Det är en fråga som jag får nu och då av nordbor.
Saknad kan stå för så mycket.
För mig handlar det allra mest om relationer, kära relationer, närhet. Den saknaden kan vara svår emellanåt men så inser jag att även om det är långt till dem jag älskar så finns vi ändå nära varandra på så många andra sätt. Desto mera än så tänker jag inte gå in på det viktigaste i världen för min del.
Mina kära, nära. ❤️
Jag tror inte att det är den saknaden som avsågs då jag har fått frågan, utan mera vad jag saknar från förr som jag inte kan få tag på här. Det är lite märkligt det där för min del, för egentligen så saknar jag ingenting. Jag har haft det jag har haft och upplevt men det var då. Nu är nu och här på Madeira finns allt jag behöver. Det gäller att anpassa sig, ta till sig det nya, lära sig om denna kultur och dess arv. För min del är det en självklarhet att ta reda på, testa och lära mig nytt och jag känner att jag är hemma i allt detta på rätt sätt.


Men likväl om jag känner att jag vill ha någonting ibland och som jag inte får tag på här så är det bl.a åländska äppel. De är godast av alla goda äppel man kan tänka sig. Vi får tag på goda äppel från både Madeira och från Portugal här också, men de åländska är så särspräglade av det nordiska klimatet. Krispiga, syrliga, söta, mjälla..ja, allt på en och samma gång. På den tiden då vi var ålänningar köpte vi lådvis med åländska äppel. Vi bodde ju i äppelriket nummer ett och hade också några egna äppelträd i trädgården.

Svarta vinbär kan jag också känna att jag vill ha ibland. Finns inte här..
Jag älskar svarta vinbär..
Sparris! Vi åt mängder av sparris när vi bodde på Skoltomten i Geta, Åland.
Vi hade eget sparrisland som gav mängder av goda måltider över en månads tid från början av maj till midsommartid, då vi slutade skörda läckerheten och lät den växa upp och bli näring åt sig själv så småningom. Uffe hade sått den redan innan jag kom till Geta och gifte mig med honom. Om det var något extra vi hade tagit med oss från vår tidigare tomt så var det sparrislandet...

Sparrissoppa, sparris med parmesanost ..
det var våra favoriträtter vad gäller sparris
Jag har köpt sparris här också men den har varit lite slak, glåmig och inte alls så fräsch och lika god som den jag själv skördade i trädgårdslandet.
Troligen har sparrisen som jag har köpt här tagit flyget hit från fastlandet. Jag har aldrig varken sett eller hört att någon har sparrisland här.

Skogssvampen saknar jag nu och då
Odlade champinjoner är jag inte intresserad av..
Det finns svamp här uppe på höjderna, det vet jag men vi är nästan aldrig där och jag vet inte heller om det är tillåtet att plocka den. Däremot har vi fått torkad svamp av en god vän som han hade plockat i Sverige. Det smakade en bit av himlen. Då njöt vi verkligen. Tack Mats!
Havtornssaft kan jag få sugen efter ibland...finns inte här..
Inläggningar av strömming...voj nej voj...så himla gott det skulle vara men det får stanna vid den tanken, drömmen. Strömming finns inte här. Vi lade alltid ut strömmingsnät på vårarna och håvade in massor även på pilk. Förutom att det var ett stort nöje att fiska så kände vi också rika på den goda näringsrika strömmingen. Vi fiskade mängder och då menar jag mängder...
Ishavsräkorna saknar jag också...räkor finns här men det är långt ifrån de räkor vi är vana med.
Så där ja, nu skrev jag ner lite grann av det jag kan sakna vissa stunder..
Men sakta mak lär jag mig/vi oss, att det går lika bra med selleri
som en viss skådespelare sade. Vilket betyder att det går bra med de varor vi kan köpa här också.
Sillfiléer får vi levererade ibland. Det finns sill på burk att köpa på Cash nu och då men jag vill helst lägga in sillen själv. Nann har sill med sig och om vi har tur så kommer en god vän till Madeira till påsk och då har även hon sill med sig. En annan god vän brukar också ha sill med sig, så den biten ordnar sig bra, men är inget måste längre. Vi hittar på annat helt enkelt.
Kålrot har jag beställt att få hit med Nann. Bara för att det är så gott med kålrotslåda och kålrot till grislägg. Kålrot har jag aldrig sett här någonstans.
Nu har jag radat upp en hel drös med godsaker som jag kan sakna ibland men som inte är ett desto större problem att vara förutan längre. Vi har lärt oss att det inte går att få allt som man är van med när man flyttar till ett annat land med helt andra odlingsbetingelser och ett helt olikt fiskeliv under vattenytan än vad vi var vana med då, då det begav sig.
Samtliga foton har jag själv tagit på den tiden då vi bodde på Åland.
*********************
Ur citatarkivet:
Ungefärlig översättning:
Vi är gjorda av kött men vi måste leva som om vi vore av järn.
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Sparris - ja. Det som finns hos min lokala ICA är ju alltid importerade, så jag har inge3t att jämföra med. Dessutom föredrar jag vitt sparris, och de är ju pckså importerade...
Svamp har jag ingen erfarenhet av alls, då jag aldrig plockat själv...
Ljuvliga matbilder, svarta vinbären i synnerhet. Hörde eller läste nånstans att smakminnet tillsammans med bilder kan ge nästintill upplevelsen.
Jag saknar små detaljer från bostäder, skog, älvar, gångvägar mm från där jag bott. De finns där som små ljuvligheter och lite vemod- melankoli, men gör också att jag kan ta in nytt där jag är nu, idag 6 år i solstan. Så finns det en sorgsaknad av de vänner som inte lever längre från de platserna. De har format så mycket i mitt liv och flätas in.
Freud citatet - och skulpturen!!! Vilka färger i skelettet - och så "flätmönstret" är det brons eller järn, förgyllt? eller en "skapat skapning" i photoshop, AI eller annat.
Ha en fin dag och tack för Vad saknar du även om frågan v
Kram
Det jag saknade i Tanzania blev lite speciellt, eftersom jag också väntade mitt första barn när jag bodde där och diverse konstiga cravings satte in. Rågmjölsgröt med blåbärssylt, till exempel, något som jag inte ätit sedan jag var barn. Eller mazariner, men sådana kunde jag ju baka. Mer svårlöst var längtan efter kyla och en tur på långfärdsskidor i skogen, när solen silar ner mellan grangrenarna...
tack! Jag är i mitt ställe en fruktarian..eller vad man kan kalla det. En dag utan frukt är en pinodag för mig. Solens frukt smakar mycket mera , helt rätt. Vit och grön sparris är samma sparris men den vita myllar man över så den inte blir grön. Vi kunde också ha haft vit sparris men lät bli att mylla den för att vi gillar den gröna mera med mera smak enligt vårt tycke. Det finns stora fält med sparris i Skåne så den finns också i Sverige...allt är inte importerat men på lokala ICA är det nog så. Vi var till Skåne för flera år sedan och besökte då en jordbrukare som sålde sparris hus mycket som helst. Han odlade i försäljningssyfte.
Vi har ju varit stora svampplockare.
Men som alltid, allting är relativt och vi har våra olika erfarenheter och intressen.
så är det. De är en beständighet, finns där alltid, alltid. De lever sina liv och vi våra, banden består men visst längtar jag jättemycket efter dem. Det går flyg ..
Tack, om det är något jag gärna skulle ha så var det just svarta vinbär. De är så speciella, så goda och så nyttiga.
De där små detaljerna är också sådant man kan sakna, helt rätt. Oj, är det redan sex år i solstan. Så tiden rinner iväg...
Tror att det är förgyllt men vet inte. Snyggt är det hur som helst. Har ingen aning om hur det har skapats men visst har jag funderat jag också. Jag gillar skulpturen, även om den kanske bara är en vision.
Tack detsamma till dig!
ibland blir det dubbelt och jag lyckas inte ta bort det dubbla så det får stå kvar.
just så blir det ibland, bara att hänga med, hoppla hoppla🤗
så är det ju och mycket beror på tillfället och hur man känner sig för stunden. Åländskt smör och åländsk grädde kan jag sakna men har vant mig alltmera vid det azoriska utbudet istället. Du har rätt, de åländska och svenska äpplena påminner mycket om varandra. Tror att det har med den kalkrika jorden att göra också.
Kram
så är det ofrånkomligen. De närmaste är närmast...du känner väl till den biten du också , att ha barnen på långt avstånd. Dagens teknik är underbar i de här sammanhangen. Sill sitter väldigt bra nu och då. Det finns inte någonting som kan ersätta just den saken, även om det finns möjlighet att lägga in liknande "sill-varianter" också här men det är stor skillnad i smak.
Prinsesstårta, så gulligt och det får han förstås äta precis hur mycket som helst när han kommer. Man lär sig att uppskatta det man har till förfogande, tack och lov och ibland kan det bli väldigt trevliga överraskningar. Kram
det där känner jag också bra igen. Barnen och barnbarnen och vi har mera kontakt nu än när vi bodde på Åland. När sonen studerade i Norge så hade vi mera kontakt med honom än när han bodde på Åland. Man intensifierar.
Rågmjöl borde du kanske ha fått tag på i Tanzania? Eller antagligen odlade man inte råg där alls. I Portugal finns det råg hur många varianter som helst, tack och lov säger jag som vill syra mitt rågbröd. Längtan efter en snörik vinter och skidspår, stora isvidder...och all den stämning som man har varit med om sitter där och gluttar ut på den här världen nu och då. En värld jag är mycket nöjd med men visst finns vinter-saknaden också. Tänk om det var is härutanför hamnpiren som man kunde ta en promenad på när solen skiner...
Men barndomens stenar? Jag har ett "behov" att åka till min bror , som tagit över barndomshemmet, för att gå de bekanta rundorna, som jag gick så många gånger som barn.
Förstår att du saknar räkor och sill. Räkorna kring Medelhavet har inte alls samma smak.
Önskar dej en god eftermiddag!
Sedan det uppenbara, familj och vänner. Men jag har nog undgåtts mkt mer intensivt med mina föräldrar än vad mina syskon gjort, som ju bor i Sverige allihopa. Det har betytt mkt för mig, och för mina fldrar.
Ibland funderar jag på vad jag skulle sakna om vi flyttade till Sverige ... Det skulle nog bli en del det också.
Mkt kul inlägg att läsa.
Din kommentar hos mig idag var KLOCKREN!!!! 100% på allt du skrev. SÅ SANT!!! OM jag kunde skulle jag PINNA den högst upp i mitt kommentarsfält.
KRAMAR!!!!
jag har haft det som du har det, nära till alla och allt men i och med att barnen började studera i utlandet, Sverige och Norge så blev det plötsligt avstånd, vilket de flesta ålänningar är vana med eftersom det inte finns universitet och alla möjliga andra utbildningar på den ön. Då drar barnen iväg. Man får lov att vänja sig, det går inte att äta kakan och ha den kvar. Jag har barndomens stenar, klippor, stigar, rötter, hav inom mig...det är inget problem alls för min del. Jag vandrar på nya stenar nu. Jag är inte bunden av sånt...det är relationer som binder mig och när de inte finns kvar i barndomslandet så är det enkelt att flytta på sig. Åtminstone för min del. Det är rätt så långt till Medelhavet härifrån men jag förstår vad du menar. De smakar annorlunda här.
Önskar dig detsamma!
du har prövat på i många år redan och ser säkert skillnaderna på ett annat sätt nu än då du flyttade till USA- Jag brukar tänka på det när jag ser att du landar i Sverige, att räkmackan ska ätas och jag avundas dig. De är ju så goda..Svarta vinbär är det speciellt med också. Potatisen här är jättebra, tillsvidare har jag inte hittat en enda sort som inte smakar som potatis ska göra. Njutbar är den och så finns det nypotatis året om. Det finska rågbrödet saknar vi också men jag bakar eget som smakar riktigt bra.
Du tar fram det som flera har sagt, på längre avstånd umgås man mera med de sina när man träffar dem, då är man kanske t.om. mera närvarande.
Säkert vill du ta en stor del av det du är van med i USA med dig till Sverige om ni flyttar dit. Så är det , man får sina favoriter.
Tack!
Tack igen, härligt att du känner det på samma sätt, upplever det likadant.
KRAMAR!
Undrar vad jag skulle sakna om jag flyttar från Sverige, i Spanien har jag svårt att hitta god naturell yoghurt!
Kram till dig!
Tur att du är foglig och att det går lika bra med selleri=) Kram på dig!
det är ju det det handlar om till syvende och sist. Egenodlad sparris kan man förstås, egentligen inte, jämföra med butikssparris. Nyskördad dessutom. Vi gillar den gröna sparrisen bättre än den vita som vi upplever att inte smakar lika mycket utan upplevs som lite blek...haha, kan du tänka dig, den är ju blek också den vita sparrisen. Du har rätt Märtha, det är skillnad på..men även här är det skillnad på tex jordgubbar. De finns nästan året om här men sommaren är absolut den bästa årstiden för jordgubbar. Det skulle vara roligt att veta vad madeirenses skulle sakna om de bor längre norrut. Troligen skulle de sakna det mera tempererade klimatet....
Riktig mjölk förstår jag..som inte håller särskilt länge. Kall ska den förstås vara..😊😊
Tack! Man vänjer sig och lär sig, det hör till...Naturell yoghurt får man tag på här, både grekisk och annan. Tack och lov, för naturell ska den vara.
Kram till dig med!
det kunde vara roligt att testa, men jag vet att kålrot vill ha lite kallt för att gro. Men stratifiering kanske skulle få till det. Först in i kylskåpet och sen ut på terrassen. Märkligt nog finns det ingen kålrot här att köpa.
Ja, det är en fördel att vara foglig. Jag är som maskrosen, hittar hem i det mesta.
Kram på dig med!
KRAM till DIG!! Anna
Hej Anna!
Tack! Man bär ju med sig sina smakminnen och andra minnen, dem förlorar man ju aldrig. Att de blir annorlunda och flera är bara berikande.
KRAM till DIG med!
Karin
Kram