Ta ett steg tillbaka!

Ta ett steg tillbaka nu Karin, var min inre tanke här om dagen då jag fick ett meddelande, som jag upplevde otrevligt. Det kändes småaktigt och kränkande. Vi har inte haft kontakt på snart fyra år och så...tja, förstå sig på allt här i världen. Det var inte jag som bröt kontakten, jag försökte hålla den men jag fick aldrig svar. Språktonen som användes i  meddelandet gillade jag inte alls..Det var dags att ta kål på Pettas fick jag veta. Pettas, vårt företag gick i graven den 30 augusti-21...Men tydligen hittar folk dit fortfarande och frågar efter oss trots att vår hemsida inte har funnits på drygt 15 år vid det här laget och FB försvann samtidigt med nedläggningen. Det stör tydligen men det är inget jag kan göra åt. Det som finns om vårt företag på Internet har lagts ut av andra företag som har lyft oss.. 

.

Samtidigt poppade ett minne upp av den gamle mannen.  Han finns inte längre sedan flera år tillbaka men han fanns där då ingen annan vågade sig fram. Det var på den tiden, för drygt trettio år sedan, då mitt liv var präglat av sorg . Det var tuffa dagar, men dagar som får en att växa som människa.  Att tro att man kan dansa fram på rosor genom livet är befängt. 

Den gamle mannen visste vad sorg hette, han hade själv prövat på den, både djup och svår. När man behöver någon som allra bäst, så är det bara den som har varit med om liknande som förstår och som tar sig fram i vilket väder som helst, bara för att visa att " Hej, jag finns här"!  

Den som har hjärtat på rätta stället, som har visheten som är danad av ett långt liv, som har en emotionell intelligens parad med den vanliga, som ser med andra ögon, luttrade av livet och som ändå kan se det ljusa eller försöka se det i alla fall, den människan ser.  Han såg mig, han visste.

Vi kanske inte pratade så mycket om det som gjorde ont, det går ju inte att prata bort sorg, den finns där, den måste man själv ta sig igenom. Vi pratade om så mycket annat istället, normaliserade dagen så gott vi kunde. Pratade om bilmotorer av allt märkligt, haha. Jag är ju inte precis expert på området. Givetvis förstod jag att det var ett sätt att få in mig på andra tankar, att få mig att skratta och det lyckades han bra med. Jag tyckte om hans knyck på nacken då ha lutade sig bakåt i den gröna fåtöljen och skrattade befriat med hela munnen.  Han lyfte mig. Vi hade roligt tillsammans mitt i allt det allvarliga vi pratade om. Vi trivdes tillsammans.

Bland mycket annat som vi pratade om, så kom vi in på ämnet bitterhet som vi människor bär med oss, alla gör det mera eller mindre.  Vi berörs alla av den på något sätt men det viktiga är att försöka omfamna den, tyckte han, som hade större erfarenhet av livet än vad jag hade; det halvsekel äldre som han var än vad jag var då. Jag tyckte om hans ord omfamna

Det är så lätt att ta offerkoftan på sig och tycka att alla andra gör fel, har fel. Jag är också bitter ibland, sade han. När man är så gammal som jag är så känns det fel när man blir ifrågasatt och omyndigförklarad.  Vissa utmärker sig speciellt. De vill ha kontroll fortsatte han. Han var änkling sedan länge och hade träffat en kvinna, en änka, som han trivdes bra tillsammans med. De tyckte om varandra och gjorde utflykter, hade roligt, åt middag med varandra men de bodde inte ihop. De ville bara vara tillsammans. De levde upp.

Men det gillades inte av alla i hans närhet, så de började smyga så att andra inte skulle se dem tillsammans ända tills hennes dotter sade till, att vad håller ni på med, ni är ju vuxna människor?! Det här berättade han för mig. Jag höll med, ni är ju vuxna, ni gör som ni vill, ingen annan har med det att göra. 

Det blev flera fina stunder av samtal mellan oss båda och det hände att han kom med sin goda kvinnliga vän till mig nu och då. Ibland satt vi alla tre och pratade men för det mesta så de fick vara för sig själva.  Sådana gånger lämnade jag dem ensamma i vårt vardagsrum, med lite drickbart och ätbart på bordet. Själv gick jag ut och grävde i trädgårdslandet eller ut i skogen och plockade svamp. Det var deras stund på jorden just då. De förtjänade den.

Så kom dagen då hon dog. Då var det min tur att finnas för honom...han var trött av åren, han var trött av sorgen. Han fick ju inte sörja henne, han blev ifrågasatt även då. Nu känner jag mig bitter, sade han, helt uppriktigt. Vet du vad bitterhet är egentligen? fortsatte han. Vi stod utanför mitt dåvarande hem, vid den stora stenen vid höga tallen.

Frustration? gav jag på förslag...

Själv har jag kommit på att det är ilska som har svalts så många gånger att den har satt sig på tvären. Så klokt sagt. Jag glömmer inte de orden... 

Vad du än gör Karin, om du blir bitter, låt inte bitterheten växa inom dig tills den exploderar! Då är den okontrollerbar. Jag vet det, jag har slängt hårda ord runt mig till dem som jag har tappat förtroendet för. Det är inte bra alls att  känna så när man är så gammal som jag är men jag kan inte ta emot hur mycket som helst. Jag har alla mina sinnen i behåll, jag ska inte kontrolleras av någon annan. Jag är inte omyndig! 

Han var ledsen, uppriktigt ledsen, men vi pratade igenom det och nu var det jag som försökte få honom att förstå att den som kontrollerar och omyndigförklarar, kanske i sig själv är bitter. I och för sig är det ingen som helst ursäkt men det kan vara en förklaring. 

Han höll med men tyckte att varje vuxen människa borde tänka till före innan den säger något elakt åt andra. Det är respektlöst att klampa in i en annan människas liv hur som helst, börja bestämma och försöka ta över, anklaga. Jag höll med och sen så kokade jag pannkaffe på spisen och tog fram ett par bullar. Vi pratade om annat efter det. Bitterheten ville vi inte ha att göra med längre. Vi lämnade den därhän efter det. Han hade sagt hur han kände det och svängde samtalet till någonting helt annat.

Det här är minnen som jag vill skriva ner, för att få ordning på mina egna tankar efter vad jag upplever  som, ett märkligt påhopp som kom från någon som jag har tyckt väldigt mycket om.

Bitterhet är ingen enkel sak och den bottnar ofta i maktlöshet över den egna situationen. Bitterheten är inte vacker men den är i allra högsta grad förståelig om man är en person som ständigt får gå omkring på randen av ett inre världskrig. 

Jag säger inte att det är så för den som tog kontakt med mig,, det vet jag ingenting om; det här är generellt tänkt, det kan handla om var och en av oss alla.

Jag tänkte på det som Mestre Francisco sade då vi diskuterade det här med att ha kort stubin.Jag sade innan att jag gillar folket här, men de är heta som vulkaner ibland.  Bättre så än att gå och knyta näven i fickan hela tiden. Så sant..Så är vi madeirenses sade han..Jag kan hålla med om det. Det sprakar till och så är det över, ungefär. Självklart finns det undantag.

Jag har bara mig själv som referens men jag vet att man behöver jobba med sitt eget inre. Att blanda sig i andra människors liv, prata illa om dem bakom ryggen, vad hjälper det den egna situationen? Jag bara undrar. Det får helt motsatt effekt istället. Vis av den gamle mannens ord så har jag jobbat med mig själv under åren som har gått, bara för att inte bli bitter så att det skadar andra eller mig själv. Man ska givetvis kunna ha åsikter men man ska klara av att lägga fram dem på ett snyggt och diskutabelt sätt. Allt annat är fegt.

Jag är säker på att man måste erkänna att man är bitter för att förstå sig själv och för att kunna ta tag i problemet. Det är min erfarenhet. Det gäller att omfamna sin bitterhet och släppa fram sin längtan, våga se sig i spegeln och veta vad som ligger i grunden för t-ex- avundsjuka och missunnsamhet som man bär på. Det här gäller oss alla.

Nu ska jag sluta. Det blir lätt en ny konversation på samma sätt som jag hade med den gamle mannen. Vi pratade mycket med varandra om livets olika märkligheter. Bitterheten blev en parentes, men det som sades då kom till mig nu. I kärt minne finns våra stunder tillsammans. Tack för dem du gamle man, dina visa ord bär jag med mig varje dag. De har givit mig styrka många gånger. 

Det är måndag och jag visar som vanligt foton som finns i mitt arkiv från veckan som gått eller från tidigare dagar. Jag städar som alltid på måndagar. Idag städade/klargjorde jag för mig själv, känslor som uppstår som inte är bra att gå och bära på. Jag har lärt mig av den gamle mannen att ge utlopp för vad jag känner.  Att bli bitter är en styggelse. Så vill jag verkligen inte ha det. Jag vill inte göra andra illa. 

Ha en bra måndag alla! 

                                                    Karin Eklund, Funchal, Madeira