Tretton på dussinet

Jag gör som det känns att jag ska göra idag även om jag från början tänkte något helt annat denna fredag. Igår dök en härlig bild upp på min dataskärm av ett par steglitsar. Ibland ser jag att man skriver steglitsor. Första gången jag såg en steglits var för ca 24 år sedan. 

Jag var ensam hemma i huset i Geta och tittade ut genom köksfönstret när jag fick se en grann liten fågel bada i en vattenpöl vid grindhålet. Min första tanke var att det var en förrymd burfågel och att någon säkert saknade den. Nästa tanke var förstås att jag borde fånga in den och ringa radion så att de kunde meddela den ev. ägaren att jag hade tagit hand om den vackra burfågeln. Nå, givetvis så gick det inte att bara fånga in den lilla skönheten, den flög iväg igen...och mitt tilltänkta "uppdrag" gick om intet. 



9 nov-14

    21 november-14

När U. kom hem från jobbet i stan så berättade jag för honom om "burfågeln". Han skrattade åt mig och berättade att det inte alls var en sådan utan en steglits. På något sätt så verkade det som att vår gårdsplan godkändes av den badande första steglitsen som jag var med om. De blev bara flera med åren som kom på besök och senare så började de också häcka hos oss. Antagligen för att hos oss fanns det mat året om, om så önskades..de blev året-runt-boende hos oss.

   
    6 januari-15

Det var en fröjd att ha dem i knutarna och i all synnerhet framför köksfönstret, där de förgyllde vardag och helg för vår del så länge vi själva fanns där på Skoltomten och på Pettas innan vi flyttade hit till Madeira.

                      15 mars-15

                     15 mars- 15

De var inte speciellt rädda av sig eller så kände de sig helt enkelt trygga. Den enda manöver från mitt håll som gjordes var att fylla på mat vid fågelmatarplatsen och att stå med en svart låda framför ögonen.😉 De godtog det helt enkelt. "Hon är ofarlig, den människan".  


   24 april-15

Fågeln i sig är livlig, rörlig och den sitter sällan stilla men det händer. En kort stund i alla fall.


    27 februari-16

Uj, så kom det snö igen, men frön hittades det hur många som helst. Solrosfrön gillar de flesta fåglar.

    1 maj-16

   1 maj-16
   
Månne de funderar på var de ska bygga sitt bo? Vi hade en liten tät snårig skogsplätt/dunge mellan oss och närmsta grannens gamla ladugård, en skogsplätt som ingen annan än fåglar och rådjur höll till i. Vi var måna om att inte röja upp där just för den skull och för att där häckade många olika fågelarter och där kunde även rådjuren ha sina legor i lugn och ro. Ingen ofredade dem just där. Det blev en del av djurens tillhåll och trygghet, utan intrång från människor. 


   3 juli-16

   3 juli-16
   
Den dagen då vi fick se de första små steglits-ungarna komma flygandes med sina föräldrar kändes det oerhört fint. Det var nästan som att bli förälder själv. Vi satt vid middagsbordet och tittade ut när vi såg de små dunbollarna utan rött på huvudet, landa i bergklintsbeståndet. 
Vi blev noga med att bergklinten skulle få vara kvar så länge som möjligt trots att den såg aningen skräpig ut på grund av vildheten och att den bredde ut sig hur mycket som helst. Men sånt spelar ingen roll när bergklint är det som små steglitsar tycker väldigt mycket om..
   


   7 juli-16

   Inte bara de små ungarna gillade bergklint, det gjorde de stora också

   
.

                             17 juli-16

 Grönfinkar tillsammans med en steglits på fågelbordet. Jag har många flera foton av steglitsar ännu men jag tycker att det räcker gott och väl med tretton på dussinet för den här gången. Jag har själv tagit alla foton här ovan av steglitsarna.

Och så var det det där med burfåglar. Man använde faktiskt steglitsen till burfågel förr, dels för att det är en vacker fågel men också för att den sjunger så fint. Tack och lov så flyger de fritt nu för tiden.
 
Faktum är att vi såg ett gäng steglitsar lite högre upp i här Santa Maria Maior i Funchal, den stadsdel vi bor i. Vi blev lycksaliga men sedan dess, för snart fyra år sedan,  har vi inte sett fågeln igen. Antagligen var den här på vintersemester och tog första bästa vinddrag som förde den upp till Norden igen och häckningstiden där. Eller tänk om det var "våra" steglitsar som var här och kollade upp vart vi tog vägen ? 😉

Fågelns latinska namn är Acanthis carduelis eller Fringilla carduelis. Den hör till sisksläktet och underfamiljen finkarna, ordningen tättingar. 
                                    
                                        ************************

                                          Bilden som dök upp på min datorskärm ser ut så här: 


                                           Microsoft/ MSn  är upphovsmakaren. 


                                            **************************

                                            Karin Eklund, Funchal; Madeira

Kommentarer

LillaSyster sa…
Små sötnosar, har några här hos mig också. Men jag ver inte att jag hört dem sjunga....ändå kan jag många fåglar både till utseende och läte. (Hade ju en fågelgalen magister i mellanstadiet, vilket jag hade stor nytta av då jag hade tentamen i fåglar då jag läste till förskollärare) Ha en fin fredag!
LillaSyster,
Det är hanen som brukar sjunga allra mest, vanligtvis är de rätt tysta av sig.
Jag är gift med en fågelgalen man som jag har mycket glädje av och lär mig massor av vad gäller fåglar.
Ha detsamma du med!
Znogge sa…
Fantastiska fåglar och riktiga färgklickar i trädgården men jag kan förstå att man tänker burfågel. Det är inte så konstigt för faktum är att de också har varit burfåglar.
Härligt att de trivdes bra hos er.

Kram och god fredag!
Jossu sa…
Bra jobbat att få så fina bilder av dom trots att dom sällan är stilla. Hoppas att ni någon dag får återse dom på Madeira.
Znogge,
Exakt,
Det hände för drygt hundra år sedan att man hade dem till burfåglar, ofta då en hane.
De är så vackra.

Kram och tack detsamma
Jossu,
Tack!
Jag hoppas på detsamma!
Karin sa…
Bergklint! Äntligen fick jag namnet på den där blomman som jag brukar kalla "en liksom lite större och glesare blåklint, fast inte så blå". Mycket behändigare med bergklint!

Och vilken sann lycka med alla dessa steglisar! Omslaget på boken Steglitsan av Donna Tartt gjorde ett djupt intryck på mig, med steglitsan som sitter kedjad, en målning av Carel Fabritius.
Karin,

ja, jag gillar den, gillade den växten som är perenn dessutom. Vi kände oss rika i ordets rätta bemärkelse när vi hade så många steglitsar runt oss året om.
Ja, det gör ont i en att tänka att de var burfåglar..och då ofta separerade från sin naturliga flock, sin partner. Men människan är ett märkligt djur på sitt sätt också. Hoppas att det inte förekommer längre. Vi har en bok, äldre med gammalsvenska, som heter Fågelkåserier av Regulus. I den förekommer berättelser om steglitsan som burfågel.
Annika sa…
Du vet vad jag alltid sa om Pettas, det var som en Disney-film och du kunde nästan "prata" med djuren. Alla trivdes hos er. Vilka söta och FINA fåglar. Tror inte jag sett någon sådan. Kramar och ha en fin helg!
Guldkryckan sa…
Söta varelser det där, kul att ha dem runtom sig, mysigt.

Ha det bäst. :)
Ojojoj å wow, jag tror minsann du konkurrerar med självaste Åke idag vad gäller att dokumentera djurliv/fågelliv. Visserligen har jag fågelfobi, men sånna där små söta varelser kan även jag njuta av faktiskt... ja, om de håller sig på avstånd ;)
Ha en fin fredag!
Åh, så många fina bilder på steglitsar. Och så roligt det var att få läsa om just "era" steglitsar som till och med fick ungar som ni fick se. Jag har aldrig sett en steglitsunge. Så söt med sitt ännu ofärgade huvud.
Vi har också haft många steglitsar i trädgården och även jag har många bilder i arkivet. Men några ungar har jag aldrig sett.
Vet också att de en gång användes som burfåglar. Som tur är inte längre.

Kram
Annika,

ja, jag vet, du sade det alltid då. Jag tror att jag till en del faktiskt pratade med djuren men enbart med känslor och via ögonen. Djur är kloka varelser, de förstår mycket mera än man kanske kan tro.
Tack Annika, ha en fin helg du med!
Kramar!
Guldkryckan,

mycket fina är de. Så vackra.
Ha det bäst du med!
Professor Deutsch,

näää, ingen konkurrens här inte. Jag ska titta in till Åke och se vad han har för sig. Märkligt nog så kommer han inte upp i mitt flöde även fastän jag följer honom.
Fint att din fågelfobi är lite svagare av de här söta varelserna. Har du någon aning om varför du känner så? Det brukar finnas en orsak till alla fobier. Ha detsamma Christian!
Anita, de fyra blomsterhaven,

Ja, steglitsarna är så fina. Tack, ja du kan tänka dig hur lyckliga vi blev av den första kullen ungar. Det kom flera av dem efter det, under åren som gick. Små fladdrusar som snabbt fick rött på huvudet. Hoppas ni också får dem att häcka hos er..
Tur är att de inte blir fångade till att vara i bur. Verkligen skönt!

Kram
BP sa…
Tror inte att jag någonsin sett en Steglits irl, så jag tackar för den fina berättelsen. Kul att se att den relativt fula fågelungarna kan utvecklas till sådana skönheter:-)
BP,
Så roligt att jag kan förmedla foton så att du ser hur vackra fåglar det finns i vår omvärld. 😊
Susjos sa…
Alltså, de är ljuvliga! För bara några år sedan såg jag den första steglitsen uppe vid stugan i Norrtälje trakten, trodde precis som du att det var en förrymd burfågel! Vi hade zebrafinkar när jag växte upp, och den liknade lite grann en zebrafink. Svägerskan har en fågelbok i stugan, och kanske jag tog hjälp av internet också, till sist fick jag namnet steglits! De är såååå fina, och vilka fantastiska foton du har på dem , och så många fåglar!!!!
Ha en fin helg!
Kram
Susjos,

de är ljuvliga. Snudd på lite overkliga. Se där, du har liknande upplevelse som jag.Tack Susjos, ha en fin helg du med!
Kram
Stefan sa…
Fina bilder på en vacker fågel. Jag har själv bara sett steglitsar på avstånd, men aldrig lyckats fånga dem på bild. Steglits och domherre är de två arter jag helst vill hitta vid vårt fågelbord.
Tove sa…
Fantastisk vackra - och så fint fångade! Steglitser steglitsor steglitsar sig på Pettas gård. Mat de får av fågelmatmor ❤️

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande