Stormpojkarna Laurence och Martinho..

De avlöser varandra de stora stormarna som drar in mot Madeira. Fotot här ovan är jag helt oskyldig till och vem som är skyldig så låter jag vara oskrivet men Tobi Hughes har lagt in det på sin blogg. Troligen är det Funchal Notícias´ fotograf som har tagit bilden och som visar hur Atlantens vågor tar sig in bland klipporna i Porto Moniz. 

Kan du  tänka dig hur det skulle vara om en våg fick fatt i dig om du stod där i närheten för att ta foto av det stormande havet? Tror du att du  klarar av att stå kvar? Troligtvis inte och om du hamnar i vattnet så kanske du tror att det bara är att simma lugnt tillbaka till stranden och gå upp igen, lite våt i håret? Glöm det!  

Tyvärr händer det nu och då att folk tror att de klarar av de stora sugande vågorna och det händer även att inte alla hittas efteråt, dessvärre.  Nu varnas det ordentligt, en s.k röd varning om ovädret som är här just nu och ändå så händer det att turister måste föreviga allt detta och går alltför nära i alla fall. Poliser finns på plats för att mota bort de dödsföraktande i den mån de kan och räcker till

    Vågor av det mera "normala" slaget tar stenar med sig upp på land.

    Ett lugnt Atlanten en dag i februari

Alla levadastigar är stängda, givetvis, men likväl så finns det de som går förbi stängsel och vandrar levada i alla fall, för att det är ju det som de har kommit hit för. Att tanklösa personer vill ta livet av sig själva är en sak men att utsätta räddningspersonal för detsamma är oförskämt minst sagt. 

Ja, ni märker säkert att jag är lite arg just nu. Jag blir upprörd när folk inte förstår varken sitt eget bästa eller sina medmänniskors bästa utan bara tar för sig trots förbud som råder. Finns det en skylt och ett stängsel där det klart och tydligt står att man inte ska gå, så gå inte! Här lägger man inte upp varningar bara för att det är roligt att göra det.

Respektlöst är vad det är. RESPEKTLÖST! Vädrets makter och krafter är inte att leka med och allra minst på en ö mitt i en stor ocean som det stormar på med ända upp till 16 meters vågor just nu i dessa dagar.  

Så denn ja, nu har jag öst ut gallan och känner mig nästan i balans igen😉😏😊 Färdigsprakad för den här gången

Bilden här ovan visar lugn stilla dag vid en lättvandrad levada men även de har stora träd på sidorna, träd som kan falla ner över en när det blåser hårda vindar.

Jag bakade kanellängder fyllda med torkad frukt och grannarna i huset blev lyckliga. Det blev bullkalas i husets alla knutar och vrår. Det är så roligt med grannkvinnan M. under oss. Hon går in för att äta upp allt själv ibland tror jag. 😂 På direkten skar hon en stor bit av längden och började tugga. "Boa boa", fick hon fram med munnen full av färskt och varmt sötebröd, denna vackra kvinna. Men naturligtvis fick de andra i hennes familj antagligen smaka en liten bit de också.😉 Lite färskt bröd är som bomull runt hjärtat  

Här hemma hos oss är det lugna puckar vad gäller vindarna, däremot. Några krukor har tippat upp och ner på terrassen och nere på muren men det är ju bagateller. Vi bor verkligen på lugna gränden i skydd för de värsta vindarna. Faktum är att RIM tar emot en del med sina stora byggnader. Titta in på länken så får ni ser hur de båda husen kommer att se ut när de är färdiga. 

Nybyggena ger oss lä och jag drar undan alla krukor i skydd för vindar och regn. För mycket av det goda är för mycket av det goda, men vi har det bra hur som helst. Vi bor helt enkelt bra! 

Idag blev det så här, imorgon blir det en fortsättning på Carnaval-paraden i Santo da Serra -19. I år har de skjutit upp den som jag har förstått två söndagar i rad på grund av stormarna Jana och Laurence, få se om Martinho också ställer till det inkommande söndag, men att det blir karneval är en sak som är säker. Några andra ställen till väntar på att få se allt det fina. Här tar man ut det som ska tas ut, även om det tar lite tid ibland innan det händer.                     

                                                       Karin Eklund, Funchal, Madeira