Nästan framme....

Jag ska försöka få till en början inför slutet. Terrassgolvet  är fixat och färdigt enligt beställning och allt som har hänt som inte var tänkt att hända alls har också hänt och fortsätter att hända. Så är det när små problem och dess lösningar tar sina egna vägar. Sen ska ni inte tro att det är klart för det. 

Vi har muren runt terrassen kvar som ska fixas på utsidan men som sagt det är en annan RIM-lig historia. På god tro och breda fötter så ska det nog också gå som det är tänkt. Så påstod vår försäkringstjänsteman som var hit för två veckor sedan .Var rädda om det där protokollet som ni har. Stora firmor brukar sköta sig bra. När allt är klart så kommer de och kollar upp eventuella skador som har skett sedan de var hit och kontrollerade innan de började bygga och sen blir de/skadorna åtgärdade. Han såg glad och nöjd ut när han läste det.

Tänk ändå vad ett par fogar som krackelerar kan få till det i ens liv och så roligt jag har haft det under tiden men också omvälvande, förvånande. Utomstående har blandat sig i som tror sig veta och som inte vet alls, som har bekymmer och ser fan på väggen överallt, som lovar att ställa upp för oss om det skulle behövas. Intriger föds ur ingenting, jag lovar. Vad kan hända har jag tänkt? Vi har klarat oss själva länge och väl och varit med om det mesta tänkbara här i livet.

Man kan välja vilken dörr man vill ta

Para criticar= för kritiker

Para fofocar= för skvaller

Para se envolver= för att engagera dig

Para encorajar = för att uppmuntra

Para ajudar= för att hjälpa

Personligen har jag nog sett ut som en fågelholk med munnen på vid gavel. Jag måste se barnslig ut, har jag kommit underfund med men jag har också förstått att folk faktiskt menar väl fastän det blir lite väl mycket spekulationer och skvaller. Vi blir helt ofrivilligt indragna i gamla fejder, tyckanden och kontrollbehov. Vi vill inte bli involverade i sånt vi inte har att göra med, så vi ler och springer fort. Nu vet alla om det, kanske jag ska säga också. Jag brukar säga till...vänligt men bestämt.

Jag har försökt att se på det hela som en mänsklig fars och skrattat åt det. Det finns alltid människor som har för lite att göra. Men det här var något extra som tillkom som vi inte hade förväntat oss alls, p.g.a att vi valde det företag vi gjorde. Ett företag som vi har fullt förtroende för. De jobbar jättebra...väldigt bra, t.om nästan för bra😉Men de har jobbat åt fel person...intriger finns det överallt i världen. Som vi skulle ha med det att göra. Vi sköter oss själva och tar ansvar för oss och ingen annan 

Den där gula delen under kaklet skulle målas...

Jag måste ju vara knäpp som tycker att det är kul...dels att ha arbetsfolk här nästan i två veckor, med allt vad det innebär och så betala räkningen för hela härligheten som lapp på luckan. Men vad gör man inte för sitt höga nöjes skull höll jag på att säga.😉 Lite överdrivet nu förstås.

Jag är bara så himla glad för att det nya golvet är lagt, trots att faran inte var överhängande alls visade det sig, men hängsel och bälte är vår melodi. Bättre förekomma än att förekommas. 

Nu tar Niagarafallet sig andra vägar och blir en flod istället. Förhoppningsvis. Till det får jag återkomma när det börjar regna. Då får vi se om de kloka männen hade rätt.  Det blev mycket jobb med den där lilla önskan jag hade om att leda vattnet bort från "avgrunden" . Jag går inte in på detaljerna. Det finns en högre kant längs kanten under räcket nu...tidigare fanns ingen sådan kant. Vattnet rann rakt ner som en ridå längs väggen. Skyddande klinkers har lagts längs trappstegen för att spara på väggen, där det sprättar som allra värst.

Jag ska inte gå barfota ut när golvet är vått, det konstaterade jag i tisdags, då arbetskillarna tvättade av allt med spolslangen. Jag lade mig raklång på rygg och fick en ofrivillig dusch. Bom dia ! Ett uppvaknande! Snabbt upplyft av tre tjänstvilliga män ...

Nej, jag slog mig inte och torra kläder finns det i garderoben. Nu vet jag att det gäller att ha skor med sulor på när det regnar på vår terrass. Det behövdes inte med terrakottagolvet men nu när vi har keramiska-klinkers så är det annat att tänka på.

Det är ett fint gäng vi har att göra med, vi är nöjda. Givetvis så finns det alltid något smått man kan klanka på men det tänker jag inte göra. Jag är inte perfekt själv. Vi är människor allihopa och framför allt så får vi arbetet gjort "så där bara". Det är ingen lätt match på den här ön där det byggs som aldrig förr. Hantverkarna står inte på kö precis...Vi tycker att vi har haft flyt..

Till stor fördel för mig är att hantverkarna bara pratar portugisiska. Deras chef kan engelska ganska bra men han är för det mesta alltid ute på andra uppdrag och när han har varit här har han förstått att han ska prata portugisiska med mig så mycket som möjligt. Jag har verkligen fått lägga manken till för att få till det och på något sätt så har det gått rätt så bra även om missförstånd har uppstått och det är de där små missförstånden som är det där lilla som man kan klanka på som jag själv har del i, på grund av språket. Språkbad är bra...

När något har hänt som inte borde ha hänt, så har jag skrattat och sagt att det bara är charmigt. "`e apenas charmoso" Det är så vi  har bestämt att vi ska ta det. Ja, U. är med på det hela, givetvis har vi pratat om det innan tillsammans. Han fungerar lika som jag gör på den punkten. Inget att bråka om.och vi ser ju alltid lösningar. Ni vet,  om det behövs så finns det små handmålade portugisiska porslinsödlor som man kan sätta lite här och lite där. Inne har vi ju fjärilar där det finns hål i väggarna. Någon liten levadeiros-docka kanske också får plats. Om det ens behövs. De gör om, om de inte är nöjda...

Nu kan vi läsa nyheterna på våra fönsterrutor

Det fina med Mestre F. är att när han inte själv klarar av något så ringer han efter hjälp. Han har kontakter, han har vänner som finns där i ett nafs. Här var det två elektriker som fixade att en elkontakt som hade brunnit, var i skick igen . Plötsligt så stod en ingenjör utan vit hjälm här som F. presenterade honom som. "Han vill inte ha hjälm kan du förstå."..och så får han den hjälp han behöver så att kunden blir nöjd. Jag gillar det där. Det är ett sympatiskt drag. Det man inte kan själv, kan andra och alla får de kaffe och något att tugga på. De har trevligt, vi har trevligt. Mitt i allt så fick vi prata med Toni från Tyskland, med en kille från Belgien...nyckelknipps-ägarna ringer och Fr. låter oss prata med dem. Han är så glad över att ha kunder från många ställen och inte bara härifrån. Det är roligt och spontant.

Och så blir det som det blir, killarna har kommit redan vid ½ åtta tiden varje morgon.  Fr. har småklagat över att de börjar ju kl 08, men här är dom och givetvis får de frukost när de kommer hit. Glada i hågen så tittar de in genom fönstret på oss och vinkar glatt med stora smil. Då går jag ut med färskt kaffe. Smörgåsar och annat smått och gott finns det redan på brickan därute.  Jag stiger själv upp klockan 7 för att fixa till det åt dem .De får en bra start på dagen och vad det är i vårt kaffe har jag börjat fundera på för de går verkligen igång, precis som den där stormvinden jag skrev om i förra inlägget. Vi har dem överallt och de fixar mycket mera än vad som vad var tänkt från första början att fixas. Det går liksom av bara farten. När vi har märkt att men nej , men nej...då har halva arbetet varit klart redan, glatt och tjänstvilligt. Ok, bara fortsätt då har vi tänkt.

"Med den här farten så får vi hela huset målat och inte bara den där lilla springan under kaklet som var tanken" konstaterade vi.  Vi har känt oss snudd på utmattade, energin som strålar ut från killarna har nästan tagit knäcken på oss. När det plötsligt har borrats någonstans så slår vi dövörat till och säger att det nog är hos en annan granne (vilket det inte är) 

Jag ger upp skrattade U. vi tar det som det kommer och betalar. Så där har det byggts på lite hela tiden. De där två sprickorna som skulle åtgärdas har blivit en helrenoverad terrass, från topp till tå. 

Men vi tar det på roliga kontot...

Mitt i allt så hade de målat över en del av bevisen, sprickorna ( 11 stycken bevis..som RIM ska stå för Nå, det finns betydligt större saker som härrör till samma händelse då en stor lastbil körde rakt in i vårt räcke i början av mars 23...Nu måste jag hålla ögonen på dem att de inte fixar till dem också. Jag vill verkligen ha kontroll på vad som kan hända med den överhängande terrassdelen...jag vill inte vara med om att den faller i huvudet på grannarna. Allt var totalt helt och nyrenoverat när vi flyttade in här. Det har vi både protokollfört och också bildbevis till.

Detta som skulle vara klart på en vecka,  blir två veckor imorgon...men vi är nöjda och har godkänt att de målar om husväggar, och alla gröna räcken. Det behövs. Solen tar på 

Det är lite grann som LillaSyster sa, att jag skulle bereda mig på att de inte vill sluta jobba här...äppelkaka och smörgåsar plus en del annat gör sitt. Tänk så rätt du fick LillaSyster !💕💕

Ge folket energi och du får energi tillbaka...

Jag trodde att den här dagen skulle bli den sista för hantverkarna här...det ser inte alls ut så,...haha...det kommer en morgondag också och när allt är klappat och klart så ska jag visa er mera. När det blir klart...

                                             Karin Eklund, Funchal; Madeira