Så kanske man kan säga? Jag har i alla fall gjort det nu. Det här är inget nötskal.
Jag går in på de små detaljerna i den stora krubban som man kan se i mitt tidigare inlägg här men texten som finns med vid krubban, på portugisiska och engelska har jag översatt till svenska
"Rochinha är en traditionell julkrubba från Madeira som återger öns
mänskliga och naturliga landskap med dess vegetation, terrasser,
dalar, levadas, corgos (populärt namn på bäckar på Madeira) ,
traditionella hus och halmtak. I denna typ av julkrubba försöker
man återge alla traditioner från Madeira eftersom det är en
återgivning av vår etnografi och orografi. Vridande och svängande
klättrar små herdar av lera, i olika storlekar , klädda i
färgglada dräkter, figurer från alla seder, scener ur livet,
regionala dräkter och folkliga festligheter med offergåvor till
Guds-barnet."
Rochinha, som krubbans namn är, betyder rakt av liten sten men i den här betydelsen får man läsa in Madeira som en klippa i havet, som den lilla stenen i det stora havet. Rochinha kommer av ordet rocha, klippa, sten etc..För övrigt så är namnet Rocha ett av de allra äldsta familjenamnen i Portugal.
I dammen till vänster i bild ligger det mängder av slantar som folk har kastat dit. En önskebrunn på sitt sätt.
Folk är sysselsatta på olika sätt..någon har fångat espada/svärdsfisken...
Klicka på bilderna så blir de större. Här är det mycket musik på gång, barn som leker. Här ser man tydligt hur Madeira är. Kuperat, med olika höjdskillnader, berg och dalar. Det är det som kallas orografi.
En vintunna transporteras av en oxe...
Den traditionella folkdräkten lyfts fram
Jag är inte särskilt välbevandrad vad gäller alla kyrkor här på ön men den längst ner till höger i bild kunde gott vara den ena av de två som finns i stadsdelen Santo Antonio...Det finns inte många kyrkor med två torn.
En fiskare kom hem med fångst..
En kvinna med korgar på huvudet ger en antydan om korg-arbeten som har gjorts på ön...
En liten översikt igen...
En typisk tradition är att lägga pumpor på sina tak, där de mognar färdigt. Ett bra sätt att förvara dem är det också.
Man bar mycket på huvudena, jag har sett det under min tid här på ön också och tränade hemma, då på Åland, att göra detsamma. Det var faktiskt rätt bekvämt och bra balans och hållning fick jag samtidigt. Ingen dålig idé alls att använda huvudet på det sättet också. Här transporters lök, potatis, bananer, tyg, bakformar..
Kvinnor som tvättar och sköljer kläder i levadan.
Förr, för ca hundra år sedan så transporterade man "lata" turister 😉 i speciella bärstolar...
Julgrisen tycks vara slaktad ...
En närstudie igen...vilket strykjärn det finns i bakgrunden. Stort fastän det är litet i verkligheten.
Så där ja, nu närmar vi oss krubban i krubban...
Alla vise män har inte uppenbarat sig ännu. Det tar tid att ta sig över bergen här på Madeira.
Från ett annat håll.
Nu är mitt engagemang i julkrubbor över för i år...
Det är lite märkligt hur jag har hamnat i krubbornas rike. Det måste tillstås.
Jag av alla ?
Det är barnen som har fört in mig i allt detta.
Under min utbildning till Steiner (Waldorf) småbarnspedagog
så fick jag lära mig att använda verktyg för att göra en krubba av trä för hand.
Det uppstod blodvite...Min vänstra arm fick sina sår. Jag är definitivt ingen trä-kvinna
och ingen husbyggare heller för den delen.
Men krubban och jag överlevde, vi finns båda två än i denna dag.
På olika håll i världen.
Krubban överlever mig t.om. om den inte brinner ner, för den är av furu, tung som bara den.
Jag ska se om jag lyckas hitta en bild av den till nästa jul.
 |
| Rosmarinen blommar och blommar... |
I min krubba finns förstås de egenhändigt skapade Maria och Josef.
Det lilla Jesusbarnet är tydligen på rymmen fick jag veta av min dotter härom dagen.
Du måste göra ett nytt barn, mamma !
Det finns får, kor och en hel del till men de tre vise männen hittade inte fram,
det kom tre visa kvinnor till min krubba. Den rödhåriga av dem finns hos liten Freja just nu
Min dotter, Frejas faster, som har krubban i sin ägo, ger en vis kvinna , kor och får, åt sin brorsdotter
varje jul nu ett tag framöver.
Den rödhåriga visa kvinnan föreställer Tarja Halonen, då på den tiden Finlands president.
Sen är det två åländska kvinnliga talmän som följer henne i spåret.
Så kan det gå när jag kommer igång.😉
Nu blir det andra bullar härefter. Krubborna får vila de också och nya krubbor görs av barnen här
i Funchal. De ljuvligaste skapelser man kan tänka sig. Men dem tar vi nästa december igen.
Tack alla ni som har varit med under december under varje dags lucköppning..!
Gott slut!
Snart skriver vi år 2026 men innan dess har vi två dagar kvar till förfogande på detta år.
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Bröderna Royce har inte tid att vara med idag...de äter choklad.
Kommentarer