Ett dygn i juli, onsdag till torsdag
Jag passar på att tömma kameraminnena från onsdag eftermiddag till torsdag eftermiddag.
Jadå, den hängde kvar. Jag tycker om att den strålar på samma sätt som gatlyktorna medan mångatan 
Jag har varit lat med att ta foton men det passar väl bra att ta lite semester på det sättet också.
Kameraminnena? Ja, jag har fått en ny kamera men jag har den gamla kvar och så mobilen på det.
Plötsligt så är jag välförsedd.
U. som alltid har framförsikt vad gäller det tekniska i vår familj köpte en ny kamera åt mig.
"Medan de fortfarande går att få tag på", sade han.
Jag är inne på min fjärde, egentligen femte, Lumix ( Model no FZ 300 25-600).
( Jag "ärvde" U.s Lumix när han blev handikappad)
Jag gillar de här kamerorna med Leica objektiv, de passar mig som hand i handske.
Nu har jag två riktigt bra fungerande kameror, den allra senaste lite mera uppdaterad.
En syn vi har sett under några dagar .Ett lastfartyg som har legat vid horisonten.
Ibland har det svängt på sig och liksom bara flutit med. Lite förundrade har vi lagt märke till det.
Vad håller det på med?
Sen kom vi ihåg att vi har sett liknade tidigare under våra år här.
Mitt i allt har fartygen stannat upp och liksom drivit omkring.
Utan att veta om det är så som jag tror att det är, så väntar fartyget på besked när det kan komma till hamn för att lasta eller lossa sin last och den tryggaste platsen för det är långt ute i oceanen. Märk väl att det är spekulationer detta men min bror Krister som "seglade i maskin " på lastfartyg en stor del av sitt liv, brukade skämta om att " nu har jag kommit hem" när de stannade till utanför Kongo, där de kunde bli liggande på redden i flera veckor ibland. Detta hände under många års tid.
Inte helt snällt så brukade Åland kallas till lilla Kongo av vissa av sina landsmän av någon outgrundlig anledning.(vad är det för fel på Kongo?) Alla gillade inte att vi ålänningar hade självstyre och var svenskspråkiga. Kongolaiset (kongobor) som vi blev kallade till ibland, var inget snällt uttryck men föga hjälper det att gråta över oförstånd och rasistiska elakheter. Man får skratta åt det befängda och ta det för vad det är. Så gjorde Krister när han ringde och berättade att "nu är jag hemma igen, vi ligger utanför Kongo" Sen skrattade han...
Men med tiden så blev det t.om farligt att ligga för nära land. Det finns sjörövare än i denna dag och de är inte guds bästa barn precis, utan utrustade med kulsprutor osv...det har hänt mycket tråkigheter ombord på många olika fartyg. Jag fick mycket berättat för mig av min bror och hans goda vänner/arbetskamrater som jobbade ombord. Det hjälpte inte att be Gud som haver sådana gånger. För att klara sig bättre från dylika påhälsningar så tog de fart rakt ut mot stora oceanen och väntade där innan de fick besked om att nu kan ni komma i land och lasta eller lossa, beroende på.
Antagligen är det därför fartyget har kajkat på här i periferin några dagar. Igår syntes det inte till längre..
Av en outgrundlig anledning så vaknade jag vid halvfemtiden i går morse. Det är ju en okristlig tid men mitt i allt så vaknade U. också. Vi gick upp och då fick jag se den vackra mångatan utanför oss här på Atlanten. Aha, det förklararde allt...
Nya kameran invigdes. Fullmånen fastnade
Men tjolahopp, vad hände där då? Månfall?
Stjärnfall har jag sett tidigare men aldrig månfall.
Det där såg jag först när jag "framkallade" fotona. En teknisk fint med nya kameran förstås,
något jag gjorde i mitt sömniga tillstånd. Eller ser min nya kamera mera än vad det mänskliga ögat ser? Sagotanten vaknade till liv en sekund..
😉
Jadå, den hängde kvar. Jag tycker om att den strålar på samma sätt som gatlyktorna medan mångatan
lyser upp havet...
Tar man fart från Monte , längs gamla järnvägsspåret, så kanske man kan springa till Kanarieöarna..
😉😉😉
Vi somnade om och sov som grisar ända fram till nio-taget. Jag vet inte när det hände senast.
Frukosten intogs och förevigades med mobilkameran.
Surbröd, hembakat, med tsatsiki (gjord på chuchu) och tonfisk, salt gurka och tomat på det.
En ny test på pålägg och gott smakade det.
På eftermiddagen blev det "lunchtime". Färska aprikoser, det är mumma det och så jordgubbar till..
Med detta önskar jag alla en skön fredag!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Tror som dig att fartyget väntade på att få komma lasta/lossa.
Den här veckan har Trassel sett till att vi kommit upp tidigt - han har krävt att ytterdörren ska öppnas senast 04.30 ( jag låser ju kattluckan om nätterna dels för att slippa gå upp och jaga ev intagna byten mitt i skönhetssömnen och dels för att det är för tråkigt att börja dagen med att leta efter en försvunnen katt) Ha en bra fredag- nu har jag ätit min äggfrukost och är redo för rehab cykling. Bra att du fått en extra kamera.
Mångatan över Atlanten, fartyget som kajkar ute i horisonten, din nya kamera... det är något poetiskt i hur allt knyts samman.
Så fint du berättar om din bror Krister, både skrattet över "nu är jag hemma" och allvaret kring farorna till sjöss.
Och vilken bra present av U!! Ser fram emot att få ta del av fler bilder och betraktelser!
KRAM till dig! Anna
Tror säkert att du har rätt vad det gäller fartygen. Madeira kanske inte har den största hamnen...
Jag använder bara mobilkameran numera. Var ute med systemkameran, Canon, knappt tio år gammal, för ett tag sedan. Tyckte att bilderna inte blev alls bra. Medan jag är helnöjd med kameran på den här gamla Samsungmobilen.
God fredag! Kram