En liten dunbollsrapport på en tisdag/ Terça-feira
Vi tar oss till ankdammen nu och då för att kolla läget för de små dunbollarna.
De var vid liv alla fem, fulla av liv så det stod härliga till senaste söndag, då vi gjorde en snabb vandring till dammen i väntan på att Nadal skulle möta Ruud i tennisfinal i Paris Open. Ankungarna har vuxit så det syns, åtminstone de tre som är tvåfärgade. På sex dagar har de ökat rejält i storlek.
Jag är glad att jag inte är ankmamma. De små far på som små studsbollar åt alla håll och kanter, var för sig och rör sig ständigt, ständigt, snabbt, snabbt. När man tror att man har fått en att fastna på kameralinsen så vips så är den redan någon annanstans.
Ungefär så här blev många av fotona om de inte var ett enda sudd förstås. De har fart på de små så svallvågor bildas.
Jag vet ju inte vad det är för kön på myskankan men jag kallar henne Moster. I söndags var hon barnvakt och hade fullt upp att hålla koll på de fem yra små bollarna som for åt olika håll hela tiden. Det vi lade märke till var att så snart de små var uppe på kanten, på land, så var Moster mån om att få ner dem i vattnet igen. Jag kan tänka mig att risken för att bli fångad av en falk eller katt är mycket större på land än i vattnet.
Föräldrarna tycktes ha barnfritt en stund. Vi såg dem genom springbrunnsvattnet på andra sidan dammen. Mamma anka höll noggrann koll på sina telningar men lite från ovan så att säga....
Så där ja, nu kom en liten en förbi i full karriär igen. De små fötterna paddlade på som om de hade ackordlön allra minst.
"Titta vad jag kan ! Kan du göra så här?"
Hur de meddelar sig med varandra är en gåta, inte det minsta lilla knyst hörs, men upp på land fick Moster de fyra små som genast gav sig iväg till sin mamma. Kanske det räcker med att bara se på dem?
"Kom hit nu ungar" !
"Är det så här du gör mamma?"
" Tappade du huvudet?" Så konstig du ser ut..."
" Men var är femman?". Vi har ju bara fyra ungar på land"
Den allra minsta var på vift för egen del men Moster fick tag på henne/honom och så vips så var den också på land med övriga familjen.
Men vad händer? Var kom alla duvor ifrån?Jadå, alla ungarna finns där mitt bland duvorna.
En duvornas vän kom dit och gav dem mat...
Då var de små redan ute på villande dammhav igen, for på kors och tvärs och precis var som helst.
Vi gick hem, nöjda med att alla lever och har det bra!
Nadal vann igen. Den 14 gången i Paris Open. Vilken kille!
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Härlig bild där ankmamman breder ut sina vingar. Kul text till bilderna som gör det spännande att läsa. Tänk att duvan satt sig på hennes hand, eller är det din?. Jag som själv skulle vilja hålla i en duva. Får nog söka upp ett duvlag
Ha nu en härlig tisdag och fortsätt att njuta
Kram
Ha en fortsatt fin vecka!
De är härliga de små.
Myskankor ser annorlunda ut än de vanliga ankorna,småknöliga i ansiktet.
Nej, det är inte jag som matar
duvorna, en helt okänd dam fastnade på min kameralins:)
Jag skulle inte tacka duvorna i handen med tanke på de smittor som stadsduvor drar med sig. Salmonella bl.a.
Ha en fin dag du med! 3
Matar ska det förstås vara och ett hjärta på det!
Tryckfelsnisse var på farten
Sötnäbbar köper jag på direkten!
Ha det bäst!
de är ljuvliga de små sötnäbbarna!
Av tidigare erfarenhet så brukar de gå åt mycket snabbare så förhoppningsvis så klarar de sig bättre de här. Följer med förstås, det blir en liten följetong.
Tack för sötchocken idag!
Kram
Jag vill bara ta upp dem och gulla med dem.
Som gosedjur så SÖTA!!!
Duvor däremot ... NOOOOOT!!!
Tack för dagens gullighetsdos.
KRAMAR!!!
tack! De är bedårande de små liven, sötnäbbarna.
Vi håller tummarna för att de ska klara livhanken, absolut!
Kram
man blir onekligen lite fjompig och så när man ser så söta småttingar. De är så aningslösa och småtuffa. Tror de är lejon ibland ser det ut som.
Duvor ska man vara försiktig med, de är smittospridare i stadsmiljöer. Många matar dem här, både män och kvinnor. Men just nu tycks det ha varit en raid på gång att minska på antalet för vi ser inte lika många just nu som det brukar vara.
Tack Annika!
Kramar!
Sedan skrattade jag gott att du kallade den svarta myskankan som Moster. Tycker hon ser mera ut som ett monster om du frågar mig. Hon är gräsligt ful och ser ut att ha två ansikten. Det andra ansiktet är delvis näbben med två ögon.
Helt underbara bilder:-)
tack! :) De är bedårande de små sötnäbbarna som Ama döpte dem till.
MonsterMoster, haha. De är inte alls särskilt vackra men ack så trevliga fåglar de är, lugna fina och har kloka vackra ögon.
Tack, tack BP! :)
Tack för rapporten om dunbollarna. Så fina bilder och de är verkligen gulliga. Skönt att läsa att de lever och ser ut att ha det bra.
Ha det gott!
Kram från Öland (Jobbresa)
javisst är det härligt att Nadal vann. Han börjar ju bli till "åren" men är still going strongast.
Ha det innerligen bra på din jobbresa på Öland.
Kram från Funchal
Myskankan är inte så vacker, har en förfärligt gräslig historia om en som bodde granne med mig för några år sedan. Gården var full av fåglar, både höns, och ankor av olika slag. En morgon då jag kom upp där med hunden, besökte dem dagligen, så låg en anka så fridfullt men helt orörlig. När jag kom närmare såg jag - hon hade inget huvud kvar! Det var så makabert att jag storgrät och kunde inte begripa vem som gjort så. Jag vet inte om det någonsin klargjordes...räven kanske...
Hoppas alla små pippin hos dig lyckas hålla sig vid liv!
egentligen så tycker jag att myskankan är rätt så vacker. Den ser lite vårtig och uppsvälld ut men vem gör nu inte det ibland? ;)
Ögonen är så vackra på ankan. Kanske jag har drunknat i dem och inte tittat desto mera på utseendet som så?
Usch, vilken upplevelse du hade Paula. Jag tror att räven skulle ha dragit hela ankan med sig därifrån om det var räven som tog den. Låter märkligt. Kanske en människa rent av, det största odjuret?
Ja, jag hoppas också att de små liven hinner bli vuxna.