Äventyret framtiden

 Idag fyller Ålands Självstyrelse 100 år!  Självstyrelsegården i Mariehamn  Allra minst 100 st grattis och lika många lyckönskningar sänder jag till mitt Åland idag!  Det händer att jag får frågan om jag inte saknar mitt Åland. Det gör jag inte men av den orsaken att jag aldrig har förlorat mitt Åland, jag bär Åland inom mig, jag är ålänning i själ och i hjärta. Det jag har inom mig kan jag inte sakna. Det kan ingen ta ifrån mig. Jag är helt enkelt en egensinnig ålänning och tänker så vara tills jag drar mitt sista andetag. Förmodligen efter det också, så egensinnig är jag som ålänning. Sådana är vi, vi ålänningar! :)  Det är ungefär som med de nära och kära som inte finns på jorden längre. Jag bär dem inom mig och är aldrig någonsin ensam. Det enda är att jag inte kan ringa dem men å andra sidan så behövs ingen telefon. Jag pratar på ändå, diskuterar med dem och får de svar som jag tror att jag skulle få om de hade varit här. Vi kan ju varandra, känner varandra.  En enkel filosofi m

    Vi tar oss till ankdammen nu och då för att kolla läget för de små dunbollarna.  De var vid liv alla fem, fulla av liv så det stod härliga till senaste söndag, då vi gjorde en snabb vandring till dammen i väntan på att Nadal skulle möta Ruud i tennisfinal i Paris Open. Ankungarna  har vuxit så det syns, åtminstone de tre som är tvåfärgade. På sex dagar har de ökat rejält i storlek.  Jag är glad att jag inte är ankmamma. De små far på som små studsbollar åt alla håll och kanter, var för sig och rör sig ständigt, ständigt, snabbt, snabbt.  När man tror att man har fått en att fastna på kameralinsen så vips så är den redan någon annanstans. Ungefär så här blev många av fotona  om de inte var ett enda sudd förstås. De har fart på de små så svallvågor bildas. Jag vet ju inte vad det är för kön på myskankan men jag kallar henne Moster. I söndags var hon barnvakt och hade fullt upp att hålla koll på de fem yra små bollarna som for åt olika håll hela tiden. Det vi lade märke till var att s

   Återigen har jag plockat några rosor med kamerans hjälp      och önskar en fin vecka för er alla !    Att börja veckan med rosor kan ju aldrig bli fel eller hur?         "Men strunt är strunt och snus är snus om och i gyllne dosor     och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor"                                                              Gustaf Fröding     Some people are always grumbling because roses have thorns.      I am thankful that thorns have roses     Vissa människor klagar alltid på att rosor har taggar.      Jag är tacksam för att taggar har rosor      Alphonse Karr 1808-1890     Gud skapade bara två saker perfekt; kvinnan och rosen.     Victor Hugo     I´d rather have roses on my table than diamonds on my neck     Jag vill hellre ha rosor på bordet än diamanter runt halsen     Emma Goldman        The world is a rose; smell it and pass it to your friends      Världen är en ros; dofta på den och sänd den vidare till dina vänner      Persiskt ordspråk  

Vår princip har varit att när vi är utomlands så är det utomlands som gäller. Vilket betyder att då äter vi lokalt i största möjliga mån, då köper vi det som produceras på stället. Vi tar inte våra vanor med oss från hemorten. Vi går in för det lokala i största möjliga mån på alla fronter. Givetvis så fungerar det inte till hundra procent men till många procent i alla fall.  Nu bor vi utomlands på "riktigt", vi är invandrare i ordets rätta bemärkelse och vi håller givetvis  på våra principer men på en front har vi gjort avkall. Torkad Gösta Det är där Gösta kommer in i bilden. Redan "hemma" i Geta på Åland stod jag där med påsen i handen och funderade om jag skulle ta den med mig till Madeira.  Nu är jag glad för att jag gjorde det, även om jag mitt under flygturen hitåt blev lite skraj. Tänk om det blir någon form av razzia i säkerhetskontrollen och de tror att Gösta är en kremerad man eller så och att jag försöker smuggla med mig askan av honom till Madeira? Jag s

   Det fladdrade till i en tyllgardin. Varför tog jag  inte bild när jag tänkte ta den?  Vi gick förbi ett par dagar tidigare, och jag sade : "nästa gång ska jag ta bild av den vackra porten". Så vacker var den i sin gröna patinerade skrud. "Jag är inte lika stor ruckelromantiker som du är" sade Uffe och så vandrade vi hemåt.  Vi såg  en "illegal" soptipp på andra sidan porten till huset som en gång var, när vi gick förbi ett par dagar senare igen. Den vackra porten kunde väl ha fått stå där den stod?   Vi gick förbi ett hav av hortensior. Så vackert, så vackert. Tur att jag tog bild av dem för nu är de borttagna efter att Blomsterfestivalen har avslutats för det här året.     Vi gick förbi och de levde allihopa ännu ( 30.5-22) .     Ha en fin onsdag alla!      Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Vi är märkligt nog inte några cafémänniskor trots att vi själva hade café i många år. Kanske just därför?Vi trivdes som fiskar i vattnet när vi själva var caféinnehavare men nu blir det sällan att vi gör ett cafébesök överhuvudtaget. Men i fredags slog vi oss ner för en stunds förlustelse i Café Santa Catarina med utsikt över hamnen, havet och lite till. Vädret var småmulet men skönt och varmt... Vi hade våra vägar till Catarinaparken för att Uffe hade läst att en sällsynt fågel för den här ön, en bronsibis , hade mellanlandat där. Det var vårt mål att få se den, men vi hade inte lyckan med oss.  Fanns den där någonstans så gömde den sig väl p.g.a av alla parkarbetare som gick omkring med trimmers och förde oljud (el-oljud, så inte av värsta sorten). Lite otur hade även de två parkarbetare som hade fått punka på sin skottkärra, när de reparerade en av gångarna. Här gäller hantverket. De ringde förmodligen till någon kollega som skulle komma till dem som en räddande ängel så arbetet sku