Lucka 11 / Lite klappar, klister och kabin

 


Så blev det igår. Vi packade in julklappar vilket förstås fick igång Bröderna Royce lite extra 
"För det är väl vi båda som ska få alla de där paketen eller hur Karin?" 

Нет ( njet) pa ruski...det är inte ni som ska få de där klapparna, för nu vet ni ju vad det är i paketen. Det ska vara en överraskning. "Var det där portugisiska? " Não, era russo..., det var ryska. "Kan du ryska? " Njet! Det är bara ett uttryck som jag har lärt mig att säga sedan jag var ett litet barn, för så sade många äldre personer på Åland när jag var barn. 

De hade varit med om Åland och Finland när det var ett ryskt storfurstendöme innan Finland blev självständigt. Min egen pappa var född under den tiden. Så där nu fick ni lite historia också, killar. Men det där var på er farfarsfarmorsfarfars tid allra minst. 

Sen blev det lite klistra också. Feliz Natal! -skylten föll i terrassgolvet med en duns härom kvällen. Tack och lov så fanns dörrmattan där och tog emot så att skadan blev minimal. Kroken som satt som hälleberget ifjol gav efter i år. Vad lär vi oss av det killar?
 "Lita aldrig på en krok!"
 Exactamente !


Nästan alla små bitar hittades och nu sitter de där de ska sitta och Feliz Natal-skylten ska få en annan säkrare plats." Vi får tänka om nu Rultan! " tyckte R&R. Så sant så...


                           Jag har undrat varför de gör så där nu och då...
                        Igår fick jag veta. 
                        "Vi laddar oss". 

Oj, så där gjorde mina katter Blixten och Jutta också, när de ville att jag skulle vakna för att komma upp och ge dem mat. De satte huvudena ihop och stirrade stint på mig. 
De gaddade liksom ihop sig och sände energi som sade att vakna nu matte!  
Jag sover djupt när jag sover och är inte helt lätt att väcka.

Men matte vaknade alltid när de gjorde så. Ibland hade de en mus eller liten fågel som morgongåva åt mig. Även om vi bodde i stan, katterna och jag så hade jag alltid dörren lite på glänt ut till trädgården för att de skulle kunna gå ut när de ville.
På den tiden fick jag morgongåvor med jämna mellanrum. 💕

                           Djurvärlden är magisk. Jul-världen detsamma.


Magisk är människovärlden också. Mitt i allt så surrade det till och det blev ett liv utan ärmar utanför dörren. Där stod Mestre Francisco med Sr César och hade en ny duschkabin åt oss. Tja, nu har jag en väldigt ren duschkabin. Det känns nästan som att det är värt att dörrar går sönder så där mitt i allt. 

Alltid är det lika trevligt att träffa de där killarna. Sr. Silva kom han också lite senare. Fina killar, bra hantverkare. Kaffe med smörgås och äppelkaka på det och så går de på som ett jehu...givetvis så kommer fakturan som ett brev på posten men så ska det ju göra. 
Vi betalar så gärna för hantverket och att de får mat på bordet. Alla ska vi leva, överleva... 
Och vi kan duscha utan att få hela badrummet fullt med vatten. 



Solen bjöd till lite extra när den gick ner i havet. Ibland måste jag nypa mig i armen för att se om jag är levande eller död. Det är ju så himmelskt vackert. 

Ha en fin torsdag alla!
Vi här, laddar om för nästa lucka! 

                                   

                                                  Karin Eklund, Bröderna Rulle och Rulte Royce

                                                     Sagotant med sagolika kompanjoner...

                                                     Sagan som berättas ända fram till jul är baserad på

                                                     vardagsverkligheter i Funchal, på Madeira 
                           
                           

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Fader vår-trädet

Öronbedövande