Vardagsliv med guldglitter
Ja, just det ja, det är den 23 juli och det är ju ingen vanlig dag...Det är Frejas tio månaders dag!
Den lilla busungen, för hon är en busunge som blir tio månader gammal/ung idag. Hon är så full av humor och bus så att vi alla är förvånade över att en så liten person kan vara så full av sånt. Det är medfött helt enkelt. Det är synd egentligen att jag inte kan visa hennes härliga uppsyn men föräldrarnas önskan är farmors lag💕Grattis Freja, älskade unge!
Jag gillar bondbönor..Här heter de favas (i pluralis). Nu i dessa dagar då det är varmt och fuktigt, så känns det inte helt befogat att tillreda varm mat. Vi äter sallad varje dag till middag ungefär med några få undantag och bondbönorna får gärna vara med som en ingrediens tillsammans med tomat, gurka, lök, oliver, sallat, ibland skinka, ibland fisk ...det varierar. En dressing på citron, olivolja, lite honung, vitlök och örtkryddor sitter perfekt till.
Det är parasollet som gäller sådana här varma, heta, soliga sommardagar...ja, tack och lov med lite moln på himlen. Solen tar sig igenom ändå och bränner fötterna som ofta får vara utanför parasollskyddet.
Det gick upp för mig att för oss har det blivit en normalitet att ha en lyftkran till granne. Gruan hör till helt enkelt och ibland slår det mig att jisses Amalia den kommer att lämna gränden en dag. Tänk så vi har anpassat oss..
Vi höjer knappt på ögonbrynen längre när det rasslar till av rostiga mojänger bara ett par tre meter från vår terrass .De där mojängerna håller..
Jag har tagit fyra små skott av Fair Ellen..jag har en plan som en viss Sickan sade.
I förbi farten när jag satt där ute under parasollet och spritade favas så fastnade Bonita och hennes syster på bild...jag minns inte namnet på systern..Den ena är på väg ut, den andra på väg in..
I och för sig så kunde vi ha skålat för Freja men det gjorde vi inte för det var inte den 23 dje. Det var jag som berättade för U. att nu vet jag var Vila Real ligger i Portugal. Jag som är en dålig vindrickare smakade på detta vin vid ett annat tillfälle och föll pladask. Jag dricker ändå väldigt lite, men om jag gör det nu så är det Vila Real som gäller. Nu vet jag inte om Dourovinet säljs utanför Portugal men utifall om, så tveka inte att köpa det!
Sen blir det som det blir hos oss och våra diskussioner. Sådana har vi många och ibland långa, oftast små-galna. Vi skrattar ofta.
Vi har märkt att man ofta byter vinsorter här i affärerna. Hittar man något som man verkligen gillar så gäller det nästan att köpa upp alla flaskor man hittar och det var där vi hamnade i våra funderingar. Ska vi passa på och köpa allt Vila Real vi kan få tag på nu? Men var ska vi ha flaskorna då? Vi har ju fullt här inne i vårt vinställ.
Men det fanns ett vinställ till på secondhand-Estimei var mitt förslag (kan ni förstå? jag som är så dålig på att dricka vin?). Vi går dit och ser om det är kvar och så kan vi lägga vinstället med alla Vila Real-flaskor i förrådet bakom lyckta dörrar..Ha ett litet vinlager.
Det tyckte U. var ett jättebra förslag. Då kan ju kackerlackorna använda vinstället till att hoppa från flaska till flaska och göra akrobatiska konster på...( det är inte bara jag som är en sagotant, det finns en sagofarbror i det här huset också och jag lovar, det var bara kaffe i muggarna). Faktum är, fortsatte U. att man kan träna kackerlackor till att göra konster, de är sådana man drillade till det vi kallar loppcirkus.
Men herreminje, är de kloka de där liven? utbrast jag., som inte är kackerlackans vän precis. Tvärtom, jag blir deras sista stund på jorden. U. sade att det hade han läst om. Innan tv-n var uppfunnen så hade folk tid till att göra annat än att glo på den och bl.a så använde man kackerlackor och andra insekter som var i stånd att göra något. Bl.a. dra små vagnar. Loppcirkusar drog från ställe till ställe och roade folk.
Ja, ni förstår väl att jag kommer att se en liten vagn bakom varje kackerlacka jag ser härefter..
Nej, vi har inte köpt upp alla Vila Real här i stan ännu, inte ens vinstället...
Ha en bra dag alla! Nycklarna? Vi har haft hantverkare på besök och deras chef lade sin nyckelknippa på vår köksbänk. Jag bara måste ta bild av den. Varför de var här berättar jag en annan gång.
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Ja, man vänjer sig snabbt vid vad man har som grannar men snart blir det vem i stället.
Ha en fin dag!
Alltid spännande med allt man kan odla!
Stekande sol... det blir varmt även på våra breddgrader.
Grattis till Freja! Synd att vi inte får se bustjejen. Kram