Äventyret framtiden

På påskafton var vi bortbjudna på middag tillsammans med vänner som har bott i Holland och i Linköping. Vi gick till gemensamma vänner, som i sin tur ursprungligen kommer från Västerås. Kvällen blev fin och härligt avslappnad med mycket prat och många skratt. Precis som det ska vara som värdinnan själv sade.  Vi hade tidigare under dagen köpt ett traditionellt portugisiskt påskbröd för att ta med som "blomma" till oss alla som skulle sitta  runt middagsbordet. När vi hade ätit förrätt, varmrätt och efterrätt, mycket välgjort och smakligt,  så kändes det snudd på som om påskbrödet inte hade plats i magen, men vi ville alla veta vad det smakade, så kniven sattes i brödet och vi tuggade i oss en liten bit var. Brödet heter Folar da Páscoa och eftersom ingen av oss runt bordet visste något om brödet överhuvudtaget så hade jag läst på lite grann innan, för att kunna berätta mera för de andra. Alla närvarande är vi bosatta här på Madeira i Portugal på heltid, så det kan ju vara...

 Jag berättade om vår tomatuppköpsvandring härom dagen och fick respons av bl.a. Karin som ville se tomaterna på bild. Upp till bevis Karin, sá Karin !  De har olika färg men är mogna likväl. Körsbärstomaterna är väldigt syrliga, bra att använda i matlagningen.  "Jaha, vad är det för märkvärdigt med de där då?" tänker kanske någon som tittar in här. Det märkvärdiga är att de är smakliga, mycket njutbara och har en helt annan konsistens än de snabbodlade tomaterna som prånglas ut överallt i stora mängder. De på bilden är hem/närodlade och har levererats av någon mindre bonde/odlare till en av de små "hortorna" som finns lite här och där i Funchal. Horta betyder helt enkelt grönsaksträdgård  Vi har våra små "hål i väggen" som vi besöker med jämna mellanrum för att få det goda lilla extra. Första gången vi var hit ( år 2007) och under de följande åren därefter kunde vi hitta de där rödgröna, ojämna fula tomaterna i en korg på utsidan av de små livsmedelsaf...

 Vi bestämde oss för att ta en liten omväg för att fylla på tomatförrådet. Det låter ju väldigt ambitiöst det där med förråd, men det handlar om en skål som alltid står i köket med tomater i. De ska ju vara rumsvarma för att vara som allra godast och sen är det förstås det också att de helst ska ha vuxit hos någon bonde som levererar sin skörd till en av de mindre grönsaksaffärerna. Vi har några sådana som vi besöker nu och då för att få det åtråvärda hemodlade. Sagt och gjort, ryggsäckarna togs på och så började vi vandra.... Här har vi redan 300 meter bakom oss när vi ska gå över en av de större gatorna. Framför oss på andra sidan bakom den gula muren flyter en ribeira. Det finns många av dem i Funchal. Skulle vi gå raka vägen till den närmaste lilla grönsaksaffären, så skulle vi gå rakt fram längs gatan där en grönskande allé syns men nu hade vi ju tänkt ta en liten omväg så...     och då skulle vi ta vägen uppför backen där många bilar är parkerade... Så här ser ribei...

Jag vet inte särskilt mycket om hur man firar påsk på Madeira, trots att det är den andra påsken vi befinner oss här. I år som heltidsboende.  Under pandemiåren -20 och -21 höll många kyrkor stängt under påskhelgen; men de stora mataffärerna som Continente och Pingo Doce hade öppet, så nu  också i år både under Långfredagen och Påskdagen.  Pandemin finns här fortfarande men liksom i övriga världen har allt stabiliserat sig och alla är inte helt vettskrämda längre. Allt har öppnat upp igen och folk vågar umgås på ett annat lite mer befriat sätt än tidigare.  Vaccinationerna har gjort sitt. En sorts Protea,  det finns många olika sorter Jag minns att jag var förundrad för ett år sedan.  Jag pratade om att vi måste handla tillräckligt mycket mat inför påsken, för sen stänger mataffärerna . Men döm om min förvåning att det inte alls var särskilt mycket stängt och alla såg ut som om det var precis som vilken vardag som helst. Jag kände mig snudd på lurad på konf...

Äntligen blir lådorna tömda och kläderna får flytta in i den nya garderoben som blev beställd redan i oktober-21. Vi har tillgång till en finsnickare som heter Dinarte och som fixar till skåp och lådor åt oss enligt måttbeställning. Han har flera medhjälpare i sitt lilla företag och eftersom kvaliteten är bra så får de mera jobb hela tiden. Han har redan inrett vårt kök så vi vet att killen/killarna kan.  Vår lägenhet är liten, bara 74 kvm ( i jämförelse med de 300 kvm vi hade när vi bodde på Åland).  Den är inte "skräddarsydd" på något sätt, utan ombyggd och påbyggd någon gång efter den första begynnelsen på 50-talet. Eller kanske det är just det som är skräddarsytt?  Här tar man vara på utrymmen på sitt särskilda sätt som faktiskt har givit oss glada skratt. Vi gillade lägenheten och planlösningen redan första gången vi var här och tittade oss omkring, så pass att vi bestämde oss på stående fot. Sen dess har förstås oerhört mycket hänt. Lägenheten är totalrenoverad nu t...

Ja, käraste nån. Jag kan inte alls hålla löften och tider längre. Det är längesedan det var mitten av februari, då jag räknade med att komma igång med bloggandet igen. Inget blir som jag vill just nu men det blir likväl inte helt tokigt i alla fall. Mycket vatten har runnit i Ribeira da Nora, vattendraget som vi bor bredvid,  sedan jag skrev några rader senast.  Jag tillstår att min tanke många gånger har varit att nu slutar jag blogga helt och hållet. Jag får inte till det alls som jag vill få till det och har känt stress av tanken på att jag inte har hunnit med som jag vill. Jag har gjort några sporadiska besök hos några av er bloggvänner men även det har jag fått lämna bakom mig för tillfället.  Utsikt från vår terass när mörkret har fallit. Även  om jag har haft tid så har jag inte orkat. Jag har satt mig ner med en bok istället ( oj, så jag har läst böcker den första delen av år 2022, makalöst många) Jag vilar helt enkelt i orden, får näring och kraft av dem. So...

 Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Från det första steget till det andra har det tagit tid minsann och faktum är att också det här lilla avstampet bara blir som en liten fjärt i rymden tills nästa steg tas någon gång längre fram. Jag får bara inte till det ännu även om den goda viljan finns.                                             Det finns många orsaker, ingen direkt otrevlig sådan men byråkratin tar sin tid när det handlar om att flytta utomlands för permanent boende. Kvarnarna mal långsamt trots att vinden här kan vara rätt häftig. Men inte bara här mals det långsamt utan också i Finland, vårt hemland. Kanske ännu långsammare där än här trots att det digitala livet fungerar bättre där än här. Jag ska inte tråka ut någon vad gäller det byråkratiska livet, jag kommer till det längre fram med glimten i ögat. Men byråkrati tar tid, energi och så vidare...Nu är ...