Nuet

Ja, käraste nån. Jag kan inte alls hålla löften och tider längre. Det är längesedan det var mitten av februari, då jag räknade med att komma igång med bloggandet igen. Inget blir som jag vill just nu men det blir likväl inte helt tokigt i alla fall. Mycket vatten har runnit i Ribeira da Nora, vattendraget som vi bor bredvid,  sedan jag skrev några rader senast. 

Jag tillstår att min tanke många gånger har varit att nu slutar jag blogga helt och hållet. Jag får inte till det alls som jag vill få till det och har känt stress av tanken på att jag inte har hunnit med som jag vill. Jag har gjort några sporadiska besök hos några av er bloggvänner men även det har jag fått lämna bakom mig för tillfället. 

Utsikt från vår terass när mörkret har fallit.

Även  om jag har haft tid så har jag inte orkat. Jag har satt mig ner med en bok istället ( oj, så jag har läst böcker den första delen av år 2022, makalöst många) Jag vilar helt enkelt i orden, får näring och kraft av dem. Som omväxling till läsandet lägger jag pussel och spelar mahjong. Det senaste året har tagit på krafterna, även om jag känner mig hur pigg som helst. Men själen lurar man inte hur som helst. Den tar ut sin rätt om man vill det eller inte. Luften går ur en och man blir som en fisk på torra land. Så jag har lyssnat inåt och jag lyder order. Jag har tagit och tar det lugnt. En stor konst att lära sig för min del som alltid har varit på språng på så många olika sätt. Jag har alltid levt intensivt och jag gör det nu också men på ett helt annat sätt. Nu vilar jag i det intensiva, låter allt ta sin tid. Så gör folket här och jag håller på att lära mig lite grann av den visdomen. Världen går inte under om inte allt blir gjort som planerat. Det finns en morgondag och om det inte finns det så går det bra i alla fall. 

En av utsikterna under dagtid.

Att flytta till ett annat land med allt vad det innebär är en helt ny erfarenhet. Det ena ger det andra som måste fixas och fås till. Just när man tror att man är i hamn med det mesta vad gäller byråkrati och praktiska saker så dyker något annat upp som måste göras, på ett annat språk än det egna språket och i en helt annan kultur. Om inte annat så har jag fått dyrbara insikter i hur det är att vara en främling i ett annat land och en helt ny förståelse för hur många har det när de ändrar på sina liv, antingen frivilligt eller ofrivilligt

Sedan jag skrev här senast har världsbilden förändras rejält. Igen. Putin, jag säger bara Putin och vill egentligen inte ens ta despotens namn i min mun eller min tanke. Här på ön fanns det både ryska och ukrainska turister när kriget i Ukraina bröt ut med allt vad det innebar och innebär för dem. Med Madeiras eminenta regering i ryggen har de som ville hem till sina länder fått komma hem, på olika sätt via de luftrum som fortfarande var öppna. En stor operation i sig men det löste sig. De ukrainare som ville stanna här har fått uppehälle på hotell och också fått möjlighet att ta sina släktingar hit, med regeringens bistånd. Folk gör massor av frivillig kraft med att samla in förnödenheter som har forslats till Polen, många, många ton och på tillbakavägen har det kommit ukrainare som har fått en lösning på sin hemska situation just nu. Konserter och andra kulturella begivenheter görs för att samla in pengar för krigets offer. 

Med stolthet följer jag också med hur ålänningarna tar emot krigets flyktingar och gör livet så drägligt som bara är möjligt för dem. 


 
Vi bodde på hotell i januari då vi renoverade vårt badrum här hemma. Utsikten var  magnifik.

Att jag kom igång idag har några av er förtjänsten av. Jag får mess och funderingar över om jag överhuvudtaget lever. Förståeligt nog. Jag lever, jag mår bra, vi gör det båda två.  Nu hoppas jag på att jag är igång med bloggandet och bloggläsandet igen. Kanske inte som förr men i alla fall i gång. Minst ett par gånger i veckan. Så vill jag ha det; jag tycker ju om att skriva, berätta och läsa.

Ha det innerligen bra alla som råkar titta in och läsa det här! 

Copyright: Karin Eklund, Funchal/Madeira


Kommentarer

Anonym sa…
Tusen tack för den rapporten!
Anonym, håll till godo! :)
Bloggblad sa…
Välkommen tillbaka till bloggandet!
Jag har förstått av en annan bloggvän, som flyttade till Spanien strax före pandemins ankomst. Det var inte lätt för dem heller med all byråkrati och krångel. Under pandemin verkade det var olidligt.

Det räcker så gott med några livstecken då och då - jag gör sporadiska inlägg i min blogg, men läsarna verkar ha försvunnit. Bara några få bloggar fortfarande.

Fantastiska bilder - jag längtar efter sol och hav!
Bloggblad sa…
Äsch, det blev visst en halv mening någonstans, men du kan nog fylla i det som fattas.
Ditte sa…
Hej Karin!
Så roligt att höra från dig genom detta fina blogginlägg. Jag har nästan varje dag sedan i januari varit inne och tittat så att jag inte skulle missa något. Har tänkt så mycket på er och hoppats och önskat att allt var bra med er- Och det var det ju.
Givetvis en rejäl omställning på alla sätt att byta land och kan tänka mig att ni haft mycket praktiskt att stå i och även med alla papper och annat.
Låter klokt att du vilar dig i from och "landar" både till kropp och själ.
Många hälsningar och kram till er båda från Bosse och mig.
Ha det gott.
Bloggblad-Marianne!

Jadå, jag kan det där med halva meningar och att fylla i. Jag är en fena på att fixa till det på liknande sätt :). Sem problemas!
Det är ett helt äventyr att ge sig i kast med allt vad byråkrati heter, från byggnadsgrejer till sjukvård och att bli inskriven på rätt sätt både här och där. Ett stort äventyr samtidigt som vi också har en liten del att få ordning på på Åland och i Finland. Mycket intressant är det på många sätt men också tröttande. Byråkratins kvarnar mal långsamt trots digitaliseringen.
Jag har förstått att flera har lagt av sitt bloggande så jag är lite ur led egentligen som tar mig an det här skrivandet i alla fall men jag har aldrig följt trenderna, haha...
Sol och hav, snart har du det i dina knutar också fastän jag vet att ni i skrivande stund har en släng av vinter och kyla igen.
Tack Marianne!
Ditte!
Tack för förståelsen och tålamodet att vänta på mig. Det känns bra!
Hälsa Bosse och ha det allra bäst ni båda!
Kramar från oss båda!
Va roligt att höra från dig. Skrev en längre kommentar här men blev några konstigheter, stod att jag var okänd så jag raderade. Testar nu bara så ha det bra där borta. Hörs lite senare.
Bloggblad sa…
Ja, den här veckan har det varit kallt! I lördags tog det mig 10 minuter att skrapa bort isbarken på vindrutan innan jag skulle iväg.

Tålamod... var det ja!
Hantverkarglädje,
det känns fint att vara igång igen. Känns som hemma. Vi hörs och ha det bra du med!
Bloggblad,
den biten slipper jag nu för tiden, ingen bil, ingen is där jag bor fastän det kan bli flera grader kallt på topparna också här. Då blir folk som småtossiga och vill dit och köra bil med sommardäcken på. Alla har vi våra svagheter :)
Annika sa…
Så roligt om du kommer igång med skrivandet igen. Jätteroligt.
Ett par gånger i veckan med bloggande och bloglandia i övrigt skulle nog räcka en bra bit.
Du får känna dig för, helt enkelt.
Förstår att det är mycket när du bytt land. Jag vet ju hur det är, även om det är länge sen jag gjorde detsamma.
Men det är ju verkligen inte "bara" att flytta.
Jag är glad att du är igång igen.
Kramar!!
Anki sa…
Trevligt med ett livstecken från dig ... du är saknad!
Annika,

ja, jag tycker det själv att det ska bli roligt att vara inne på bloggbanan igen. Jag känner mig för, så gör jag.
Det är mycket mera än man anar då man byter land, dels med allt som man lämnar efter sig och så allt detta nya. Det tar sin tid och egentligen har det gått väldigt fort och bra för vår del med tanke på att vi lämnade Åland den 12 september -21. I jämförelse med många andra som gör detsamma som vi .
Tack Annika och kramar till dig med!
Anki,

du har säkert fått nysanfall med jämna mellanrum. Man brukar ju säga att någon tänker på en när man nyser och jag har tänkt väldigt mycket på dig. Du om någon har gjort en livsförändring, en resa som heter duga. Tittar in idag, lite senare. Har en liten möbelleverans på kommande om en halvtimme.
Tack, snälla du!
Karin sa…
Sisådär, vad bra, nu känns det som att bloggosfären är återställd igen. Det har varit tomt utan dina rapporter och tankar. Och inte minst dina fantastiska foton!

Klart du ska hålla din blogg levande även om den kan få ta sina siestor och semesterperioder. Jag upptäcker ibland att det kan ha gått ett par veckor sedan mitt senaste blogginlägg, men det gör ju inget. Plötsligt dyker det upp något som jag får lust att skriva om.

Din iakttagelseförmåga och formuleringskonst vill nog gärna ha ett forum där de kan komma till uttryck!

Karin,

tack från hela mitt hjärta!
Så är det förstås, lite paus och siesta är inte helt fel. Man behöver tanka lite grann nu och då, ha lite tråkigt för att bli kreativ igen. Ligga på laddning. Och nu känner jag mig nästan fulladdad! :)
Vad kul att du börjar blogga igen. Jag har saknat dig och din blogg. Vet ju att du är på facebook också men jag är där så sällan. Jag har många gånger själv varit på väg att sluta blogga men det har inte fungerat för det är nåt som jag gillar men ibland får man bloggtorka.

Det är bra att du lyssnar på kroppen och inte stressar. Ni har ju flyttat och då är det mycket att göra och man skall bo in sig och rota sig. Ser ju att ni bor jättefint. Jag skulle vilja åka till Madeira för det ser fantastiskt ut.

Bra att du lyssnar inåt och försöker att även få återhämtning. Jag känner igen mig för jag är en stressad person där allt skall gå snabbt men jag blev utbränd så jag har tagit till både avslappning och annat för att gå ner i varv. Ni båda har ju även haft eget företag och då är man uppbunden och måste ta tag i mycket mer

Ni är så modiga som flyttat till ett annat land men jag förstår att allt inte går på räls direkt. Vad bra att Ukrainare får stanna och även ta dit sin släkt. Det verkar som nästan hela världen gått ihop och det känns hoppfullt

Tänk inte på att du måste blogga varje dag utan ta det som det kommer och gör det du känner för. Jag drar ner på inläggen ibland för promenader och annat har blivit så viktigt för att må bra.

Ha nu en skön onsdag i paradiset ;)

Kram från Malin
Malin,

tack för ditt fina och långa inlägg; så roligt att läsa och att få ta till sig.
Nu finns inget måste för min del vad gäller bloggandet, jag gör som du ger mig råd om, att ta det som det kommer. Det blir som det blir och vad dagen bjuder, skrivlusten säger osv.

Det fina i det här tråkiga med kriget i Ukraina är att på något sätt så har världen enat sig mot P. Alla hjälper till på så många olika sätt, även om det inte räcker till för dem som är mitt i stridens förfärliga hetta/helvete. Nu får vi hoppas på att kriget snart tar slut och att det inte fortplantar sig vidare. Man vet aldrig när maktgalna människor kommer igång. Då betyder inte folket någonting för dem, bara makten.

Det är mycket viktigt att se till att man mår bra, så klokt att du tar promenader och liknande för din hälsas skull. Det är därför vi är här också...

Ha en skön onsdag du med i ditt paradis!

Kram från Karin
Gunnel sa…
Så härligt att kunna gå in och läsa på din blogg igen. Jag kan tänka mig att det varit många turer sen ni flyttade. Det är modigt att ge sig ut på ett så stort äventyr tycker jag, men ni om några kan klara av nåt sånt. Ni får ha det så bra och jag ser fram emot fler inlägg .
Gunnel,

tack snälla du! Det känns fint och hemtamt att vara i bloggvärlden igen. Oj, ja, många, många turer. Berättar mera lite nu och då när andan faller på.
Paula Merio sa…
Så glad jag blir att höra ifrån dig, har saknat dig massor! Det spelar ingen roll att vi inte "känner" varandra, du var en sol i min bloggsfär och jag har längtat efter att få höra ifrån dig.Allt du skriver förstår jag, är så glad att ni har acklimatiserat er, självklart är allt inte enkelt, och visst är det enklare att flytta runt på jordklotet när man är ung, men för andra är den bästa tiden nu, som lite äldre och mer erfaren. Glad att höra att ni mår bra, jag tror tiden måste komma ikapp er. Alla nya intryck, nya rutiner, nytt språk, ja herregud kan inte ens föreställa mig. Jag som flyttade för snart ett år sedan från en by där alla kände mig till en där jag var en total främling, bara det var ju en annorlunda resa, men alls inte otrevlig. Nu ska jag sluta tjöta, välkommen tillbaka kära du!
Lena i Wales sa…
Oh, vad roligt att du är tillbaka och hoppas att du stannar, utan krav, när du själv vill.
Vi kommer till lägen då vi helt enkelt bara behöver vila och ge situationen tid.
Inte alltid lätt att flytta till ett annat land, jag vet. När man är på ett kort besök utomlands märker man inte direkt hur stora skillnaderna är, men när man flyttar dit upptäcker man fler och fler olikheter i kulturen. Lycka till!
Ha det bra!
Tove sa…
Så det är på det viset :-)
För vem ska löften hållas och hur snabbt ska intentionerna sättas igång? Om de ska sättas i gång, du har havets källa och din egen att ösa ur i inlägg och bilder!
Intensivitet och långsamhet kan också följas åt ...

<3 kram
Ama de casa sa…
Att blogga ska vara roligt och inte kännas som ett tvång, så man får ju såklart skriva/läsa när man har tid, lust och ork.

Att flytta till ett annat land tar på krafterna mer än man kanske tror! Men i sinom tid kommer man in i det nya och då blir allt (åtminstone det mesta) betydligt enklare.

Ha det gott i ditt nya hemland kära granne! :-)
Bosse Lidén sa…
Vad trevligt att få läsa dina tankar igen. "Jag vilar helt enkelt i orden, får näring och kraft av dem". Vackra ord som jag njuter av. Njutbar utsikt från er bostad också. Vilket äventyr ni gav er in på. Från en ö till en annan. Kanske gjorde ni det i helt rätt läge. Vi lever bara en gång. Det gäller att fylla livet med det man själv vill. I den mån det är genomförbart.
Ta bloggandet i din takt. Var rädda om er.
Kram från en annan ö
Paula,

tack fina du! Jag har också saknat, längtat och känt mig smått förtvivlad för att jag inte har förmått att vara med i bloggosfären som tidigare men nu känns det bra igen, hemkänslan sprider sig inombords.
Så mycket har jag varit med från sidan om att jag vet att du har flyttat på dig. Alltid är det lika spännande säger jag som nästan har varit rotfast på ett och samma ställe i hela mitt liv, på Åland, men på olika ställen dock. Man måste inte ta sig särskilt långt ut i världen för att förändra sitt liv, allt som är förändring är förändring. En enkel ekvation.
Tack än en gång! Kram
Lena i Wales,

tack snälla du! Ja, nu är jag hemma här, tidigare var jag hemma på Åland och till viss del här, då mera som turist och då har man sina aningar men vet inte något alls egentligen när man väl är på plats som boende året om. Men vi trivs förträffligt och det finns ingen som helst längtan bort, utan tvärtom så vill vi bara rota oss mera och mera här i denna jordmån.
Du om någon vet, du har gjort det här steget flera gånger.
Jadå, jag stannar nu, vi ses här på bloggen nu och då!
Tove, söstra mi

så rätt så. Hoppas du har det bra på alla sätt och vis, att du lever dina drömmar på det sättet som bara är ditt!
Så gör jag nu, trivs som fisken i vattnet, som maskrosen i betongen osv osv...
Kram! <3
Ama de casa,

tack, du vet som har tagit ett likadant steg!
Så rätt så rätt, allt har sin tid och på sitt sätt.

Tack Ama,ha det gott i grannlandet! :)
Bosse Lidén,

Tack! :)
Ja, vi tog ett steg rakt ut i det nästan okända och vi ångrar oss inte. Det var nu det gällde att göra det och så rätt det blev. Ibland har man tur med sig på vägen.
Det är något speciellt med öar och med öbor, tror jag. Lite holmtokiga på något sätt, charmiga och ostyriga. :) Jag känner igen mig, är hemma även här.
Var rädda om er också!
Kram från en ö till en annan ö
Musikanta sa…
Haha, nu vet jag ju vem som döljer sig bakom äventyret. Tack för din kommentar på min blogg, polletten trillade inte ner förrän nu när jag läste din blogg. Det är fruktansvärda bilder som kablas ut över världen. Allra värst är det att se ledande i R komma med sina anklagelser mot det folk som de har dödat och skrämt iväg på flykt i sådana massor. Underbart att höra att även folk därnere hos er tar hand om flyktingarna eller dem som blev kvar.
Ha det gott och hälsa Uffe
Ingrid
Ingrid,

jag förstår att det inte är så lätt att hänga med i de nya svängarna. Vi var ju Pettas så länge.
Ja, kriget är fruktansvärt på så många sätt. Här finner de som kan sin fristad, man har ordnat jobb och skolor osv. Det kommer flera hit hela tiden, varefter som det ordnas bostad och jobb åt dem och stora lass med förnödenheter, samt pengar samlas in hela tiden som förs vidare till Polen för ukrainarnas del.
Ha det gott du med och hälsa Kenth

Karin

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio