"Äh, det är bara för poeter"..."Ah, é só um dia para poetas.."

sade en av kvinnorna, som stod bakom mig i kassakön då jag veckohandlade i vårt "hål i väggen", Minimercado Brasileira/Sopronto, igår. Jag hade nyss betalat och önskat alla i affären en Bom Dia da Autonômia amanhã! ,, (det hände igår det här men det är idag som det är Madeiras självstyrelsedag).

Bom dia da Autonõmia , amanhã, betyder helt enkelt  "ha en bra självstyrelsedag, imorgon"

Sen blev det skratt och pladder, jag blev införlivad i allt detta tillsammans med några andra kvinnor och så kassörskan på det, hon som nyss hade varit helt fylld av prislappar på armarna och som jag sade att jag skulle ta foto av och ha som julkort, för att hon såg ut som en julgran mera eller mindre. Än så länge har jag inte lärt mig alla numreringar på alla frukter och grönsaker som ska vägas och de gör det gärna själva för alla  kunder som handlar där. Då går det undan i den lilla trånga affären. Ingen bromskloss ställer till det som står där och frågar efter numror. 

Min stora kasse fylld av allsköns grönt och gott gav många prislappar och istället för att lägga dem på påsarna så lade hon dem på sina armar. En underbart rolig syn. Nästa gång ska jag ha mobilen med mig. Den låg hemma på laddning igår. 

Det slog mig att så kul det skulle ha varit om vi alla "pladdrerskor" hade gått till caféet som ligger vägg i vägg med butiken. Jag är säker på att det hade blivit pin-kul. Själv är jag förundrad över att jag hänger med i det portugisiska pratet, så pass bra som jag gör, förvånande nog. Jag faller, jag säger fel, men de lyfter upp mig igen, vi skrattar och så låter de mig falla igen, de lyfter upp mig och så där håller vi på. Jag känner mig oerhört rik som får vara med om detta. Bara för ett halvår sedan, var det totalt annorlunda, då var jag den där främmande kvinnan för de andra kunderna, nu börjar de smälta att jag inte ger mig och de öppnar famnarna lite mera för varje gång jag går dit. 

Nej, kassörskan skulle inte fira självstyrelsedagen, hon måste jobba...ja, så blev det som det blir när  kvinnor går igång. Vi kom överens om att den autonoma dagen ska bli en arbetarnas fri-dag istället. Då får vi två sådana och inte bara den 1 maj.  Det tyckte alla i butiken, även de karlar som anslöt sig till pladdret. Alla var de överens om att det var en dag för poeter den här nya dagen, första gången firad i år, den var inte för vanligt folk. 

Så Bom dia de trabalho amanhã, klämde jag fram istället och då blev det förstås skratt igen. Ha en bra arbetsdag på svenska, och det var ju precis det som det inte skulle vara, det skulle vara en första maj-dag men den 2 april också. Sen kom vi på att det var 1 april...ja, det tog liksom inte slut på pladdret. 

Men hur som helst, jag gillar poeter också, jag gillar autonomier, och givetvis så ska vi här hos oss fira dagen till ära med att besöka en god vän som har haft födelsedag och som vi inte har hunnit med tidigare. En nygräddad Ålandspannkaka tar vi med oss. Det självstyrda Åland firar det självstyrda Madeira med Ålandspannkaka en dag som denna. Jordgubbar från Madeira och grädde på det. Självklart så ska det firas...

Det finns en Dia da Madeira också, den 1 juli och den ska vi också fira när det blir dags för det. För min del så kan man ha hur många dagar som helst att fira Madeiras Självstyrelse med. Däremellan kan vi  fira Ålands självstyrelsedag den 9 juni, Portugals nationaldag den 10 juni (till minne av Luís de Camões, nationalskald, död den 10 juni 1580)  och så Finlands Nationaldag den 6 december. Men idag lyfter jag Dia da Autonômia den 2 april , här på Madeira. Jag varvar den med blommor som jag har "plockat" här på ön. 

(Bäst är det att passa på nu innan vi i "hålet mitt i väggen" har ändrat på lagarna och bildat en alldeles ny första maj-dag extra, som firas den 2 april varje år.)

Att vara självstyrd är ingen självklarhet, det är en dag att vara mycket stolt över som man firar här på Madeira idag. Jag hoppas att madeirenserna förstår att ta vara på dagen på rätt sätt och inte tänker på den som en dag för enbart poeter. Känn er stolta över vår självständighet. Ja, jag skriver vår, för jag bor här jag också med allt vad det innebär. 

                                                   Karin Eklund, Funchal, Madeira