Hoppa på tåget/ 78/ Dagens utsikt

Åke är på farten igen med tåget som hämtar upp oss som vill vara med för att ta oss fram till dagens destination: Dagens utsikt. Nu är det här inte dagens utsikt utan gårdagens efter kl. 18.00.men den ser så gott som likadan ut i alla fall nu i arla morgonstund. 

Alla som läser min blogg vet mycket väl vad min utsikt är när jag öppnar dörren...Utsikten har  givetvis förändrats sedan januari- 22 då de första åtgärderna gjordes för att komma igång med bygget på andra sidan gränden. Sen dess har jag dokumenterat utsikten i ord och i bild men så här ser den ut i skrivande stund.


Detta är i stort sett det första jag ser när jag stiger ut genom dörren..

RIMs byggnation..Allt är klappat och klart för att lägga panelen på nu, verkar det som, på det stora huset som blir mera eller mindre svart. 


Vänder jag lite grann på mig själv så ser jag den låga ljusa byggnaden som vi har direkt framför oss på andra sidan gränden. Jag är evigt tacksam för att det inte blev ett kritvitt hus eller ett svart. Det här är helt ok för min del. 

Innan huset kom upp var utsikten inte särskilt uppmuntrande alls..Jag tänker inte visa hur den såg ut. Det är historia nu. Även om jag är nostalgisk ibland gillar jag bäst att vara i nuet. 


Vänder jag på mig lite till så ser jag Atlanten. Vi ser mycket mera än så av oceanen men jag vill inte visa grannarnas hus alltför mycket så ni får tro mig. Vi har en magnifik utsikt och vi njuter av den. 


 Om ett halvt år räknar vi med att vi får en lugnare och mera byggfri tillvaro och då ska vi sitta ute mycket mera än vad vi gör just nu, även om vi gör det, sitter ute. Men ibland blir det bara för mycket oljud och då tar vi helt sonika på oss solhattarna och går ut och går istället. 


Tittar jag till höger när jag går ut så ser utsikten ut så här just nu. Jag har samlat ihop alla våra ormbunkar och lagt dem på skuggigare ställen. Just nu är det lite väl hett nere på muren där de brukar vara, för att de ska trivas bra. Man kan säga att de är på sommarvistet just nu...sen får de flytta hem igen.

                                
                                 Citronträden får däremot ta emot solen så mycket de orkar...

                                

                                                   Fair Ellen trivs i solskenet ....
 
    

 Nere i trappan har också några ormbunkar fått sitt sommarviste...jag har dem lite överallt där det finns skugga. En liten del av maracujan har överlevt och lever nu tillsammans med gurkan. De samsas riktigt bra trots olikheterna.

Så här får det bli för min del idag. Utsikten trivs jag med. Flickan från landet är som en maskros, hon anpassar sig lite var som helst, där hon har möjlighet att slå rot. Rot har hon slagit här på gränden...

Titta in till Åke så får ni se vilka andra som har hoppat ombord på tåget idag. Vill du själv vara med så skriv ditt inlägg, länka det sedan i Lokförarens kommentarsfält. Desto krångligare än så är det inte. 
Välkommen med ombord! 

Åke har valt de följande destinationsorden enligt listan här: 

5 juli: Sol, 12 juli :Grodperspektiv, 19 juli :Höger eller vänster, 26 juli :Rött

2 aug.: en Ö, 9 aug. Stiltje, 16 aug: Ljusglimt, 23 aug Firande, 28 aug. Trasigt.


                                          

                                                  Karin Eklund, Funchal, Madeira


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Bild
För ett år sedan idag, stod vi på "vår" balkong i Funchal ( Madeira) och tittade på det mest storslagna fyrverkeri som vi någonsin har varit med om. Det var magiskt, stort och euforiskt allt detta hejdundrande, gnistrande och smällande. Alla kände sig säkert förvissade om att det nya året skulle bli hur bra som helst. Så är vi ju, vi människor. Vi är optimister för det mesta. Och visst har år 2020 haft mycket gott med sig men vi vet ju alla att det också har varit väldigt svårt och jobbigt för många, många och att vi kommer att känna av allt detta också under det år som är på kommande. Nu i dagarna har jag tagit ett beslut om min närmaste framtid.  Jag tänker ta bloggpaus! Japp! Det har vuxit fram redan under tidig höst men så kom jag på att jag hade så  många krubbor och granar och ja, ni vet, så jag bestämde mig för att se tiden an ett tag framöver i alla fall. Men nu känns det som att det ska ske!  Jag avslutar bloggåret med ett bamsestort fyrverkeri och går in i de...
Läs mer

Fader vår-trädet

Bild
   "Vad är det där för något ?", frågade vi varandra samtidigt.    Både Uffe och jag är nyfikna nördar när det gäller växter av olika slag och    var vi än går fram så hittar vi någonting längs vägen som vi måste titta lite närmare på, diskutera,    ja, snudd på examinera, åtminstone ur minnet. (det som en gång har funnits där och som det    kanske finns en liten gnutta kvar av.)    För det mesta vet vi svaret efter en stund eller åtminstone så tror vi det, men    den här gången gick vi bet.    Vi var i Spanien, närmare bestämt i en förort öster om Malaga vid namn    El Palo när vi såg de stora, höga träden med klasar av bär som hängde ner från de i    övrigt nakna grenarna. Uffe som är mera bevandrad i växtfamiljerna än vad jag är,    tyckte att det vid första anblicken såg ut som en ask av något slag men skakade i nästa stund    på huvudet. -"Det stä...
Läs mer

Öronbedövande

Bild
När jag i  Ia mitt i livet-bloggen läste om cikadorna på Kreta, blev jag påmind om att jag har en bild av denna märkliga insekt i mitt eget bildarkiv. Vi undrade vad det var som lät så öronbedövande redan ett par kvarter innan vi nådde vårt mål för dagen i mitten på september 2017 då vi var i Gamla stan i Rethymnon. (Kreta) Mitt i allt så var Uffe försvunnen. Jag gick där ensam på trottoaren och pratade högt för mig själv, i god tro att han var hack i häl på mig Samtidigt ville en värdinna till en taverna som vi (jag) gick förbi, att vi skulle äta lunch hos henne. "I have lost my husband", svarade jag spontant, vilket jag insåg precis när jag svängde mig om.  Lite underförstått att vi nog inte skulle ha någon lunch. "No, no, he is there", fick jag  till svar och så pekade hon på Uffe som stod under ett stort träd på andra sidan gatan och tittade upp i kronan. Hon gick raskt över gatan tillsammans med mig och så visade hon oss vem spelmannen var...
Läs mer