar " nu i jämförelse med de andra som har hackat sig fram ur sina ägg. Det har nämligen kommit några nya små ankungar till ankdammen. I fredags när vi gick förbi fanns där plötsligt fem små nya ankungar som for på som små skott . Stora som tändstickaskar, paddlade de på med sina fötter, men då hade jag inte kameran med så vi gick dit igen på lördagen då vi ändå hade vägarna förbi. Dessvärre var de bara tre kvar av de fem på lördagen. Två fanns inte längre.Vi såg en av dem flyta i dammen, den hade dukat under, förmodligen för att den inte fått tillräckligt med föda i sig eller någonting annat. Naturens vi...

Under några dagar har det franska krigsfartyget Monge legat i Funchals hamn.  Bilden ovan är inte jag upphovet till utan fotografen heter Mike Wilkinson. Under sen eftermiddag/tidig kväll på onsdag gick hon ut, till en början med hjälp av bogserbåt innan hon gick för helt egen maskin/maskiner. Uj så stor hon är och vilka "trattar" hon har. Om ni vill veta mera om vad hon egentligen håller på med så klicka på länken Monge . Det finns hur mycket som helst att läsa om Monge och hennes "syskon", som tycks vara ubåtar.      Ca en timme senare såg vi henne stäva västerut .... Det är märkligt med sådana här ting på de stora haven. De är fascinerande men också skrämmande. Det bästa vore ju om de inte alls skulle behövas men så enkel är inte livsekvationen. ( Tusans Putin och alla andra likasinnade skitstövlar. Anamma och anfäkta som en viss kapten Haddock säger.)   På katthotellet brydde de sig inte det minsta om Monge. De var helt utslagna, de mjuka pälsklingarna...

Jag blir glad över att se små gester i vardagen, gester som inte har så stor vardagsverkan men som visar att det finns en  respekt för en konstnär och hans tankar om det som har skapats. Lite gulligt är det . Gulligare än de ölflaskor som statyn också brukar tilldelas       Do outro Lado do Oceano heter verket, vilket i ungefärliga ordalag betyder Över havet.      Celso Caires från Funchal är konstnären som "planterade" sitt konstverk vid Avenida do Mar år     2005. Ett mycket iögonfallande konstverk. Man kan inte undgå att se det.      Det kanske inte dräller av konstnärer i ordets rätta bemärkelse men det finns många likväl som står     där mitt i allt längs de vägar man väljer att vandra för dagen.     Hamnen i Funchal är åtråvärd för flera av dem. Så tappade konstnären något på marken, böjde sig ner och jag fick till en bild av skapelsen. Riktigt snygg i mina ögon. Där satt han och rytmiserade på sin did...

  Jag skrev tidigare om att vi försöker handla så lokalt som bara är möjligt men ibland är det inte det. Möjligt. Vissa varor kommer hit från andra ställen, t.ex. nästan alla mjölkprodukter.  Någon gång kan man få tag på färsk getost här men det händer inte ofta.  Vill man ha ost så får man räkna med att den kommer från andra europeiska länder.  Vi vill ha ost med mycket smak och då vi köper ost så kan det bli röd emmental eller gruyere om de sorterna överhuvudtaget går att få tag på, men allra helst köper vi ost som är tillverkad av azoriska mjölkprodukter på Azorerna. Azorerna  är autonomt precis som Madeira är och hör till Portugal.  Vi tycks ha bespetsat oss på autonomi ;) men så kommer vi från Åland också.  Till vår stora glädje öppnades en liten butik med azoriska produkter här under våren och dit har vi gått och handlat någon gång nu och då, då vi vill ha goda smakrika ostar.  Queijaria da Avó heter den lilla boden.  På svenska blir de...

Idag har jag mycket på gång och tar en liten paus från bloggandet, om än en väldigt kort paus, för på söndag syns vi här igen om ni vill. Tills dess önskar jag er alla en trevlig helg!  Bilden från Madeira är lånad men passar bra att visa en dag som denna då Portugal firar sin nationaldag , givetvis så firar man där här också. Madeira är självstyrt men hör till Portugal.  Allt gott till Er alla!  Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

 Idag fyller Ålands Självstyrelse 100 år!  Självstyrelsegården i Mariehamn  Allra minst 100 st grattis och lika många lyckönskningar sänder jag till mitt Åland idag!  Det händer att jag får frågan om jag inte saknar mitt Åland. Det gör jag inte men av den orsaken att jag aldrig har förlorat mitt Åland, jag bär Åland inom mig, jag är ålänning i själ och i hjärta. Det jag har inom mig kan jag inte sakna. Det kan ingen ta ifrån mig. Jag är helt enkelt en egensinnig ålänning och tänker så vara tills jag drar mitt sista andetag. Förmodligen efter det också, så egensinnig är jag som ålänning. Sådana är vi, vi ålänningar! :)  Det är ungefär som med de nära och kära som inte finns på jorden längre. Jag bär dem inom mig och är aldrig någonsin ensam. Det enda är att jag inte kan ringa dem men å andra sidan så behövs ingen telefon. Jag pratar på ändå, diskuterar med dem och får de svar som jag tror att jag skulle få om de hade varit här. Vi kan ju varandra, känner varand...

    Vi tar oss till ankdammen nu och då för att kolla läget för de små dunbollarna.  De var vid liv alla fem, fulla av liv så det stod härliga till senaste söndag, då vi gjorde en snabb vandring till dammen i väntan på att Nadal skulle möta Ruud i tennisfinal i Paris Open. Ankungarna  har vuxit så det syns, åtminstone de tre som är tvåfärgade. På sex dagar har de ökat rejält i storlek.  Jag är glad att jag inte är ankmamma. De små far på som små studsbollar åt alla håll och kanter, var för sig och rör sig ständigt, ständigt, snabbt, snabbt.  När man tror att man har fått en att fastna på kameralinsen så vips så är den redan någon annanstans. Ungefär så här blev många av fotona  om de inte var ett enda sudd förstås. De har fart på de små så svallvågor bildas. Jag vet ju inte vad det är för kön på myskankan men jag kallar henne Moster. I söndags var hon barnvakt och hade fullt upp att hålla koll på de fem yra små bollarna som for åt olika håll hela tiden...