Guttaperka

 I väntan på att utemiljön blir förskönad här på innergården så vill jag visa er "vår" lilla Gutta-Perka, från den tiden då vi bodde på Åland. Vi fick besök av många ekorrar varje dag...och alla fick de namn. De är olika de också precis som vi människor är.


                          Gutta-Perka var en liten ekorre, ny i världen ute på egna äventyr


                            Ojjjjjj!


    Vad är det där?


    Så där ser väl inte ekorrar ut?


   Aha, det var bara Filip Fasan som gick förbi...

 ( fotona har förmodligen hängt här inne på bloggen för längesen, men nu städar jag och de får vara med en sista gång) 

  Ha en skön måndag alla!

                                                    Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Ja men så söt och näpen han är ... Guttaperka. Visst är det fint att sätta namn på besökarna i trädgården. Filip Fasan tycker jag mig känna igen. Var det inte han som hade ett harem av damer eller var det någon annan? Kanske inte ens en fasan ...
Hoppas att arbetet med försköningen av utemiljön fortskrider som det ska hos er. Och så önskar jag en fin måndag!

Kram
Znogge sa…
Ekorrar är verkligen söta! Det är dessutom imponerande att se hur snabbt de pinnar fram :D

Kram
Jossu sa…
Så söt! Nyfikenheten lyser i ögonen på ekorren.
Vilken upplevelse att ha bott på ett ställe där du fick så fint besök.
Anita, de fyra blomsterhaven,

ja, han är ju det, näpen så in i vassen, lilla Guttaperka. Filip Fasan hade ett harem av damer, helt rätt. Många var damerna och många blev ungarna.
Ja, det fortsätter..och tar ut sina märkliga svängar. Bra blir det säkert i slutänden. Tack Anita!

Kram
Znogge,

de är härliga små krabater, alla individer på sitt sätt, de också.

Kram
Jossu,

De är ju så omedelbara, nyfikna på livet, aningslösa när de är unga. Bedårande.
Ja, vi hade ett paradis på sitt sätt med mängder av olika djur i vår trädgård. Njutbart i kubik för en som älskar djur av alla de slag.
Guldkryckan sa…
Kul att iaktta sådana små varelser, man lär sig ju känna igen dem förstår jag, fina är de verkligen.
En fasan har jag aldrig sett i verkliga livet vad jag kan påminna mig, oerhört fina de också. :)

Ha det jättefint nu.
Guldkryckan,

ja, dem får man aldrig nog av...de små ekorrarna är härliga.
Vi fick besök en dag av Filip Fasan och han flyttade liksom in till oss på vår tomt, när han hade granskat den ingående..Sen kom han med sina damer i tur och ordning och plötsligt fanns det småfasaner hur många som helst och vi blev med en stor fasangård..det var jättefint att få sådant besök.

Ha detsamma du med!
Guttaperka 🐿️ och Filip fasan - har Du tänkt på att om man inte läser fasan = fågel så är det en skrämmande Filip FASAN 😅
Japp ordvrängeri är en specialitet ☺️

Vi har rådjur 🦌 pappa, mamma och två barn, relativt orädda, står och väntar på att Teddy ska passera… de äter vår fallfrukt 🍏

Ha en fortsatt fin måndag kram åsa
femfemman sa…
Åh så fin! Försökte fota en ekorre i grannens trädgård I Halmstad i lördags. Men den stack iväg innan jag fick bra inställning på kameran...😊
nalta norrland,

jadå, rena fasan kunde jag känna när Filip tutade till. Ordvrängeri kan vara riktigt kul.
Det är så fint med rådjur också...fastän inte alla tycker så av förståeliga skäl. Men rådjursfamiljer hade vi många hos oss vintertid, då vi stödmatade dem med renfoder. Sen blev de ju stamgäster även sommartid...Fallfrukt är gott!

Tack detsamma Åsa!
Kram
femfemman,

ja, GuttaPerka var fin...jag hade fördelen att jag hade fågelbordet, matbordet framför köksfönstret...det var lätt att ta foton då. Annars är det svårt...
Channal sa…
Hej Karin! Så härlig berättelse och underbara bilder! Guttaperka känns verkligen som en liten vän, och Filip Fasan gör berättelsen ännu mer levande. Kul!

KRAM till dig! Anna
Geddfish ♥ sa…
En sån söt guttaperka-ekorre! Och en fasansfull fasan! 🤣
Kul inslag i bloggen.
Kram!
Channal,

Hej Anna!
Tack! Guttaperka var en av alla ekorrvänner genom åren...Filip Fasan hörde till några år. Fina vänner i trädgården...minnesvärda.

KRAM till dig med Anna!
Karin
Geddfish,

ja, den är jättesöt, faktiskt lite mörkare än de normalt är...men Guttaperka var dt.
Filip den härliga killen.
Tack!
Kram
BP sa…
Älskar ekorrar. För mig är det Kurrar allihopa. Att se skillnad på ekorrar är riktigt svårt tycker jag, men en sak har de gemensam - de är ursöta:-)
BP,

me too. Vi hade många ekorrar på den tiden och man ser faktiskt rätt så bra skillnad på dem, men då hade vi dem framför ögonen dagligdags..de har olika temperament också. Jodå, de är ursöta..
byblixtra sa…
Så fina ekorrbilder. Han är ju helt ljuvlig! Fasanen är fin han med. :-)
byblixtra,

tack! Ljuvlig är ordet. Filip var en riktigt fin tupp. snygg som bara den och han visste om det också...😊😊
Märtha sa…
Visst sjutton hade jag en liten docka i guttaperka när jag var liten?? Det var fint det, finare än de hemsydda med "gummihuvud" som smulades sönder... Här skuttar ekorrarna och samlar ekollon (rikt ekollonår i år), sen börjar de äta fågelmat. Kluven inställning till dem. Men visst är de söta...
Märtha,

man hade ju det, fastän jag inte hade det. Jag fick en tjockhudad docka, gummidocka..någonstans utomlands ifrån av min morbror som var sjökapten. Ann fick hon heta. Hon var svår att skära upp..när jag lekte doktor. Men det gick med mammas stora förskärare. Du kan tänka dig vilket liv det blev...
Bor man i skogen så har man ekorrar...jag matade med glädje, på det sättet höll de sig borta från fågelungarna. De är gulliga

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Fader vår-trädet

Öronbedövande