Veckans foto/18 samt Skyltsöndag trots allt

Åkes Veckans foto får mitt bidrag på fem foton idag igen och längre ner i inlägget får även Christians Skyltsöndag trots allt, några foton med skyltar. Så blir det idag. Samtliga fotografier tog jag senaste fredag då vi var ute på en drygt sju kilometer lång promenad i omgivningarna.  

U. håller koll på kilometer-antalet, jag bara går jag...

" Det kallar jag en kompromiss "sade U. när vi gick över övergångsstället .Smart tyckte jag i min tur. Finns det ingen trottoar på andra sidan gatan så får man tänka till lite grann. Rua Conde Carvalhal är en hårt trafikerad gata och folk måste få möjlighet att gå över gatan ibland även om man till synes kanske går in i husväggen först. Tydliga markeringar har gjorts för bilarna där de ska stanna. BRAVO! 


 Längs samma gata så odlade någon zucchini. Har man inte något land så tar man vad man haver, både vad gäller krukor och plats. Smart, tänker jag igen och även grill-tunnan är nära till hands om så behövs. Bilavgaserna tänker man inte på i första hand dock, men vi fick blodad tand och på igår gick vi och köpte frön. Nu ska det bli gul zucchini hos oss här hemma på terrassen...har vi tänkt i alla fall.


                        En bild från vårt" terrasshäng".En vattenflaska och en regnmätare. Båda tomma..

   


                                      Snart får vi äta chili hur mycket som helst igen...

   


                                            Badrumsmattorna är rena igen...

                              ******************************************

                                  Christians avdelning här nedan: Skyltsöndag trots allt.



                                                    På designutställningen på CCIF

                      

                                                   

                                                    Fram ifrån...


Vinkorkar uppsamlade under det senaste året här hemma hos oss, nu på väg mot insamlingen som finns på Continente.  Återvinning av kork är bra. Man får inte kasta kork i vanliga soporna här men jag kan tro att man gör det ändå, korkat nog. Korkek börjar bli hårdvaluta och inget går upp mot en riktig korkkork..


Där stod cykeln när vi gick förbi. På baknavet finns en skylt med ett religiöst budskap, vilket förstod jag inte däremot...


 Så byggde man en landsvägsbro rakt över ägorna, motorvägen måste fram för den heliga kon, bilen. Dunk, dunk, dunk, sade det varje gång en bil körde över en skarv på bron.
Trafiken här på Madeira börjar bli rent ut sagt för hemsk. Tala om heliga kor! Därför vandrar vi helst på vägar och gator där det bara finns lite trafik. 

Jadå, jag är förgrymmad men vem bryr sig om det?  Inte nuvarande regering i alla fall, de anser att det är ett tecken på bra ekonomi när det finns många bilar. Jädrans också. Ja, nu vet ni vad jag tycker. 



   Må solen lysa över er alla! 


                                                       Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer