Bara bada badkar....

Så några saker till från vårt besök på CCIF förra veckan. 

Kan ni tänka er att bada badkar i ett kork-badkar? Om man själv inte flyter som en kork så flyter badkaret skulle jag tro. En krok i ena änden och så en förtöjning i den så kan man använda skapelsen till en badkarsbåt som guppar vid bryggan vid stugan. Fantasin har inte några gränser...en paddel till och man kan kajka runt i vassen precis som Moses gjorde. Fast han var utan paddel förstås..

Här har man tagit hand om kork och pressat ihop den innan man sedan har skulpterat till ett badkar.
På håll såg det nästan ut som ett valnötsskal. 


 A. i mitt sällskap tyckte att det vågade skulle vara på insidan av badkaret istället så att man fick kroppsmassage samtidigt.😏Hmmm...det ser inte särskilt skönt ut alls med den typen av massage tycker jag. Men det är roligt att diskutera olika lösningar på det redan designade...


                                             Så där ska det nog vara på insidan i karet...


                                                  En tvätt-lavoar fanns i samma stil. 


Nuspa-kollektionen återvinner kork och förvandlar den till lyxiga badrumsartiklar 



     En liten bit ifrån så fanns det några Birdies, designade av en dansk som heter Hans Augustenborg.
     Företaget som tillverkar dem av 70-100% återvunnen plast har det härliga namnet Pippi. 
     Birdie är en patenterad och intuitiv CO2-mätare som förbättrar inomhusklimat och hälsa.
     Inomhusluftens kvalitet är ett stort men osynligt problem som kräver en synlig lösning står det på
     hemsidan. Precis som kolgruvans kanariefågel kommer Birdie att falla död ner när luftkvaliteten
    blir dålig tills du öppnar dina fönster och väcker Birdie till liv igen.






Jag kommer inte att visa allting jag tog foton av på det härliga kulturcentret men jag återkommer helt säkert nu och då med sådant som jag själv tycker/tyckte om.


    En skön torsdag önskas !

                                             Karin Eklund, Funchal; Madeira

Kommentarer

LillaSyster sa…
Det var en finurlig pippi. Här har vi bara grytunderlägg i kork och lite sparade vinkorkar, det dröjer till jag kan göra ett badkar. Nu öppnade sig himlen och jag som skulle ut och cykla...äter väl frukost först och hoppas på att det slutat- annars blir det regnställ. Kram
3 juli 2025 kl. 08:06
Anonym sa…
Nåt sånt badkar har jag aldrig sett förr. Kul att man får se sånt hos dig och mycket annat som är lärorikt. Gillar designen Pippi både för hur dom ser ut och att dom är miljövänliga. Här har vi regn nu och jättegrått väder.

Ha nu en fin torsdag
Kram från Malin
Öppen Ridå
3 juli 2025 kl. 09:58
Znogge sa…
Min första tanke var att det verkade korkat men jag vet inte faktiskt. Badkaret är riktigt vackert och i ett naturmaterial. Själv visste jag inte ens att sådana fanns men nu vet jag :D

Kram
3 juli 2025 kl. 10:12
Eval8 sa…
Jag tycker faktiskt badkaret är rätt coolt! När vi letade hus så hade ett av objekten träbadkar i källaren. Enda badrummet.
Fast detta korkbadkar är snyggare😉
3 juli 2025 kl. 10:20
Anita, de fyra blomsterhaven sa…
Här får man som vanligt lära sig mycket! Det hade jag väl inte trott, att det gick att bygga badkar i kork. Men varför inte! Och all återanvändning är ju bra. Skulle onekligen vara intressant att ta sig ett dopp i. Birdien var ju också en intressant uppfinning.

Kram
3 juli 2025 kl. 11:06
Äventyret framtiden sa…
LillaSyster,

ja, en sån pippi kunde jag ha här också...men den skulle nog aldrig kola vippen. Så är det hos oss också, grytunderlägg i kork och sparade vinkorkar. Blir inget badkar här...Oj, vilket omväxlande väder ni har . Kram
3 juli 2025 kl. 11:24
Äventyret framtiden sa…
Malin, Öppen Ridå,
så var det för min del också, första gången jag såg ett badkar av kork. Tack.
Ni har verkligen ett omväxlande väder där norrut i världen. Sommarväder.

Ha detsamma du med!
Kram
3 juli 2025 kl. 11:24
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer