Mitt i allt....

Mitt i allt så var de här, precis som jag skrev tidigare.

 

Vid 22-tiden på onsdag fick jag meddelande om att hantverkarna skulle komma på torsdag morgon för att påbörja slutförandet av  "projektet". I skrivande stund så lägger de nya "trådar" i grannens klätterväxt-ställning. En likadan som vår passionsblomma har. En mycket bättre än den tidigare för deras del.

De har också lagt klinkers på toppen av muren...lite målning krävs och så är det nästan klart. 

Jag lämnar renoveringen ett tag innan jag tar tag i den rent bildmässigt..

    Vi spelade Mahjong igår en bit härifrån oss, tillsammans med vänner från England och Amerika

    Initiativtagaren tycker att det kan vara bra för de små grå för oss som börjar bli rätt så grå

    Så sant så, även om jag i mitt stilla sinne undrade över mina två små grå under allt mitt vita hårburr.

    En liten grå av de två har portugisiska på sitt bord, så tillkom engelskan på det 

    Ett språk som jag inte är särskilt bra på men som jag har tvingats till att bli rätt så bra på 

    eftersom  intensivkursen i portugisiska gick på engelska och portugisiska.  

    Det gällde att hänga med och det gjorde jag ju med gott slutbetyg men likväl, 

    att spela mahjong också på ett främmande språk.!.

    Hur mycket klarar en hjärna av innan den säger tack och adjö?😉🙃

    Jag har ju fullt upp med portugisiskt bygg-snack varje dag. 

    Nå, än så länge hänger vi med, mina små grå och jag.

    Märk väl, jag klagar inte, jag gillar att leva så här, även om det är rätt så intensivt emellanåt.

    Jag sitter  här och spånar lite grann bara...

    

Jag har lite svårt för allmänt snatter och skvaller. 

    Då stänger Karin av hjärnan med de två små grå och låter ögonen söka något att titta på för att inte bli delaktig. Jodå, det hinns med sånt också mellan pjäserna.😉 I alla fall vid det bordet där jag satt.

Jag är inte intresserad, var och en på sitt sätt . Tråkig blir jag i sällskap men jag trivs bäst så. Jag stänger öronen. När spelet fortsätter så hänger jag med igen.

    Vi höll till på ett café/matbar som heter Maria da Cozinha...ett mycket trevligt ställe. 

    Många goda idéer om hur man kan ta tillvara saker och göra konst av överblivet material visades. 

    Jag tycker om den här typen av hemtrevlig vardagskonst.

   

                                                                     På en annan vägg...

                                             I den omedelbara närheten..

                       

                        På vägen hemåt från mahjongen såg jag vackert gula bananplanteblad.

                        De andra i mahjong-gruppen kommer att fortsätta spelandet i 

                        Ribeira Brava verkar det som. De flesta bor där i närheten och det är lite 

                        onödigt lång väg för oss som inte har egen bil längre att ta oss dit för ett par timmar,

                        så nu har U. beställt hem ett mahjongspel åt oss..

                       Vi  har vänner som bor i närheten som kan komma hit 

                        och spela med oss. 

                       

 Apropå beställa hem...U. beställde hem finsk lakrits, ett par sorter och bl.a. Pandas lakritsstänger. Jag tog ett par med mig när jag gick för att hämta posten och passade på att ge grannarna under oss smakprov på lakrits.  Senhor L. såg förundrad ut..Är det choklad? Nej, det är finsk lakrits. Det kände han inte till. Jag sade att det heter alcaçuz på portugisiska. Han såg lika förvånad ut. Sen såg han att det stod liqourice på stängerna.. Aha, liqourice! nej, nej, sade jag, det är inte likör. Ja, vi kom ingen vart..och jag gick upp till oss och googlade. Ja, jisses Amalia, karln visste ju att lakrits också heter liqourice på portugisiska. Skulle inte han veta det som är portugis. Jag gick tillbaka ner och rättade mitt misstag och bad om ursäkt. Likör är ju licor...

Jag berättade också att lakrits inte är särskilt populärt i Portugal, det stod så på Wikipedia. Då skrattade 

senhor L. högt och ljudligt. Jodå, det finns i alla fall en kvinna i Portugal som gör det för hans fru hade kommit ut och ryckt stängerna av honom och gått in igen för att äta upp dem och hon hade sett jätteglad ut. Han hoppades på att få en smakbit.

Så här lär jag mig portugisiska...

😊😊

Jag avslutar med min sons fotografier. Han är med hela sin bukett av tre flickor och deras mor på en roadtrip i Europa. Fotografiet är från Celle i Tyskland. 

                                              

Fröjda är också med

    Hon får åka i bur bredvid husse i framsätet medan de fyra tjejerna får husera i baksätena...

    Timothy är på väg hemåt igen från sin vistelse i San Francisco. 

     Vi firar vår 25-te bröllopsdag ❤️❤️med att gå ut och äta något gott ikväll.

                                                           Ha en skön fredag alla!

                                                      Karin Eklund, Funchal, Madeira