Lucka 21/ Lite tittut och lite titt in..


    Gårdagen gick till lite handlande igen. Rödbetor måste inköpas och lite annat smått och gott
    På vägen till vårt hål i väggen, Minimercado Brasileira /Sopronto, så tittutade en sötnos fram under
    en bil. Som alltid gillar katter U. väldigt bra så det blev en liten diskussion dem emellan 
    innan vi drog vidare. Katter och jag kommer också väldigt bra överens men U. smäller högre
    Bara att konstatera. 

                                                                   En klocka fastnade på minneskortet..


                                                          Vårt "Hål" i väggen..favoritbutiken för min del. 



                          Samtidigt som vi kom hem till gränden såg vi vår postman Bill. Han hade paket åt U. 


                                                      Nu kan vi börja spela Mahjong här hemma. Roliga tider väntar. 

Dagen i övrigt gick åt till mångt och mycket av både det ena och det andra. Till middag lagade jag en Carne, vinho e alhos, så typisk för Madeira och väldigt vanlig i jultider. Kött, vin och vitlök blir översättningen. Jag gjorde rätten på mitt sätt, grunden var lagd sedan några dagar tillbaka. Grisköttet ska ligga i en vin- och vitlökslag ett par dagar innan det tillreds. Vanligt är att man rostar/grillar potatis i ugnen som man har till köttet. Vi åt kokt potatis och en sallad till. Kärt barn har många olika serverings-möjligheter. Igår gjorde jag så där.


                            Det kom ett mess och ett foto...Sockorna jag stickade åt en god vän gillades...

    


                                                             På terrassen glimrar granen Dr. Westerlund. 

Bröderna Royce skymtade bara fram litet här och där igår. Ibland är det skönt med paus från varandra.  Det tycker vi alla tre. Det kallas att ha egentid , påstod R&R Royce.

Krubborna: 



Candeia, har olika betydelser beroende på. I det här fallet när det handlar om en person, så betyder det ljus (luz) Världens ljus. 


                                                                   
                                       Med detta önskas en fin fjärde adventssöndag! 

                                                Karin Eklund, Bröderna Rulle och Rulte Royce

                                                    Sagotant med sagolika kompanjoner...

                                                    Sagan som berättas ända fram till jul är baserad på

                                                    vardagsverkligheter i Funchal, på Madeira 




                                                  


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer