så får det här inlägget heta med tanke på att jag var på laddning i det förra.
Jag sökte jordgubbsbilder åt Ordodlaren/ Märtha och så hittade jag ett par fotografier av den äldre varianten. Inte några jordgubbar av den sort som Märtha vill ha men jordgubbar och gummor är de flesta av dem vid det här laget. Döda och begravda men i kärt minne bevarade.
Troligen är de alla hemma i trädgården på Mariegatan 34 i Mariehamn där farfar och farmor Sommarström hade sitt hus och sin gård. Alla av de nio syskonen som de var från början är inte med, men farbror Leif till vänster i bild, har sin fru Ingeborg (Bojan) med sig och de två äldsta barnen i deras familj, Louise (LouLou) och Gerhard (Jerry) i farmor Erikas armar.
Närmast farmor Erika står yngsta dottern Anita ( senare min gudmor) , bakom henne farbror John (Jukka), framför honom Erik Olof, kallad Mudrik och så den snyggaste brorsan längst till höger i bild, min egen far Nils ( Nisse).😉❤️
Margareta, Ethel, Tor och Göta är inte med, inte farfar heller som troligen var på långseglats just då. Jag är osäker på farbror Mudrik/Erik-Olof...det kan vara Tor. Nå,hur som helst, det är ett fint foto jag hittade i gömmorna. Årtalet? Jag kan bara gissa det på ett ungefär. Det här är många år innan jag kom till världen, farmor levde, hon dog 1945. Någon gång i början av 1940 talet är det helt säkert. Jag har aldrig träffat min farmor men jag har ofta fått höra att jag liknar mycket på henne. Lilla Erika kallade farfar mig alltid när det var bara han och jag.
Det här blir nerpräntat först och främst för mina egna barn som har intresse av tjocka släkten som var en gång. Ingen av dem på fotot finns längre annat än Jerry och Lou Lou..mina kusiner. Vi var tjugosju kusiner ett tag och gissa om släktträffarna var livade och roliga? Vi är fortfarande över tjugo kusiner kvar i livet. vi är som sega kolor...
Den här familjen har varit med flera gånger under åren som jag har bloggat. Av dem är det bara jag som är kvar. Min bror Krister till vänster i bild, mamma Ruth, så jag och pappa till höger i bild.
Det var livat just innan fotograferandet. Varför vi skulle fotograferas fattade jag inte alls just då, nu är jag glad att det blev gjort. Det var under pappas lunchrast och det var bråttom som bara den, han skulle tvätta sig, klä om och så vidare, dra iväg med alla oss andra till fotograf Folke Rostén på Styrmansgatan och jag var rena tvärviggen ända tills vi fanns där framför kameran.
Folke "fixade mig" så där bara med ett litet leende. Han såg road ut. Familjen var totalt slutkörd fick jag veta när vi vandrade hemåt igen mot Köpmansgatan. Själv sjöng jag och var glad. Mamma hade sytt klänningen med jacka åt mig. Hon var duktig på att sy kläder åt mig. Jag gillade att den hade tulpaner på sig, jackan var fodrad...Hur gammal jag var? Troligen sex år med tanke på att jag inte gick i skolan men till hösten skulle jag börja, det här var på våren, så mycket minns jag.
Här regnar och blåser det. Tomatplantan Ruth har fått skydd under taket nära ytterdörren. Plantan har haft det jobbigt ett tag men nu verkar det som att det ska bli tomater här hos oss längre fram. Någon sort, det ska bli spännande att se vad som komma skall.
Lökarna spirar...jag klipper ner det gröna och goda och lägger i maten
Sen förvånar jag mig själv. Plötsligt så gillar jag RIMs mörka hus.
Huset är en ypperligt fin bakgrund till orkidén jag fick av Z.
Det huset ska ha orkidéer framför sig mot vår sida
Chilin Mestre under orkidéen har vilat färdigt för i vinter tycks det som.
Det spirar även i den krukan.
Det spirar även i den stora kylboxen som har blivit en präktig blomkruka...Kylboxen började bli gaggig, locket höll inte fast längre och så vidare. Istället för att kasta den så fick den bli barnkammare för plantor. Nu just gurkor och zucchinis...
Nu ska jag fortsätta att leta jordgubbsbilder åt Märtha...få se om jag har några bär att plocka.
Ha en bra kväll alla!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Lika bra att du vänjer dig mot "fängelset" mittemot. Huset lär ju finnas där i många, många år framöver...
Fin bild på hela familjen.
Lycka till med letandet, förr eller senare så dyker det upp=)
ja, det är kul, riktigt nostalgiroligt. Jadå, alla har jag haft att göra med på olika sätt förutom min farmor då förstås. Men hon hängde på väggen, inramad, i sovrummet när jag var barn. Det är synd när det blir så som du beskriver det, jag känner själv till den delen. Man skrev inget på baksidan eller hade album för fotografierna. Du är som jag, en sladdis men jag har haft lyckan att uppleva alla min fars syskon...i många år dessutom. En härlig storfamilj. Jag vänjer mig...haha..
den där bilden är tagen exakt då jag hade "landat" där jag skulle landa. Det var bråttom, för bilden måste bli bra med en gång..pappa skulle ju hem och fara på jobb igen, hinna klä om osv..kanske äta också. Fotografen hade händer med barn.
Tack, det brukar så bli, mitt i allt så händer det.
det ser ut som om det har varit rätt dåliga jordgubbsår i mina arkiv..Du lyckas säkert bättre om du ringer till en jordgubbsodlare.
I Geta hade vi en namnlös sort som var god som bara den...vi kallade den till Finnögubben, men någon sade en gång att det var en tidig Zephyr...skriver man så?