Några sköna juldagar

ligger bakom oss men vi njuter fortsättningsvis av att ha varit helt för oss själva, bara varit och inte haft ett endaste litet måste annat än att se till att få lite mat i oss nu och då. 

Givetvis, julmaten som vi själva stod för, skinkan som blev väldigt god (finns kvar ännu) sillsallad som hör till på vårt julbord, gravad lax och inlagd sill plus potatis och sallad. Desto mera än så var inte utbudet på vårt julbord, våra juldagars bord...men ack så gott. Vi är bara två i år runt julbordet och vi kan inte äta oss annat än mätta, även om vi har upplevt att vi har frossat lite mera än vanligt. Som U. sade, det är jul bara en gång om året. Hade vi varit på Åland hade vi ätit julbord alltsedan den första advent. Här är det lugnare puckar. Tack och lov. 

En dag varvade  vi julbordsdieten med julgåvor som smakade gott. Ett par Nepalgrannar delade med sig av vin och momos, en rätt med ursprung från Tibet men så vanlig i Nepal att den räknas mera eller mindre till nepalesisk. Det var mycket gott. 

Idag fyller deras dotter tio år, finaste Ranisha. Jag har sjungit för henne från vår terrass till deras terrass och sen så gick jag dit och gav henne en födelsedagspresent från oss. 

En italiensk efterrätt ramlade också ner på vårt julbord..Vi har ju en italiensk granne som är gift med en kille härifrån ön. Vi delar med oss av våra ursprungsländer på lite olika sätt. En fin gest som jag verkligen tycker om även om jag försöker hålla mig till det portugisiska köket alltmera. Allt är kultur, bra matkultur. Men vissa traditionella rätter måste till. Lite hemlandstoner från förr, nostalgi-mat. 

Den glittrande snöflinge/stjärnbeströdda dekorationen som hänger i vår lampa över matbordet har blivit berikad i år igen. Dekorationen börjar ta sig ton på sitt sätt och jag gillar det. En svamp sitter bra...U. är ju en f.d lärare för svampkonsulenter och höll kurser nu och då för folk som vill lära sig plocka svamp som duger att äta.  Men den där lilla gröna svampen gick han bet på. Den har han aldrig haft att göra med tidigare, men nu har vi den hängandes under vår lampa. Diana- heter den förstås. 💕Det blev ingen ny stjärna i år, hon fick hjälp att tillverka en svamp istället. 

På juldagen gjorde vi stan, som vi trodde att skulle vara tyst och stilla, ingen rörelse alls, för så brukar det vara men allt som har varit, har flugit och farit. Flera caféer höll öppet och jag förstår det bra. Turister ska ha någonstans att ta vägen. Det var proppfullt överallt men lugnt och stilla. Sé katedralen höll dörrarna öppna och folk kom och folk gick. Vi gick förbi ...vi hade ett mål .

 

     Julkrubban på Arriaga framför Sé katedralen hör till...

     Figurerna är i s.k. normal storlek..

    Vid det här laget har blommorna bleknat men det var vackert ändå..

Presépio de natal: Julkrubba

Joõa Egidio Rodrigues har tydligen ett finger med lite överallt. Carnevalen, Blomsterfestivalen är bara ett par andra stora saker som han ser till att fungerar på flera olika sätt. Vilken kille! 

Det andra målet vi hade för dagen var förstås den stora stora krubban som visar hela Madeira på flera olika sätt. 

Idag visar jag den lite från håll bara för att belysa storleken på storheten...för det är en storhet. Varje år ser den lite annorlunda ut. Jag är som ett litet barn i en godisaffär när jag är där bara för att se vad som beskrivs av det dagliga livet på ön

I nästa inlägg ska jag visa fotografier och försöka berätta lite mera om figurerna i krubban, som är en historisk berättelse om livet på Madeira, både förr och nu. Det är ingenting ovanligt med så stora krubbor varken här eller på fastlandet eller på Azorerna. En närmare titt blir det nästa gång på vad figurerna i krubban har för sig. 

Så var det ju de där två! Bröderna Royce. Juldagarna har gått åt till mycket chokladätande..De var gröna av avund när Ranisha fick en ask choklad tillsammans med sin present..."Hon behöver väl inte äta choklad, hon är ju redan så söt och vi ska överleva i din garderob ända fram till nästa advent och december." 

I min garderob? Kappsäcken då? 

Nej, vi ska sova på högsta hyllan i din garderob där du bara har jackor som du ändå inte använder. Vi har rekognosierereat eller vad det nu heter. Vi har bestämt så, vi är två mot en...bara så du vet Rultan! Vi har jamoritet (majoritet)  

Vi får väl se hur det blir med den saken. Varför skulle ni ligga just där?

Då kan vi hoppa ner när vi blir kissnödiga och gå på toa och så kan du väl ha en ask med choklad åt oss där på hyllan också? Vi har planer förstår du? 

Jodå, jag vet att ni planerar, men först ska ni äta upp er ordentligt och så tar vi nyåret med buller och bang, fyrverkeri och hela kalaset..Ät på ni killar! Ni räddar mitt midjemått. Jag hörde deras fniss och något som lät smått sarkastiskt...midjemått, haha..

                           En god fortsättning önskas Er alla som tittar in här!

                                       Karin Eklund, fortfarande lite sagotant

                                       Bröderna Royce, sagolika kompanjoner t.om. nyårsdagen sisådär

                                      Funchal, Madeira