Lucka 19/ Lite allt möjligt

Vi gick till Clinic da Sé igår för att få lite ordning på U:s kardiologtid som fortfarande lyste med sin frånvaro, trots några digitala kontaktförsök. Inga svar annat än att U. skulle kolla papperskorgen inom två dygn om inget svar hade kommit...Inget i papperskorgen, inget svar, så vi gick dit och bokade en tid. Nu är det gjort och det gick hur lätt som helst. Sen kan man undra varför man har en digital tjänst som inte fungerar. 

Nå, nu finns det en tid och det känns väldigt bra. 

                       
                       På vägen hem gick vi mot Stadshuset och torget och kom på att vi behöver
                       ta oss en kväll på stan när mörkret har lagt sig för att få se alla vackra juldekorationer
                       när de lyser. De är ju vackra även dagtid men helt säkert ännu vackrare på kvällarna.

                       
                       
                                         Lite skyltfönster-tittande blev det också...

                       

                              Med få undantag finns det en krubba i de flesta skyltfönster...

     

                                            Även julgubbar och tomtar hänger med i Betlehems värld.

                             

                                                                   Så gulliga de är..

                         

Det finns en affär nära Stadshuset som säljer små krubbfigurer året om. Det är är inte enbart de tre vise männen och änglarna som är med, utan alla är det. Jag kommer att visa er den riktigt stora krubban lite längre fram...Den som är makalöst stor. 


                                                                 Som sagt, alla är med 

    


 På Stadshustorget finns Julbyn, där barn kan åka tåg. U. undrade om jag skulle göra det. "När Freja är här en jul så ska vi åka tåg" ..sen gick vi vidare 

                                   förbi dessa makalöst fina julstjärneuppsättningar. 


                      Vi tog ett varv via Hortan på rua do Bom Jesus...vi var utan frukt. Igen...

Ett samtal kom, vill ni med och handla till Madeira Shopping? Jadå, vi är hemma om en stund. Vi  väntar där, sade våra vänner. Ibland är det bra att få åka bil när man vill handla tunga saker som tvättmedel, olika sorters öl ( för hantverkarna), vin och konserver. Jag köpte lax också. Gravat måste det vara under julhelgen tillsammans med sillen.

Så mycket folk det var i farten och bilar så in i vassen. Milda limpa! Varför får folk så bråttom för att det blir jul? 


                                      Väl hemma igen så hittade vi Rulle och Rulte med en filt runt sig...

                                      Vad är det med er ? Vi sover! Ni sover väl inte!? Jo, renar sover ståendes...

                                      Undrar vad de hade under filten? 

                                      Uppsynen var lite för oskyldig för att vara sann.

                                      Stå och sova! De brukar alltid ligga ner och sova. Jag anade ugglor i mossen...

                                      Nå, tids nog får jag veta.


                                    Nu till krubborna, även om ni redan har fått se lite krubbor                                   

                                                         Plastflaskor och kapsyler...


                                 

                               En lykta och glödlampor. A luz do Mundo: Världens ljus.


                        Natal com luzes: Jul med ljus

                                                          En fin fredag önskas...

                                

                                                Karin Eklund, Bröderna Rulle och Rulte Royce


                                                    Sagotant med sagolika kompanjoner...

                                                    Sagan som berättas ända fram till jul är baserad på

                                                    vardagsverkligheter i Funchal, på Madeira 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer