Vintern går mot vår

Det märks att vintern börjar gå över i vår, även här...

Ganska så ofta får jag höra  "att jag vill inte byta med er därnere...jag vill känna av de olika årstiderna." 

Den där biten förstår jag hur bra som helst. Jag har ju bott i de där nordliga årstiderna i stort sett hela mitt liv förutom under de snart fyra senaste åren. Men det finns faktiskt årstider här också, vi känner av skillnaderna , om inte lika radikalt med snödrivor ena dagen och vitsippor den andra, men årstiderna känns av även här i vårt subtropiska klimat. 

Det är kallare än tidigare, det regnar mycket, det blåser, stormar. Bara för en vecka sedan brakade åskan till, det är jordbävningar titt som tätt, även om vi normalt inte känner av dem, men seismologen berättar att det händer en hel del inte långt härifrån flera gånger per vecka.  Nu är det två år sedan duschkabinen skakade till en natt..och så var det över. En lite större jordbävning kändes av just då. Den stora vi har varit med om är det kanske fyra år sedan, kanske fem? Då skakade det till extra mycket och Richterskalan visade på drygt 5 .Då skakade vi alla till en stund innan lugnet återkom med sprickor och ras på vissa ställen. Jordbävningarna är vanliga den här årstiden. Vi bor ju på en vulkan-ö.

Det man dagligen ser under vintern här är att växterna är tröttare och liksom lite glåmigare. De tar vintervila och om inte precis vissnar ner så vissnar de till lite mera än vanligt och så ser de smått anemiska ut..Vilket de tydligen ska göra, de behöver vila de också. 

Nu när vintern börjar närma sig vår så börjar skillnaden ses i det växtliga på ett annat sätt, förutom att ödlorna blir mera på alerten. Vi har våra vårtecken vi också. Ja, grodornas kärlekslekar är på gång förstås men även annat märks.

 

Doktor Westerlund har varit glåmig rätt länge nu och jag funderade snudd på om jag måste föra den till doktorn 😉. Citronella kallas den här. Men nu börjar det bli lite annat gry i den. Den har ju aldrig betett sig riktigt normalt har jag fått veta, eftersom den växer som om den har krut under rötterna,  den har vuxit så snabbt så det nästan har hörts. 

Jag hade ingen annan lösning på utväxten  än att jag måste binda upp den för att den ska hålla när vindarna tar i. Senaste tiden har jag kallat den till Pippi Långstrump. Ni ser väl att den har någon typ av pippiflätor? Jag vet inte ännu vad jag ska göra med den eller hur. Jag låter den själv berätta. Så småningom är vi säkert överens om hur vi vill ha det tillsammans. Nu har den åter blivit mera klorofylligare, grönare och den har börjat blomma ,inte översvallande ännu men den är på gång

  

   

Liksom jag är, så är den också lite nyfiken på vad RIM-arna gör tydligen, för den hänger ut över räcket och liksom kollar läget.  Senaste vecka har det drillats, hackats och dragits el under gatan över gränden till RIM.  Synd nog så tog jag inte fotografi, för under en stor del av gränden går ribeiran/"floden" ut mot havet. Lager på lager av armeringsjärn ligger där som ett skyddande nät under betongen och asfalten. Det är egentligen otroligt att allt detta håller för den tunga trafiken som dagligen går till arbetsområdet. 

Ja, vi känner av det på olika sätt men jag går inte in på den saken nu. Vi har protokoll om före och efter , försäkringar, fotografier och så vidare. Den dagen den sorgen/glädjen men allt tycks ha ett pris när ett äldre hus står och darrar/vibrerar på grund av en stor byggnadsplats i absolut närhet. 

Vår terrass har fått sina skador, det uppstår läckage hos grannarna osv..reparationer är igång, än här, än där. Vi är liksom mitt i elden just nu.Tidigare hade vi den på andra sidan gränden men förutom den elden är det reparationer ovanför oss, bakom oss och snart även under oss...halleluja! 

    Tack och lov så kan vi glädjas åt rosmarinen som blommar så vackert..

   

 Chilipepparn, kallad Mestre bär frukt efter att jag klippte ner den helt sonika. Den kanske tänkte..."mitt i allt så tar hon livet av mig. Här gäller det livet..."Boa boa säger jag. 

Svalorna som vi fick av Ligia har vi inte lagt upp på väggen. Vi vill inte borra onödiga hål utan låter svalorna flyga än hit, än dit..

        De tar sig , papayorna, mamayorna...jag vet inte skillnaden. Ibland heter de så, ibland heter de si. 

                          

 I barnkammaren, där en av citronplantona står för utrymmet, tar det sig också...två kaffeplantor, fem olika chiliplantor av olika styrka och så en liten Citronella. En topp som blåste av en dag togs om hand av U. som bara påtade ner den i citronkrukan. Nu växer den i en egen kruka. Den är större nu än det skottet var som jag tog av den som nu är större än störst...få se vad som händer med det lilla skottet? Tar det efter den stora doktor Westerlund? 

   Vi fick ju dillfrön av sonen med familj...😊

   

    En påse luktärter hittade samtidigt hit...

    

och den skruttiga rödlöken som jag påtade ner i den andra citronplantekrukan har hållit oss med grön god lökblast länge redan. Ett tips gott folk, släng inte lök som ni tycker att inte duger till längre. Plantera den löken i jord och ni kommer att bli överraskade så mycket gott den levererar. 

Naturligtvis, det händer en hel del till här på terrassen och i vår lilla täppa Ceus nere på gården och på muren med alla krukor. Men så här långt om vårtecken idag. 

***************

Min tandläkare Edgar vill se mig i munnen idag igen..😀

**************

Favoritkillarna inhiberade sin resa till oss i sista stund. Ibland måste man vara praktisk av olika skäl. Det går flera flyg längre fram konstaterade vi när Timothy ringde och berättade om orsaken till att han inte kan komma hit i alla fall. Det händer viktiga saker i hans liv just nu som bara måste prioriteras allra först.💗Det handlar väldigt mycket om hans framtid...

Wilhem var lite njugg. Hela sportlovet har han läst in alla läxor som är ett måste, för att han skulle kunna resa hit och så blev det ingen resa av. Så bra tyckte jag, nu kan du läxorna extra bra. Han skrattade. 

Snart ska han uppträda med andra och spela gitarr. "Har du hört talas om Ravel, mormor? Jag ska vara med och spela Bolero med fem andra gitarrister."💗 

Visst har mormor hört talas om Ravel och Bolero. Jag älskar den musiken. 

Jag är partisk som bara den men jisses så fina favoritkillar och favorittjejer vi har i familjen! 

                                         Karin Eklund, Funchal, Madeira