Det är annandag midsommar och Åke vill att vi ska visa vad vi har tagit för foto/foton ( högst fem) under senaste vecka.
Så här ser min fotoskörd ut :
Vi satt ute på terrassen under vårt parasoll och njöt av eftermiddagens kaffestund när jag plötsligt fick se att även RIM håller sig med en lyckokanin ? Lilla Vanessas kanin speglade sig i fönstret mittemot på andra sidan gränden. De lever fortfarande de där lyckokaninerna som grannbarnen fick till julen av mig. Otroligt nog med tanke på hur många äventyr de har fått vara med om så håller de ännu ihop.
Mitt nedprintade önskemål på papper om att deras lyckokaniner skulle sitta snällt i deras respektive sängar gäller inte alls. Lyckan är rörlig...den flyger, den åker med än hit, än dit och så ska det ju vara. Barnen är kloka...
Men lite ihopsjunkna börjar kaninerna verkligen bli.
När barnen kommer hit nästa gång, (det händer att de kommer spontant), så ska jag ha ett litet samtal med dem om att jag som är kanin-doktor kan fixa till det mesta. Det har kommit en ny liten kille till deras hus. Det måste nog sys en kanin till nu i rappet, för inte kan ju han vara utan en lyckokanin han heller när de tre andra grannbarnen har varsin.
De kallar oss till grandmother och grandfather. Så kan det gå, mitt i allt har vi barnbarn här på gränden också. Tre från Nepal, ett från Madeira/Italien.
U. säger, att vänta bara när alla flyttar in på andra sidan gränden. Du kommer att sitta här och göra lyckokaniner åt alla små barn som finns där. Pytt heller, allt tror han också.😏
"Men vad skådar mitt norra öga"? säger jag precis så där som man kunde höra någon säga i min barndom på Åland. Är kaninerna ute och solar sig? Att muren ser ut som den gör är Lill-Ronaldos förtjänst. Han kickar allt som är löst mot den och färgen ramlar av. Ibland åker han bräda rakt in i muren också. Han har dessutom fått alla vuxna i deras hus att smygåka också när de tror att ingen ser. Det bor ett barn i alla oss vuxna, mycket bra.
Det där är helt säkert Lill-Ronaldos kanin..Enögd har den blivit och ser jättetrött ut. Fotbollen skulle också behöva få lite studs i sig tycker jag att det ser ut som.
Där ligger Lilla Vanessas kanin med rumpan i vädret..Vad är på gång? Har de genomgått ett regelrätt bad och är ute på tork i solen?
Nej men nej...så där ska inte kaniner se ut. Så modfällda de ser ut . Eller så är de på väg uppför en brant bergvägg eller något sådant precis som sherpas på väg upp längs Himalayas bergväggar...jag kan se likheten.😉(sherpas är bärare )
Nu måste jag göra pappersflygplan och sända över dem från vår terrass till deras terrass med hemliga meddelanden. Så gör de till oss också. Vi har en egen flyglinje här...
To Grandfather stod det på U:s gröna flygplan och en massa frågor skrevs på vingarna om honom, ett liknande flyg fick jag också men förstås som Grandmother. Mitt flygplan var rosa. Sen skulle vi skriva svar på frågorna och sända flygplanen tillbaka men de hade inte tålamod att vänta på dem så de kom springande över till oss och kollade upp att vi skötte oss. Underbara ungar.
Jag gillar idén med flygplanen, men först måste jag fixa till en ny kanin åt den nya killen innan jag blir flygledare/pilot. För han kommer helt säkert med när kaninerna levereras till sjukhuset. Lilla Diana i vårt hus har ordning på sin kanin däremot. Den sitter i hennes säng och behöver inte repareras ännu. Själv har jag fått flera strängar på min lyra, kanindoktor och flygledare..
Det var de där fem fotona som hör
Åkes tema till men helt färdig är jag inte...
Plötsligt en dag låg det fyra lock på vår lilla täppas kant. Det står något på dem men var är hålen då? Ni ser väl bokstäverna?
Där ute på gränden fanns hålen som skyltade utan lock. Märkligheter händer hela tiden på den här gränden. Under den där randen mellan två av hålen går vår eldragning. Det har jag ordentlig koll på och allt är väl dokumenterat, lita på det. Vi bytte ut all el åt oss och en del åt grannen under oss när vi flyttade in. Bara den biten kräver ett eget inlägg. Det var lite väl spännande/elspännande innan vi fick en elektriker som kom hit och fixade allt på det sätt som det skulle vara. Mitt första möte med honom så stod han bara och svor...då lärde jag mig svära på portugisiska.."så här kan det inte vara", sade han sen.
Som sagt här är det spännande nästan jämnt, det finns elspänning.t.om mellan vattenposthålen. Jag tror att de heter så men om de inte gör det så har jag bestämt att de heter så nu. Infrastruktur är riktigt spännande. Det märker man på alla förståsigpåare från kommunen också för de upptäcker alltid någonting nytt som de inte har känt till tidigare när de kommer hit till gränden. Man hade nog knappast någon större ordning på hur man drog varken det ena eller andra för hundra år sedan, om man drog något överhuvudtaget. Det märks bra nu när allt ska fungera ordentligt och faktiskt börjar göra det också.
Nu är det ordning på locken igen som det står agua på...vatten.
Titta in till Åke och till Christian så får ni se vilka andra som är med på deras olika teman för dagen.
Ha det!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer