Tomatuppköp en skärtorsdag

 Vi bestämde oss för att ta en liten omväg för att fylla på tomatförrådet. Det låter ju väldigt ambitiöst det där med förråd, men det handlar om en skål som alltid står i köket med tomater i. De ska ju vara rumsvarma för att vara som allra godast och sen är det förstås det också att de helst ska ha vuxit hos någon bonde som levererar sin skörd till en av de mindre grönsaksaffärerna. Vi har några sådana som vi besöker nu och då för att få det åtråvärda hemodlade. Sagt och gjort, ryggsäckarna togs på och så började vi vandra....


Här har vi redan 300 meter bakom oss när vi ska gå över en av de större gatorna. Framför oss på andra sidan bakom den gula muren flyter en ribeira. Det finns många av dem i Funchal. Skulle vi gå raka vägen till den närmaste lilla grönsaksaffären, så skulle vi gå rakt fram längs gatan där en grönskande allé syns men nu hade vi ju tänkt ta en liten omväg så...


    och då skulle vi ta vägen uppför backen där många bilar är parkerade...


Så här ser ribeiran ut ur en annan synvinkel. Vattnet kommer från bergen och är på väg ner till havet. Vi tyckte förstås att det är synd att man inte tar vara på det på något sätt. Atlanten har ju redan mycket vatten eller hur? Nå, vi förstod att vi inte kunde lösa den problematiken just då, så vi vandrade vidare och upp till höger ...


 Lutningen på backarna här i stan är ganska häftig. Ibland över 40 % men inte den här gången. Det gäller att gå med små steg, ungefär så där som Hercule Poirot gör. I början av vår tid på Madeira gick jag  på som Mästerkatten i stövlarna gör, men, ja, det sket sig så att säga, jag fick mjölksyra i benen och hjärtat slog tredubbla slag, ända tills jag lärde mig gå rätt. Nu är det inget som helst problem att varken gå uppåt eller neråt. Det är små steg som gäller. Då orkar man hur långt som helst. Jag lovar. 


    Vyn lite högre upp i "byn".

Tala om att ha växter på balkongen :) 

  Det tar inte länge innan man kommer upp till kvarteren högre upp i stan. "Tomaterna vi är på väg!"

   


Så här delas posten ut i Funchal. Paket och större saker kommer dock hem med postbil och de bär allt som är av större variant fram till dörren. Det kallar jag service. När vi reste från Åland i september-21 sände vi just innan  iväg två stora lådor med skrymmande saker som vi inte ville ta med på flyget. Då såg jag för min inre syn hur vi skulle få kånka på lådorna genom stan från postkontoret men döm om min förvåning när det ringde på porttelefonen och en glad postiljon stod där med de stora lådorna och frågade om jag var jag, vilket jag konstaterade att jag var. Sen bar han upp allting till terrassen. Jag kunde ha pussat honom av pur glädje. 


När man går ut och går här i stan så ska man räkna med att bli rejält utskälld. Det finns hundar överallt i parti och minut, bakom låsta grindar och uppe på balkonger. De är rara allihopa men jisses vilket liv det blir på en gata där det finns hundar i varje hus i kvarteret. Man kan riktigt höra hur de ropar till varandra "att nu kommer det ett par som ser ut som turister! " Många har flera hundar på sina små gårdar/tomter. Jag förstår inte varför för hundarna har det tråkigt och mår inte alla gånger särskilt bra. Det syns bra; de vill ju så gärna prata och få sällskap. Visst ser man folk gå ut och gå med sina hundar men många, många fyrbentingar slipper aldrig utanför sin gård. Och det är sorgligt. Vildhundarna på stan har det mycket bättre än de instängda som bara finns för att de ska finnas. Men förstås, många har det bra också, inte att förglömma.

Ja, du är så vacker fina vovven! <3


Så här kan man också parkera. Alla sätt är bra förutom de dåliga. Fotfolket kan gå på gatan och så gör vi .  Går på gatan, många gånger, för att bilarna har lagt rabarber på trottoarerna. Äh, det där lät ju fånigt men ni förstår säkert vad jag menar...


Oj, nu har vi visst gått lite längre än vad vi tänkte från början." Nå, vi tar vägen förbi Jardim da Santa Luzia", där den höga tegelskorstenen står.  Sagt och gjort vi vandrade vidare..


Mon dieu! Vad är det där för typer? Ok, jag ser att det är Uffe som viftar med handen bakom kvinnan som står där. Vem hon nu är? Ja, säg det ? Who cares? 


Se där! Nu är det slut på utskällningarna! Ska vi bli utjamade? Katten gick förbi mig till Uffe. Precis som vanligt. Han är bäst av oss båda tycker de. Är jag ensam så duger jag men inte när Uffe är med. Då ser de mig knappt. (pst. det är inte Uffes ben på bilden, det är nog husses ben. Sen fick katten se Uffes ben och gick till honom. Lite ordning på torpet ska det vara ) 


"Åh, nej, gullefinararingar", gick den här tanten på. Hon gick i spinn kan ni tro. Där låg de och sov bakom en bil på en parkeringsplats och hade det så himla skönt. "Nähä, inte det. Ni orkar inte jama med oss?"


    Men du då? En liten bit ifrån såg det ut som om kvarterets kattboss låg. Men...

    

    "Nähä, men så tråkiga är vi inte eller hur?" Hade han månne haft nattskift ? 

    
 
Den här råttynglingen lockade dem inte alls och bra var det, för han var säkert förgiftad. De lägger ut råttgift på många ställen. De flesta katter "vet" att de inte ska äta de döda pälsdjuren. Det hemska är att för att få bukt med råttorna så lägger man ut gift och de dör ingen lätt död de stackars djuren. Men verkligheten är grym. Råttorna måste hållas efter.


    Här tittar Uffe på Ribeira da Santa Luzia, vidunderligt överväxt av slingrig grönska. 


    Sen följde vi den en bit...

    

     och så var vi framme vid Jardim da Santa Luzia

    

Här står skorstenen, den vi såg på långt håll högre upp i stan tidigare i det här inlägget. Santa Luziaparken bär spår från sockerrörsindustrin på Madeira men till det får jag återkomma en annan gång. Här har vi fortfarande några kilometer att tillryggalägga innan vi fick vårt tomatuppköp gjort och kommit hem innanför våra dörrar. Jag har förstås tagit många bilder av blommor och annat på gårdagens promenad som skulle bli kort men som blev ca 12 km. Vad gör man inte för att få tag på hemodlade tomater, även om vi har så nära till vår "Horta", som ca 500 meter. Man kan gå hur långt som helst, ja, ta omvägar bara för att få hemodlat ;). Blommorna och lite annat smått och gott som fastnade på kameralinsen tar jag en annan gång. 
Ni förstår säkert att det inte går att lägga in hur många bilder som helst i ett inlägg. Då blir det mycket längre än vilken långfredag som helst. 

Ha det gott alla! 

Copyright: Karin Eklund, Funchal/Madeira.

Kommentarer

BP sa…
Tackar för det fina inlägget med kanoooon bilder. Försöker orientera mig, men lyckas inte fullt ut. Men det gör inte det minsta. Det är så kul att promenera runt i Funchal med er.
Minns också hundarna, vildhundarna vill säga. De hade någon slags "meeting point" i närheten av en flodbädd. De älskade att jaga bilar. Ingen aning varför. Vi såg många som blev påkörda, men hundarna klarade sig alltid - konstigt no. De var nog luttrade kan tänkas.
Det där med råttgift är förbjudet här i Stockholm, trots att det verkligen skulle behövas. Råttbeståndet har ökat dramatiskt de senaste 10 åren. Det finns inte tillräckligt med katter som käkar upp råttorna...
BP,

tack för att du läser! :)
Jag tror att det är svårt att orientera sig med tanke på att det här är lite "bakom" förutom Jardim da Santa Luzia men även den parken är inte direkt i turistcentrum. Men nere på stan, när jag kommer att vara där, kommer du att känna igen dig helt säkert.
Tror att meeting pointen var i Gamla stan. Minns att de fanns där i riklig mängd tidigare. Nu ser man knappt en hund alls där. Däremot håller de gärna till runt Mercado dos Lavradores. De äger stan, kan man lugnt säga. Jag upplever att de inte är lika många längre som tidigare. Folk och organisationer tar hand om och så tas de säkert bort när de blir för många. Regeringen får kritik för att de inte sköter den här saken bättre. Ny djurskyddslag borde skrivas. De har gjort det men ingen följer upp den i praktiken. Så skärpning krävs.
Här ser man många skyltar om att råttgift är utlagt, också på vår gränd har det kommit upp en sedan nybygget på andra sidan gränden kom igång. Vi såg stora råttor tidigare men tydligen så har de fått kontroll över dem till en viss del. Vilket verkligen behövs.
Karin sa…
Men! Var är bildbeviset?? Tomaterna? Geväret på väggen! (Som Tjechov sa: "Om du i första kapitlet säger att det hänger ett gevär på väggen, då måste det absolut avfyras i andra eller tredje kapitlet." Jag kanske får ge mig till tåls till andra eller tredje kapitlet!

Härlig promenad i alla fall och läckra bilder!
Karin sa…

)

Borttappat parentestecken, som du får plocka in där det behövs.
Karin,

i det där skedet var de oköpta ännu. Vi hade inte kommit så långt som till affären då ännu :) . Så jag avfyrar geväret i kommande inlägg, lovar och svär. Ordning och reda, löning på fredag. :)

Tack!
Karin,
jag sparar det så länge, parentestecknet. Mitt i allt så behövs det.
Ditte sa…
God sen kväll. Långfredagskväll.
Har med glädje följt med er och i era fotspår men små, små steg och ett antal pauser. Vilken härlig runda.
Visst är det trist med de många hundarna som bara får vara på en liten yta och aldrig komma ut. Och man kan ju undra varför man ska ha hund. Tänker ofta så även här i Spanien. Men visst finns det de som också har det bra hos sina ägare.
Mycket att titta på är det och att gå och köpa tomater blir så mycket mer än en sträcka.
Härliga bilder och jag är med er.
kram
Ditte,

tack för att du är med oss! :)
Egentligen blir det nästan bara härliga rundor här på våra upptäcksfärder.
Trevlig fortsättning på påskhelgen!
Kram!
Ama de casa sa…
Vi har också alltid tomater hemma, fast mina favoriter är körsbärstomaterna - det är lättare att äta dom. Bara att stoppa in hela i munnen och tugga i sig. Det gör man inte ostraffat med dom stora tomaterna :-)

Här är det också mängder med hundar och många får inte komma ut från tomten. Det värsta är när dom blir utstängda på terrasserna i solen, stackars krakar. Sen har jag svårt att förstå att man har hundar av modellen Siberian Husky eller andra raser som helst vill ligga i en snödriva. Dom ser inte ut att må så bra när det är som varmast här...

Härliga bilder!

Ha en fortsatt glad påsk :-)
Ama de casa,

körsbärstomater är mumsigt goda. Jag har några egna plantor på gång så...och visst köper vi dem också även om vi inte får tag på dem direkt från odlaren utan via andra kanaler.

Det har jag också funderat över varför i all världen man har hundar som inte ska ha värme här. Igår såg vi tre stycken Siberian Husky inne på en solig, väldigt liten gårdsplan. Jag pratade förstås med dem och kunde bara beklaga. Så rara hundar men har folk tappat vettet?

Tack och tack detsamma!
Lisbet sa…
Vilken vandring! Andfådd skulle jag blivit... Tack för att du delade med dig. Voj, voj stackars hundar, säger bara det. Har ni fått syn på påskhäxor idag?
kram
wiper sa…
Massor av fina bilder att njuta av. Härligt att få så fina tomater som möjligt. Jag gillar söta tomater och dom har en sort men dom varierar i kvalitet tyvärr. Där får man motion när det är så höga backar. Bra att det nu är lättare för dig att gå i dom höga backarna. Som du säger så gäller det att gå rätt göra det på rätt sätt för att inte överbelasta.

Så vacker vy över byn. Det var en bra postservice. Trist att hundarna har ett sånt tråkigt liv för dom behöver stimulans och kärlek som oss alla andra. Det såg verkligen märkligt ut när bilen stod på trottoaren trots att den hade en bra parkeringsplats

Jag gissar att det är ni båda som står där och det blev en kul och fin bild

Vilka gulliga bilder på katterna och dom ser rätt välnärda ut.

Nu fick man sig lite härligt till livs både med bilder och informativ text

Ha en skön påskafton
kram
Lisbet,
så blir vandringarna här, mycket uppåt och förstås neråt också.
Ja, det är synd om hundarna, jag gillar det inte alls.
Påskhäxor har inte synts till här. Den traditionen har de missat här skulle jag tro.
Kram!
Wiper-Malin,

tack! Jag /vi vill helst ha hemodlade tomater, de smakar allra bäst. Flygtomaterna är ofta som vattenbollar och då avstår jag hellre och tar någon annan grönsak istället.
Här får man motion om man vill det eller inte. Det är bara vid strandpromenaden det är lite lägre, annars är det backe upp och backe ner överallt här på ön.

De flesta djuren här är välnärda här. OM de inte har ett hem så ser folk ändå till att alla fyrfotingar får mat.


Ha en skön påskafton du med!
kram
Susjos sa…
Åh, hemodlade tomater, dem får du visa en bild på! Förstår att de smakar väldigt gott!
Så kul att få se lite mer av era omgivningar, och alla mysiga katter, ja hundar också, trist att en del av dem inte kommer ut alls från sina gårdar.
Ha en fortsatt Glad Påsk!
Paula Merio sa…
Tack för promenaden, underbart att få hänga med! Blir mer och mer förtjust i er nya hemmahamn! Trots mycket turister är det mycket mer genuin känsla än i t.ex Spanien...
Tomater ja, jag älskar tomater. Äter dem som godis, äter dem skivade på mackor med vitlök på, i sallader osv. Men nu är snart gränsen nådd, de kostar över 70kr/kg och smakar....nada! Ingen sötma, ingen arom, ingenting! Så just nu råder tomat-strejk.
Angående katter och råttor måste jag bara fråga: med tanke på katthotell och strykkatter överallt, måste man ändå använda råttgift?? Katterna kan alltså inte hålla antalet nere?? *Trist i så fall, det vore en så bra ekvation!
Jag tackar också för tipset med gå i uppförsbacke, ska testa med korta steg för jag frustar som en...flodhäst!
Bloggblad sa…
Tack för en fin promenad!
Susjos,

så ska jag göra, visa bild på dem. På måndag kommer bilden:)

Tack detsamma!
Ha en fortsatt Glad Påsk!
Bloggblad,

tack för att du kom med på promenaden! :)
Paula,

Jag älskar också tomater och då ska de smaka gott. Vitlök hör också till favoriterna, kan nog inte leva utan det.
Just det, de smakar ingenting och kostar mycket. Vet hur flygtomater och snabbodlade tomater smakar och tycker inte om dem alls. Men jag har några ställen där vi hittar de hemodlade och dit går vi. Om de inte finns äter vi något annat istället.
Då blir det tomatstrejk även här. Det ska smaka gott.
Funchal är en stor stad med många stadsdelar och många människor. Katterna räcker nog inte till är jag rädd. Råttgift använder de här, lägger ut särskilda burar för att fånga dem och stora skyltar för att folk ska veta att gift-burarna är utlagda. Också här på vår gränd har en skylt kommit upp men katterna tycks veta vad som gäller, men helt säkert stryker någon stackars misse med som inte har fått tillräcklig erfarenhet av hur en råtta ska lukta.
Råttorna har övertaget i antal. De förökar sig så mycket snabbare och oftare än vad en katt gör.
Små steg och andas in på vänster fot, ta ett steg på högerfot, andas ut på vänster fot ...växelvis. Andningen är viktig den också men de små stegen gäller först och främst. Åtminstone fungerar det utmärkt för min del.

Så underbart att få se så mycket bilder från Funchal. När vi gjorde vandringar på Madeira fick vi veta att murgrönan tar död på det mesta, så numera har jag svårt att den som vacker. Tänk vad en påverkas med lite mer kunskap. Det där med små steg fick vi också läsa oss, den hårda vägen. Vi vandrade upp till Monte istället för att ta linbanan (tog den ner istället) och då kämpade vi på med våra stora kliv tills vi såg en äldre dam komma ut från ett hus mitt i den brantaste backen och hon trippade fram och vilade ungefär vart 50:e meter. Det var väldigt brant där...
Anna,
Tack! :)
Ja, murgrönan måste hållas efter annars kväver den träd och annat som den tar sig i och uppför. Allt växer ju så snabbt här också bara det har fått fäste.

Vi brukar gå till Monte, nu och då, just den vägen som ni gjorde och sen vi går ner igen men oftast tar vi bussen. Små steg gäller och paus med jämna mellanrum. Man vill ju gärna se på utsikten bakom sig också. På det stället där kälkarna svänger ner i en tvär krök, är det 45 graders lutning. En märklig känsla eller hur? Den gamla järnvägen gick där förr. Bra gjort av er att ta er upp. De flesta går endast ner.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio