Lucka 23/ Lite hantverk och lite annat
För det första så är det den 23: de. Oberoende av månad så är det så. Jag tänker på det yngsta barnbarnet Freja förstås som idag blir 15 månader, som springer och går, som klättrar och hänger överallt, som hänger med på allt, allt ,tvättar kylskåp, ger mat åt alla djuren,"kör bil", rider på hästryggen med någon av storasystrarna bakom sig som håller i tömmarna, kryper under sängtäcket av och an med sin pappa och som håller hela familjen igång. Tänk att en så en liten en kan få så många att stå på tå. Ungefär. Hur som helst så har vi en livad liten glad harmonisk krabat i storfamiljen.
Tänk! brukar barnbarnet Wilhelm 15 år säga, att jag har en sååå liiiten kusin..Han är så förtjust i henne så det känns ända hit till Madeira från Stockholm. När hon fyllde år så fick hon en kakadua av honom...inte levande men helst skulle det ha varit en sådan.
Mormors/farmors hjärtat svävar runt dem allihopa.❤️
 |
| De där två kan vara väldigt snacksaliga ibland. De trivs att ligga så där högst uppe på soffan .De ser ut att trivas riktigt bra. Ibland har jag har hört att de tänker emigrera men så fort de får lite choklad så låter det annorlunda. Choklad är lösenordet med andra ord. Tänk så där kunde man själv ligga och prata med sina kompisar när man var så där lagom stor. Vi löste alla världsproblem.. |
För övrigt så hade vi helt andra planer för gårdagen än vad den ville själv tydligen. Francisco hörde av sig och mitt i allt så var han här med nya lister till duschen och låg där på knä, nästan på magen och fick till det riktigt bra, "för så där som ni hade det kan ni ju inte ha det" som han sade och jag höll med. Vi hade ju redan tänkt ändra på det hela men han förekom oss i och med den nya duschkabin-insättningen. Då såg han det som jag fick kritik för av vissa Roycear för ett år sen ungefär. Nu är alles gut som det heter. Nu ser vi inte Francisco och hans gäng här förrän nästa år och jag har lovat att göra en lista på allt vi vill ha gjort här inomhus.
 |
| Det blev mycket bättre än när jag gjorde det med Bröderna Royce för drygt ett år sedan.. |
I och med att vi stannade hemma så fixade jag med lite hemlagade julgåvor åt grannarna. Alla får varsin liten nysydd säck av tyg jag har över. Sådana här stunder är det gott att sy upp tyg som bara ligger på hög, att få lite luft i skåpet. Bröderna Royce tycker att det är roligt med paket precis som de flesta tycker..
Så ringde det på porten och vad hittade jag väl där? Jo en postman, men inte Bill, som stod där med ett paket som han lämnade över. Vad månde det kunde vara?
Allt möjligt händer i denna magiska juletid. Ett par korvar anlände till vår dörr.
Från Spanien! Det ni! Vällagade och vällagrade, båda nu lagda i kylskåpet.
Jag lagade senap- Nu är det bara julskinkan som ska in i ugnen imorgon. Sen är det klart!
Så ringde det på porttelefonen igen, ett visst antal gånger som jag känner igen sedan länge. Det var Z. grannen ovanför oss som stod där med ett stort paket. Innehållet kan ses här ovan.
Sen var det min tur att gå till dem med vår lilla röda "säck" och där blev jag en lång stund och pratade portugisiska så gott jag kunde, vilket de båda ansåg att jag kunde, fastän jag inte tyckte det själv. Att prata engelska ena stunden, svenska den andra och så växla om till portugisiska kan bli lite väl mycket för min lilla hjärna ibland. Det blir ofta en mistura, en mix..Men jag är innerligt glad för att vi bor bland portugiser och då är det portugisiska som gäller. Hur skulle jag annars lära mig?
Z. lade resolut tomten som hängde på säcken, som en fjärde vise man i krubban de har. Vi skrattade allihopa. Så kan det gå, plötsligt blev de fyra vise män. Vi skrev om historien lite grann. Det har hänt många gånger så det gör inte någonting att vi hjälpte till.
Till krubborna:
Kommentarer