Men det där är ju ett likadant glas som mormor hade!...

......hann jag tänka innan det var fyllt av tangerina-likör. 

Det började med att jag gick upp till grannarna ovanför oss för att berätta att vi, U. och jag hade lite andra planer för trappan än vad som hade varit meningen från början men vi ville delge dem planen innan den skulle bli verklighet. 

Linjen där avloppsdragningen gjordes blev inte bra fastän den målades flera gånger om med någonting som de kallar massa här...Det är mycket som heter massa här, en hel massa av massor finns det faktiskt. 

Trappan blev rejält uppfixad, allt gjordes utmärkt väl men trots allt så syntes den där randen där som ingen vill ha. Vi kunde säkert ha fått trappan målad med en täckande färg, absolut men färg bleknar och nöts. En trappa används och den ska målas om med jämna mellanrum. Ett annat underhåll krävs men vi vill ha det mera beständigt när vi nu är villiga att satsa på det här. Vi beslöt att vi lägger klinkers på allt från topp till tå bara grannarna skulle vara med på det. Vilket de var, de två  rakt ovanför oss som öppnade dörren för mig. Vilket de alltid gör..De mera eller mindre släpar in mig och jag hamnar i deras soffa..

Överrasknings Habaneron levererar..

Grannen högst upp öppnar aldrig sina dörrar för andra än bara för dem som renoverar hens lägenhet. Personen har tre utgångar/ingångar så jag iddes inte ens göra ett försök. Jag vet att jag inte får någon som helst respons sedan tidigare, oberoende av vilken dörr jag än ringer på.   Eftersom vi betalar hela kalaset så får nämnda person finna sig i att få en ny fin trappa att gå i så småningom. Bestämde vi oss för. Ryktesvägen har vi nu förstått att personen är det men förundrad över att vi betalar kalaset. Vi ids inte ens fråga om deltagandet i kostnader. Det räcker redan med alla krig i världen. Nog nu, jag orkar inte med mera tjafs här på gränden..(en utopisk tanke förstås😉)

Räven har  också flera utgångar.

Ekorren också,  så  det är inget ovanligt fenomen som så.

                                                                             

I det ärendet var jag alltså ute när jag fick ett glas med tangerina-likör i handen. Innan dess hade vi suttit och pratat med varandra om dittan och dattan, ledstången etc..och när jag frågade om klinkers så blev de jätteglada. De har tidigare försökt att få lägga klinkers där men då har personen inom låsta dörrar sagt nej..(pengar ska finnas till allt) . Nu så ramlade manna ned från himlen i form av att de/vi snart har en hel och vacker trappa med ledstång. Själva har de blivit pensionärer sedan första tanken om klinkers kom upp och pensionärerna här har det inte alls så ljuvt vad gäller pengar. Pensionerna är väldigt låga för många många. 

Jag å min sida förstod inte att jag förstod senhor A:s dialektala portugisiska. Det är underligt det här med språkförståelse...När han pratar så fattar jag ingenting, tycker jag, men likväl så förstår jag, visar det sig. Jag får inte själv ekvationen att gå ihop...

Hur som helst så förstår vi varandra. Hans fru Z. pratar mycket tydligt och ljudar med mig för att jag ska få bästa sving på uttalet och så ber hon sin man att vara tyst för att " Karin kan inte förstå vad du pratar när du pratar så fort." " Men hon förstår ju"  säger senhor A. Och jag håller förvånat med..."Hon förstår e ela fala português muito bem. Jag pratar alltså bra portugisiska, sade han. Bastante bom,  rättade senhora Z det till och jag håller med om det. Hon är mera på rätt nivå vad gäller mitt pratande i portugisiska. Bastante bom betyder ganska bra. Redan det är bra för min del. Tillsvidare. Jag blir lite bättre för varje dag och eftersom vi ska hålla hantverkarna här ett tag längre än vad vi redan hade tänkt att ha dem här så lär jag mig mera och mera. Boa boa! 

Humlan surrar...

Sen är det ju som det är för min del vad gäller starka drycker...Även om glaset var för sherry så var det för stort för min del. En fingerborg hade passat bättre. Likör, hemlagad är gjord av 40 %-ig sprit i grunden. Senhor A. fyllde på till randen och jag försökte snällt och väluppfostrat säga att det är alldeles för mycket för mig, jag vill ha bara lite lite...Men det är ju bara lite , tyckte han, gav mig glaset och trängde in mig vänligt men bestämt i deras kök mot deras balkong. I bästa välmening. Senhora Z, ställde sig framför och jag frågade dem att ska inte ni dricka?  Nej, det är för starkt för oss den här tiden på dygnet. 🙃😂 Så ock för min del men..

Troligen är det här en sedvänja på Madeira som jag får acceptera. Är man överens om något så ska det liksom stadfästas med ett handslag och ett glas någonting. De avstod i alla fall glaset. 

De stod där de båda rara framför mig..Enda utvägen var att antingen hoppa ner från balkongen bakom mig eller att dricka ur. Alternativet var enkelt. Jag drack ur och blev luddig redan innan jag nådde botten på glaset;  jag sluddrade t.om. Ett släktfel, min mor var sån, min dotter är sån. 

Vi "lider" av det snabbt sluddriga och snurriga, surriga- släktfelet. Många gånger har det blivit roligt av det felet också, ja, riktigt uppsluppet om jag får säga det själv. 

Min mormor hade också en släng av det här släktfelet men likväl så höll hon sig med små fina glas i ett skåp på väggen ovanför morfars plats vid matbordet. När väninnorna kom så..Ja, då utmanade hon släktfelet. Det var ett sånt glas jag drack tangeringalikör ur här hos grannarna.

På vägen ner för deras innertrappa var jag glad för att de hade lagt in en ledstång...jag fnittrade och Z. fnittrade och sen påstod hon att jag var lycklig. Det var jag förstås och i all synnerhet för att vi hade beställt en ledstång till trappan mellan oss.Då när jag gick hem fanns den inte där men nu är den på plats...

Så småningom, troligen med början under nästa vecka så börjar man lägga klinkers.  Att gå till grannarna ovanför oss kräver en ledstång för hemtransporten av mig, jag lovar. 

Bild från idag...ledstången är på plats. Grunden till att lägga klinkers är gjord. 

Väl innanför dörren här hemma så sjöng jag och tog några danssteg. U. tittade lugnt upp och sade, lite lojt, "jaha, har du fått likör nu igen?" 

🤸‍♀️

Bäst att han vänjer sig för våra grannar på vårt tak är så härliga att ha som grannar. Vi gillar varandra. Jag bar rena tomflaskor åt henne igår för att hon gillar att göra likör. Hon är jättebra på det också och inte vilken likörmakerska som helst. Till julen delar de ut likörer åt alla de känner och som de gillar.

Flaskorna gillades. De betydde nästan mera för henne än trappan kändes det som.😉

***************************

Det blir lite RIM-ligt här igen men med en upprättelse. 

Allt fick onödiga proportioner på grund av att en välvillig, varmhjärtad F. som gick vårt ärende i förväg utan vår vetskap men i bästa välmening. Han ville få ordning på de skador som vi har förorsakats av lastbilen som körde rakt in i balustraden. men även RIM-killen var ute i fel ordning. Han kände inte till hur tågordningen går och hade åsikter han inte alls skulle ha. Det är försäkringsbolaget som ska kontrollera allt. Ägaren har sagt att allt detta är peanuts för RIM, självklart står de för det de har  åsamkat oss andra. 

Mera om det. Jag tog redan tidigare bort mina inlägg som jag skrev om allt detta. Jag kände att något var helt fel.  Jadå, jag hade rätt då men då var inte allt rätt i grunden. Sånt händer ofta här  Heta känslor, spontanitet och allt vad det innebär. Jag trivs men turbulent blir det så in i vassen emellanåt. Jag har inte ens haft tid att baka extra energi åt killarna på RIM...

Ha en fin fredag alla...

                                                 Karin Eklund, Funchal, Madeira