På gång igen...

 Tålamodet hann inte testas särskilt länge...på måndag kväll fick jag ett meddelande från Fr. att han och hans murare skulle komma hit och börja med trappan på onsdag om det passade. Självklart! Jag behövde inte ens använda Tålamods-salvan som Tove nämnde i en kommentar. Jag hann inte ens. 

På tisdag kom klinkers och tillhörande material hit med lastbil...

                     

 
                                   Idag dammar det rejält. Muraren, Mestre S är skicklig och vi litar på honom...
                                   han vill ändra lite till på trappstegen för att göra klinkandet lättare..Kör i vind! 
                                   Växterna hostar och nyser....men det är som det är med andra förkylningar. 
                                   De går över....Ska det bli fint får man lida pint.
                     

                    

                                              En dammig ros är också vacker...

                      

                        På andra sidan huset hos mina nepalesiska små vänner har fotbollen fått en 
                        egen plats när Lill Ronaldo är i skolan. 
                        Vi har inte bara Lill Ronaldo här nu, även minsta V. har börjat bära Ronaldo-kläder
                        med nr sju på. Så intressant det är att se hur de där småkillarna
                       "växer "på ett speciellt sätt när de tar tröjan med siffran sju på sig.
                        Lilla V. , Mini-Ronaldo kallad numera, kaxar upp sig 
                        och ser ut som en liten gullig tupp-kyckling...

                        Det är jätte-jättebra att det finns goda förebilder, fastän jag frågade om det inte finns 
                        någon annan storstjärna här som också kunde vara förebild med ett annat nummer? 
                        Ni skulle ha sett minerna...Grandmother, hon förstår ingenting alls hon. 

                                                       Karin Eklund, Funchal, Madeira
                       

Kommentarer

Guldkryckan sa…
Toppen att få det där ordnat, ni verkar ha snabba hantverkare hos er, inte något jag hade när jag hade hus en gång i tiden, man fick snällt vänta eller ordna det själv....jag gratulerar. :)

Ha en underbar kväll nu.
24 september 2025 kl. 15:40
Annika sa…
BRA där, snabba ryck! Härligt!! Hoppas det går snabbt och att resultatet blir toppen. Kramar över det stoa havet!
24 september 2025 kl. 16:47
Eval8 sa…
Så skönt att det går undan! Annars brukar man få vänta länge på hantverkare. Lika bra att lite på deras yrkeskunskaper.
24 september 2025 kl. 17:03
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer