Säg mig du lilla fågel...

Konstigt nog så vaknade jag med den här sången i huvudet i morse.

Det finns en sång som J.L Runeberg har skrivit som börjar så..

Säg mig du lilla fågel har sex verser men de tre första sjöng man alltid i skolan på våren då jag gick i  mellanstadiet för ett par hundra år sen. Det är i alla fall väldigt länge sedan. 

 

Hjärnan är ett underligt ting, ja överraskande minst sagt. För jag gillade faktiskt inte sången särskilt bra, varför vet jag inte, men det finns något mollstämt över texten och även melodin störde mig lite då för länge sen. Fråga mig inte varför; en psykolog skulle säkert ha ett svar på det hela, en annan psykolog ett annat svar, men hur som helst så blev jag lite nedstämd av visan. Varför jag vaknade med den i morse är en gåta.

Vet ni, nu går tankarna igen så där så jag knappt hinner med själv. Så där är det med jurister också. För länge sedan satt jag som ledamot i Lagutskottet i Ålands Lagting. Vi var tre s.k. vanliga dödliga och resten av utskottet bestod av tre jurister samt den jurist som kom till lagutskottet med förslag på hur lagen som behandlades för dagen, skulle skrivas. 

Tror ni att juristerna kom överens? Näpp! Nästan aldrig. Det fanns alltid något kryphål som de kunde ta till för att få sin vilja fram.

Där satt bonden, läraren och jag och lyssnade på diskussionerna som gick på hög, ofta högljudd, nivå och som slutligen oftast landade nära jorden, där bonden, läraren och jag satt, när det väl blev dags att lägga våra röster. Som läraren, ordföranden, ofta sade, nu är det dags med lite bondförnuft i det hela. Så blev det ofta. Bondförnuftet segrade och printades in i juridiken och sen gick vi på kaffe hela bunten och var hur överens som helst. Nästan i alla fall. Det var en kul och intressant tid.

En parentes som poppade upp ur hjärnan på mig nu när jag skulle skriva om den lilla fågeln . 

Den lilla fågeln tog jag foton av den 18 juni 2013, där den satt i asken framför vårt köksfönster på Åland, den var ute på sin första egna färd, utan varken mor eller far blåmes.  De fanns säkert i närheten. 

Apropå hjärnan och drömmar. I förrgår natt stekte jag bogfläsk. Ena sidan blev så fin och gyllene men den andra sidan blev bara vit och glåmig, så jag bestämde mig för att vakna, sen somnade jag om och drömde något annat. 

Senaste natt stod jag där och stekte bogfläsket igen men nu den vita sidan. Nu är allt som det ska men något bogfläsk blir det inte till middag här hos oss idag. Men på det drömda bogfläsket är det i alla fall ordning nu. 

Den lilla söta blåmes-ungen får vara en bidragande liten färgglad figur som platsar in i Lillasysters Färgglada november nr 13. 

Jag var till Edgar idag, min tandläkare. Nu är jag fixad och klar. Äntligen. Nej, jag tänker inte ta bild på min mun, för de nya tänderna sitter långt inne i munnen. Nu ska jag slippa spänningar i nacken och i huvudet som jag har haft lite nu och då på grund av förskjutningar i min lilla mun/käke som kan vara riktigt stor i käften ibland.

När jag kom hem så klädde jag om i sovrummet, som är rätt så mörkt just nu när vi har fönsterluckorna på utsidan stängda p.g.a hård blåst och regnskurar. Jag såg i ögonvrån att det låg någonting på U:s sänghalva så jag gick dit för att kolla upp...det rörde sig det som låg där. 

Vet du U. du har en kackerlacka i sängen! Hur har den kommit dit? blev frågan och U. kom lagom till sängen när jag fångade den där varelsen mellan två skedar. Så slö den var? 

Nå, jag klämde till och tänkte att nu är den så död den kan vara...och det var den verkligen

 

Jag bjuder på det här 🙃😉😂. Karamellen som U. hade haft i sin byxficka hade ramlat ur och blev en kackerlacka. Att den rörde sig är för att vi har avfuktaren i gång i sovrummet och då fläktar det till.Jag tyckte att den var ovanligt slö men ibland när kackerlackorna flyger in genom öppen dörr, är de redan drogade av gift från någonstans så det var inte helt omöjligt. Behöver jag säga att vi har en hel burk med s.k. kackerlackor nu. Härefter heter det säkert "att ta en kackerlacka nu, varsågod" ! 

Jag har skrattat åt folk som har slagit ihjäl russin i tron att de har varit flugor. Nu kanske jag ska ta en sväng via ögonläkaren och kolla min syn. Men roligt fick vi. 

Detta är också en parentes...

                                                       Tittut på er alla, ha det bra! 

                                                        

 

                                                       Karin Eklund, Funchal, Madeira