Avkopplande

är det för min del att bara sätta mig ner här vid datorn och knacka ner några ord, vilka som helst, låta orden flöda på, lägga in några foton ...

Högt i tak

I all synnerhet när det är min lilla stund på jorden för mig själv, när det jobbas på utsidan av huset och alla möjliga och omöjliga lägger sig i. 

Kan ni tänka er? Synpunkter finns det hur många som helst, t.om lite missunnsamhet för att vissa i huset får mera fördel av trappan och det vackra än vad andra får, just de där får det som egentligen inte ska ha fördelarna. Jag tar mig för pannan. Avund är ingen fröjd för dem som lider av den sjukan. Stackars människor.

 Vi står här mellan två eldar som jag har antytt redan tidigare och försöker hålla balansen. Det skulle inte behöva vara två eldar men det är det. Vi kunde ha en bra och varm brasa tillsammans  men...

Vi vill inte bli inblandade i något som vi inte har att göra med.  Igår kväll när vi lade oss så fick jag ett sånt där skrattanfall som nästan kan kallas knasigt " Vi som flyttade hit för att få det lugnare" frustade jag fram. Sen var det färdigt i andra änden av queen-sizen. U. frustade till och storskrattade han också. Lugnt vad är det? 

Balllongvin

Vad är det för fel på mig?,  undrade jag vidare. Var jag än är så blir det livat på något sätt. Det är väl inte ditt fel att folk inte kan vara sams? Så är det  förvisso...

Nå, vi somnade med ett leende på läpparna båda två. Tror jag. Vi sover lugnt. Alltid något, för under dagtid är det inte lugnt..t.om. voodopersonen har fått fart på ströandet av mjöl? salt och besvärjelser och river sönder växter åt en av grannarna, plockar ner maracujaknoppar hos oss..

Milda limpa, gott folk. En roman kunde skrivas lekande lätt...Nu för tiden sjunger jag voodo, voodo och så jazzar jag till det hela som vår lilla ettåriga Freja gör. Hon älskar att dansa till jazztoner. Hennes farmor Karin också. Nu måste jag börja dansa till fadotoner igen...Fado betyder för övrigt öde. Så nu vet ni det. Så fram med Ana Moura igen, en underbar fadosångerska, jag har inte dansat till hennes sånger sen slutet av -23....

Nå, hur som haver, barnen kär..Så drar tankarna iväg till min storebror Krister, i kärt minne bevarad; han som försökte få ordning på lillsyrran och läste godnatt-bönen tillsammans med mig, för att lära mig lite vett och ordning.

 Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är...det började bra men sen kom "vart jag mig i världen vänder står en liten djävul med vassa tänder." Sån var han, med glimten i ögat och hjärtat fullt av kärlek. ❤️

Det värsta är att hans version av bönen fastnade för evigt inom mig, 😉..han ler i sin himmel, jag vet det. 

I skrivande stund bakar jag en kaka, med äppel, russin, valnötter, vanilj, muito (mycket) socker och kanel. Jag måste ju tänka på att Francisco med gäng får energi så att trappan  blir klappad och klar.

                                             Jag önskar er alla en fin tisdag...

                                  

                                         Karin Eklund, Funchal; Madeira.