Höstlig nostalgi

 På bloggarna som skrivs i Norden så syns höstens intåg och varande alltmera. Något som inte syns här på samma sätt. Hösten märks av men mera på ett annat sätt, ett sätt som jag för stunden inte har ord för. Mitt i allt så landar känslan HÖST här också men när jag läser de nordiska bloggarna så inser jag hur mycket jag verkligen tyckte om hösten då vi också bodde där. 

Jag letade på måfå i bildarkivet , lite så där som jag brukar göra med pekfingret som söker sig fram i en bok, helt i blindo...och jag hittade ett album från 2019, 9-16 oktober.

Nostalgi handlar det om idag. Häng med om ni vill och kan. 


                          Längs vägen till dottern med familj en morgon ....

    


Skördetid. Rödbetsstjälkar. Jadå, jag tar vara på dem med. Lite lök till och en fin härlig vegetarisk sås blir till, kryddad med lite örter och salt. 


                      Att skörda grönsaker och frukt gillar jag, att ta vara på.. 


Det är något visst att samla ihop nedfallna grenar och kvistar för att elda upp dem en vacker oktoberkväll. Det är inte bara vackert, det blir vackert också och att stå där och hålla efter elden är rena terapin, tankarna vandrar fritt..



                                               Kärleksört en småfrostig morgon...

    


                                                                         Sparrisen vissnar...


                            Vildvinet täcker snart mitt dåvarande bagerifönster...

    


                                         När solen gick upp så lyste den fint på vävarkardan


                          


                        Murgrönans nedsinglande löv ville ta sig ett dopp i vattentunnan...


En del av det gamla hundraåriga staketet täckte ett källarfönster och blev dekorerat med smultron och klätterhortensia.



Filip Fasan, följde mig i spåren runt huset men när jag gick in intog han sin plats på stenen vid vägkanten för att hålla uppsikt över bygden och alla bilar som körde förbi.



                        Senare samma dag gick U. och jag till skogen och plockade svamp...

    


                                          Svampen förvälldes i kort spad...och frystes in...

    


         Vi levde gott på allt vi samlade in på hösten, vi kunde spara slantar till vår resan hit till Madeira.


  Snipp snapp snut så var det lilla albumet slut. Så höst-nostalgin också. 

  Här har vi fortfarande sommarvärme och sköna dagar. 


  Ha en fin måndag alla!


                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer