Det ena föder det andra....

Det ena föder det andra. Så kan jag säkert säga i det här sammanhanget. Snart framme skrev jag för några dagar sen. Nu kunde jag skriva så igen men låter bli. Jag tar det säkra framför det osäkra. Tro inte att det är hantverkarna som är söliga. De är jätteduktiga, skickliga och utför sina jobb med största petitess. Det bara uppstår annat på vägen som behöver åtgärdas ibland. Ett gammalt hus är ett gammalt hus. 

Vi har terrassen i fullgott skick, vi har trappan nästan fixad (jag skulle säga att den är det men de är inte helnöjda ännu, några små finesser ska det till ännu och grinden ska läggas på plats). Väggarna är målade och räckena detsamma. Alles ist gut som tysken säger. 

Så var det den där väggen nedanför vår terrass som såg ut som om den hade varit med om ett större äventyr, vilket den också har varit i och med avloppsjobbet. Det påtalades tidigare och en viss rengöring gjordes förutom den jag själv gjorde. Vi går förbi väggen alla dagar, ett par av våra grannfamiljer gör detsamma och vi har förgrymmat oss över utseendet. Det kommer ju gäster hit också. Vi vill ha det snyggt runt omkring oss. Men någon annan ska förstås göra något åt allt, precis som vanligt. 😉

Vi gjorde det. 

Maj-21

Väggen är grannens inunder oss och vårt ansvar. Vi har redan renoverat väggen en gång för fyra år sedan, då jag råkade känna att hela väggen var våt och liksom gravid i cirka fjärde månaden på en stor fläck. Innanför den där gravida fläcken låg en av grannarna och sov nattetid. 

Jag och hus, ja ni vet. Jag bryr mig om och så blir det som det blir. Vem vill ha en hel rappning ramlades över sig? Vattendränkta väggar ska man inte ha. Då hade vi nyss köpt lägenheten och visste att den förra ägaren inte hade gjort ett dyft för att renovera sin mycket såll-aktiga terrass. Den som vi har renoverat två gånger vid det här laget. Här ligger man i...

Hon sprang ner med en burk vit färg varje år till grannarna bara för att de skulle måla bort möglet. Vatten sipprade ner över grannarna inunder i ca 10 års tid. Det kunde ha spridit sig till väggen. Det måste åtgärdas.

Maj-21

Det där är historia nu, vi renoverade och även en del av grannens lägenhet under terrassen. Rätt ska vara rätt. Den förra säljaren fick mindre betalt för lägenheten istället. Vi gav henne ett ultimatum, antingen att renovera hos grannarna eller att gå ner i pris. Hon gruffade stort men insåg att det var bäst att gå med på våra krav. Så vi renoverade åt dem och även väggen...hon fick mindre med slantar när köpet gjordes. 

Senare har jag märkt, att det nu och då har uppstått många små gravida magar på väggen. Jag har känt på dem och tänkt att det nog bara är färgen som har fått något för sig.? Men falkögonen har varit på skaft. Blev det inte bra gjort -21? Vi var på Åland då och sålde vårt hus och avslutade  hela vårt liv där när allt renoverades här. Det stora Universitetssjukhuset här drog iväg med all arbetskraft. Arbetet här slutfördes men lite halvhjärtat mot slutet. Det märktes...det fanns mera lukrativa affärer i sikte, de var redan på väg mot sjukhusbygget.

Så till NU-tid. Väggen blev rejält smutsig i juni när avloppet lades om och rättades till. Bara det i sig är en världshistoria. Vi tyckte att vi kunde stå för att måla om väggen; kan ni ta hand om den biten också nu när ni ändå håller på? Jadå! Grundarbetet gjordes och vad hände? Vi blev med en bota, en stövel...é molhado, é molhado...det är blött...( de små gravida magarna gav utslag)  väggen rasade till en viss del..

Ja, vad göra, det var bara att grundrenovera igen. Grannen inunder oss blev plötsligt en väldigt mycket fattig pensionär, inte alls oväntat. Det är ett mantra vi ofta får höra och som vi skrattar åt. Vem är inte pensionär? I Finland räknades vi till fattigpensionärer men här räknas vid nog till de måttligt förmögna pensionärerna  i jämförelse. Vi tog det på det roliga kontot. Vi frågade inte ens om de skulle vara med och dela på kostnaderna men det gjorde Francisco, arbetsledaren. En rättskaffens kille...men glöm det där med rättvisan och eget ansvar. Vad är det?, det duger inte ens att äta, som man säger på Åland.

Vi har förstått att vi har blivit med en helt egen vägg för grannen hade ingenting med den där väggen att göra ( bara 80%) Nu är den två gånger totalrenoverad och betald av oss. U. tycker att vi kan måla den precis hur vi vill. Åländska flaggan gav jag på förslag. Sen kom jag på att vi kunde göra någonting roligt av den med kakel, vi är ju för sjuttsingen i Portugal, men då sade finansministern stopp, kan ni tänka er...😉Ingen levada på terrassen, ingen kakelvägg. Jag lever ett hårt liv må ni tro...😂🤸

Nu blir väggen väldigt väl omhändertagen. Den får torka emellanåt medan killarna hänger på andra väggar och så vidare, så vidare...Snart är det tre veckor sedan vi började med att reparera ett par krackelerade fogar i terrassgolvet, "haha, haha..they are coming to take me away haha, hihi, hoho...

Jag hoppas att ni ska förstå att vi tar det med ro. Det blir bra det här, det vet vi men lite roligt är det på vägen mot framtiden. 

Fortsättning följer...

Vi är inte framme ännu. 

                                                Ha en bra torsdag alla! Eller är det onsdag? Vete gudarna...

                                                Ha en bra dag vilken dag det än är! 

                                                 Karin Eklund, Funchal, Madeira