Det ena och det andra

     

   Jag "hindar" inte riktigt med just nu (åländska) men lite samlat ur bildarkivet har jag fått till...

   Vi har haft höstens första rejäla regn här nere hos oss..Vi fick drygt 40 mm på några timmar. 

   Här nere skriver jag för högre upp här på ön har de fått regn lite nu och då. 

   De två citronerna, på citronträdet som inte alls mår bra just nu, 

   får mogna sig gula i färgen innan jag skördar. Hur det går med trädet står skrivet i stjärnorna...

När jag städar skåp och lådor kommer det ena och det andra fram som bara finns där för att finnas där ungefär och sånt tar jag bort. Ordning och reda.

Allt samlar jag i en låda som heter Roliga lådan och mina nepalesiska små vänner har hur roligt som helst med tomma burkar och askar när roliga lådan är fylld. Lilla D. får också sin beskärda del.

Idag fick de låda nummer två med allt möjligt i. Föräldrarna tog vara på sånt som kan duga i köket..

barnen tog hand om det andra men lilla V. hittade inget som passade honom.Han blev arg kan ni tänka! 

Temperamentos i kubik allra minst och så mörka ögonkast på det men sen kom han på att han fyller 5 år den 29 oktober och berättade det för mig av någon underlig anledning 😉

Sen hittade han helt plötsligt spiraler hur många som helst, sådana som finns i anteckningsblock där man kan riva bort papper på. I olika färger dessutom. Dagen var räddad och nu är allt möjligt hos dem förankrat i allt annat möjligt. .Jag vet inte om föräldrarna tycker det är så bra att stolar sitter ihop med bord men troligen är det rätt skönt att barnen håller sig sysselsatta.

En stol av något slag fann jag i arkivet och en äldre bild från RIMs byggnation som jag också har sparat på

Även på bloggen kan man ha en rolig låda

   Ett minne från 2015. Då städades det också. På olika sätt. Små likörflaskor tömdes i ett dödsbo

   och vi som städade drack upp likören. Det lilla glaset med grönt i var mitt. Jag lovar att vi hade roligt.

   Färgerna i glasen påminner mig om min tidiga barndom på hemma på gatan i Mariehamn. 

   På vinden där fanns det tomflaskor, små fina i en försäljningsdisk (tant Elsas förstås) som hade lagts undan.

 

   Jag har alltid varit företagsam. Kreativ..

  Jag blandade vatten med akvarellfärger och fyllde alla flaskor med allsköns färger. 

  Synd att jag inte hade kamera på den tiden för det blev fint. 

  Sen fick mina pojk-kompisar komma upp på vinden och köpa flaskor med vackra färger i..

  Jag hade bara pojkar till kompisar på gården ända tills jag blev 7-8 år.

  Jag tror att det räckte gott och väl med en påse sågspån eller så som betalning. 

  Huvudsaken var att de betalade med någonting. 

  Förhoppningsvis så drack de inte upp det i alla fall. Mig veterligen så lever alla än i denna dag. 

  Kurre, Pontus, Carl-Hugo, Jan, Karl-Johan o Lennart. 

  Kari🦋 är död men han köpte ingen flaska. 

  (Han borde kanske ha gjort det?😉) 

  Karis småsystrar fick aldrig vara med oss stora och leka...men senare så.

                        

            Min sonhustru sände en bild åt mig från Carcassonne i Frankrike. Ett sånt stuprör kunde jag ha.

Ja, det här känner säkert de flesta som har katt till...Jag gör det. Jag fick aldrig ha min kudde i fred för Jutta, den svarta lilla raringen. Hon skuffade undan mig bestämt med alla tassar och jag skuffade tillbaka. Då gick hon över till U. som fick ta hand om den söta. Hon lade sig som en mössa runt hans huvud (han såg ut som en livvakt utanför Buckingham Palace, jag tror att det är björnskinn de har i sina hjälmar) men han hade inte hjärta att skuffa undan henne så där låg han och hörde på hennes spinnande. Han fick varmt också...

Sen lade jag resolut en kudde mellan våra kuddar och lade henne på den. Attans om någon annan,  Blixten, den andra katten, försökte sig på att ta hennes plats. Jag fick bli Blixtens plats.

Så där har det alltid varit för min del. Två stora labradorer, tre katter, två ungar och så någon vandrande pinne på det fanns alltid på min sida i dubbelsängen när barnen var små. Jag sov gott. Dåvarande maken bredvid mig gjorde det också men utan alla dem jag räknade upp. 

Jodå, alla gäster i min säng hade trångt om saligheten.

Herbert, labradoren suckade till ibland när jag sparkade till honom i sömnen. Sen lade han sig resolut rakt över mig och somnade om. Så gjorde jag också. 

                                    Ha en fin fortsättning på söndagen alla!

                                                  Karin Eklund, Funchal, Madeira