Äventyret framtiden

Vi har verkligen haft en skön och varm sommar under flera dagar, så pass att det känns naturligt att ta lite lättare kläder på sig. Efter en titt i garderoben visade det sig att jag inte hade ärmlösa toppar att ta på mig. De gamla välanvända fick respass redan under hösten men det hade jag förstås glömt bort.  Så i måndags gick vi ut på toppjakt för att titta vad som fanns av det önskvärda i affärerna. Och affärer finns det gott om i den här stan. Vi besökte fyra olika klädbutiker. Uffe var med och tittade givetvis efter någonting nytt åt sig själv samtidigt.  Det fanns mycket vackert att ta på sig men jag är lite kinkig på mitt sätt. Kläderna ska helst vara i bomull samt lättvättade. Det är inte det allra enklaste att hitta i den här stan till ett rimligt pris. Här hittar man kläder av alla möjliga sorters konstmaterial. Hittade jag någonting i bomull så såg plagget inte riktigt klokt ut (kan man säga så?) eller så var färgen absolut inte min. Man ska ju trivas eller hur? Så den först

Vi satte oss ner på en bänk en liten bit hemifrån bara för att vi kan. Då började det snöa 😉 Det singlade ner stora vita sjok och lade sig på marken.       Mera och mera "snö" föll det ner från himlen. Från det hållet  i alla fall. Några vindil kom och "snön" lade sig i drivor längs rabattkanterna. Magiskt eller hur? Termometern visade på + 24 men ingen fara, "snön" smälte inte bort.       Stora snöbollar hängde i träden ovanför oss och såg ut som dunbollar av något slag. Innan snöbollarna bildas ser trädets frukter ut som stora avokadon. Sen spricker de när de är mogna för det och givetvis så är det kapok jag skriver om just nu.  Det finns många, många stora kapokträd här med grenarna fulla av "snöbollar" nu under våren och marken blir vitfläckig på sina ställen. Kapok, som också kallas bomullsträd, är en art i familjen Malvaväxter som på något sätt någon gång i tiden har hittat hit från det tropiska Amerika och möjligen även Afrika. (Wikipedia

På påskafton var vi bortbjudna på middag tillsammans med vänner som har bott i Holland och i Linköping. Vi gick till gemensamma vänner, som i sin tur ursprungligen kommer från Västerås. Kvällen blev fin och härligt avslappnad med mycket prat och många skratt. Precis som det ska vara som värdinnan själv sade.  Vi hade tidigare under dagen köpt ett traditionellt portugisiskt påskbröd för att ta med som "blomma" till oss alla som skulle sitta  runt middagsbordet. När vi hade ätit förrätt, varmrätt och efterrätt, mycket välgjort och smakligt,  så kändes det snudd på som om påskbrödet inte hade plats i magen, men vi ville alla veta vad det smakade, så kniven sattes i brödet och vi tuggade i oss en liten bit var. Brödet heter Folar da Páscoa och eftersom ingen av oss runt bordet visste något om brödet överhuvudtaget så hade jag läst på lite grann innan, för att kunna berätta mera för de andra. Alla närvarande är vi bosatta här på Madeira i Portugal på heltid, så det kan ju vara bra

 Jag berättade om vår tomatuppköpsvandring härom dagen och fick respons av bl.a. Karin som ville se tomaterna på bild. Upp till bevis Karin, sá Karin !  De har olika färg men är mogna likväl. Körsbärstomaterna är väldigt syrliga, bra att använda i matlagningen.  "Jaha, vad är det för märkvärdigt med de där då?" tänker kanske någon som tittar in här. Det märkvärdiga är att de är smakliga, mycket njutbara och har en helt annan konsistens än de snabbodlade tomaterna som prånglas ut överallt i stora mängder. De på bilden är hem/närodlade och har levererats av någon mindre bonde/odlare till en av de små "hortorna" som finns lite här och där i Funchal. Horta betyder helt enkelt grönsaksträdgård  Vi har våra små "hål i väggen" som vi besöker med jämna mellanrum för att få det goda lilla extra. Första gången vi var hit ( år 2007) och under de följande åren därefter kunde vi hitta de där rödgröna, ojämna fula tomaterna i en korg på utsidan av de små livsmedelsaf

Jag hoppar över följetongen/sagotongen den här söndagen och fortsätter lite grann med det vi var med om under senaste vecka som omväxling.  “Skyltsöndag” är ett tema som bloggvännen  BP   är god förvaltare av. Skyltar av olika slag gäller och med mycket fri tolkning.  Jag finner stort nöje i att vara med i skyltgänget. Vilka som är med kan ni se längst ner i inlägget.  Från övre våningen på Mercado dos Lavradores kunde man se var chokladutställningen/försäljningen befann sig senaste onsdag.  Pilen visar uppåt, uppåt och visst blev man uppåt av att se allt både nere och uppe på marknaden.  Tummen upp fick jag av den glada konditorn som deltog i chokladutställningen . Han hade nog smugit in lite annat i sina degar också  tror jag. Allt är inte choklad som glimmar... På torsdagen gick vi ju ut för att köpa tomater och blev utskällda lite nu och då. Husse och matte har lagt upp en skylt på väggen  bakom hundarna om att de har Directe Alarme.  Månne det är hundarna som står för det? Larma

 Vi bestämde oss för att ta en liten omväg för att fylla på tomatförrådet. Det låter ju väldigt ambitiöst det där med förråd, men det handlar om en skål som alltid står i köket med tomater i. De ska ju vara rumsvarma för att vara som allra godast och sen är det förstås det också att de helst ska ha vuxit hos någon bonde som levererar sin skörd till en av de mindre grönsaksaffärerna. Vi har några sådana som vi besöker nu och då för att få det åtråvärda hemodlade. Sagt och gjort, ryggsäckarna togs på och så började vi vandra.... Här har vi redan 300 meter bakom oss när vi ska gå över en av de större gatorna. Framför oss på andra sidan bakom den gula muren flyter en ribeira. Det finns många av dem i Funchal. Skulle vi gå raka vägen till den närmaste lilla grönsaksaffären, så skulle vi gå rakt fram längs gatan där en grönskande allé syns men nu hade vi ju tänkt ta en liten omväg så...     och då skulle vi ta vägen uppför backen där många bilar är parkerade... Så här ser ribeiran ut ur en a