Hoppa på tåget/65/ Kreativ

Åke drog igång tåget idag igen och vill att vi som hoppar på ska vara kreativa och skriva någonting om just den saken. Idag kom han med ett riktigt snabbtåg. Det gick undan när jag hoppade ombord🙄Tur att jag är vig ännu. 🧘‍♀️ ( jag pusslar ihop ett tåg varje vecka för att det ska finnas något att åka med härifrån Madeira...men som sagt det går undan och riktigt var tåget är på bilden det hann jag liksom inte med i bara farten. Jag tror att det var Dubai , om inte annat så får jag vara lite påhittig och fantasirik och säga att det var Dubai) 

Skapande, idérik, produktiv, initiativrik, uppfinningsrik, påhittig, fantasirik, åstadkommande, företagsam, konstnärlig, konstruktiv, sinnrik...faktum är att jag känner igen mig i alla dessa synonymer så jag är förmodligen kreativ. 

Vi har ju alla olika förutsättningar men jag vet att jag har en del av allt detta inom mig och det alltsedan barnsben. Jag har för längesedan berättat om hur uppfinningsrik jag var när vi barn på min barndomsgård hittade flera buntar med brev med vackra sidenband runt,  i kokshögen framför värmepannan. Istället för att de skulle  brännas så delade jag, initiativrikt ut breven åt alla mina pojk-kompisar och skickade ut dem på uppdrag i de närmaste kvarteren för att lägga breven i alla brevluckor som hittades medan jag själv gjorde rosetter i mitt hår av alla vackra sidenband. Lite praktisk måste man ju vara...

Det var väl sinnrikt och produktivt om något? Att det blev ett oherrans liv när min pappas chefs dotters kärleksbrev lästes i kvarteren må vara mig förlåtet. Jag var ju bara sex år. Skulle breven ha legat där utan sidenband så skulle det aldrig ha hänt. Man måste tänka till innan man slänger något eller hur? Nå, det uppdagades snabbt, för själv var jag lat som bara delade ut min egen del av breven i chefens postlåda. Jag hade ju fullt upp med alla de där vackra banden. Brevbärarna hämtades hem med det snaraste...😉🙄 och jag själv ställdes inför räfst och rättarting, ungefär. 

Ungefär samma sak var det den där regnvädersdagen då jag också var ungefär lika gammal och ingen kompis syntes till och jag hade det lååångtråkigt som bara den. 

Vad gör man en sådan dag då? Som vanligt gick jag uppför den smala branta trappan till vinden, för där kunde man hitta precis vad som helst att göra och precis som om det var meningen så låg det ju en brun pappers-ask högst upp i trappan som inte brukade ligga där. 

Perfekt, för inuti låg det massor av klistermärken som jag genast tog hand om, jag var idérik och visste precis vad jag skulle göra med alla märken. 

Jag vätte tungan och hann nästan klistra upp alla märken på fönsterrutorna ända tills det åter hände något som avbröt det hela. Företagets kassör på min pappas jobb, kom rusande och skrek och viftade som bara den, min mamma kom hack i häl på honom, blev helt vit i ansiktet och totalt tyst, ryckte bort mig och slängde ut mig i regnet. Tjolavipp med den ungen! Jag fick inte ens regnkläder på mig, ut med mig bara...

Företagets förskottsskatt för alla arbetare var uppklistrad på fönsterrutorna i säkert förvar. 

Riktigt vackert tyckte jag att det var, men det tyckte tydligen inte de äldre närvarande. Nå, hut går hem som det heter, kassören lade aldrig förskottskattemärkena i vindstrappan flera gånger.  Alla lär vi oss någonting av livet. 

Allt räddades av min mamma. Hon plockade ner alla märken för hand med hjälp av en pincett. Nu i efterhand förstår jag hur svårt hon måste ha haft det att kunna andas ordentligt. Det var mycket pengar uppklistrade på de där rutorna. Men vackert var det...

Att skapa konst med förskottsskattemärken har jag dock inte gjort sedan dess.

(Jag har inte hittat några bilder av försskottskattemärken på Internet men ett gammalt frimärke från Finland får ställa upp istället för de riktiga förskottskattemärkena, som fanns i olika valörer och färger och var små.)

                                       **************

Jag minns att jag fick brev av lagtingets sekreterare, adresserat till Företagsamma Karin. Anledningen var att jag hade en tanke på att börja med hästdroska i Mariehamn, vilket krävde en hel del intyg bl.a. om att man inte fick lämna hästspillning kvar på gatorna. Den biten måste ordnas och många andra saker skulle skötas på bästa sätt för att jag ens skulle bli godkänd att börja med ett företag av detta slag. Jag var naiv, det medger jag, jag som inte hade haft med hästar att göra ens. Men på mycket god tro och små fötter så räknade jag med att ro företaget i land och hästspillning är bra gödsel. Jag visste exakt hur jag skulle fånga upp den utan att den föll på gatan. Sen måste jag ju börja odla också, givetvis. Dominoeffekten, den känner ju alla till eller hur? Jag hade förmodligen blivit jordbrukare också... 

Jag får nog skriva  in synonymen fantasirik här också..😉

Tur att de, myndigheterna (på den tiden Landstinget) sade nej, vänligt, men bestämt! 😜. Jag hade fått jobba häcken av mig för att få igång hela ruljangsen som förmodligen inte skulle ha varit särskilt lukrativ utan precis tvärtom. Det måste nog till en storstad med alla turister och dess befolkning för att ens tro att någon vill åka en kilometer av och an mellan Västerhamn och Österhamn i Mariehamn. Men framtidstro hade jag, det kan ni lita på.

En Cabriolet från 1800-talet skulle förstås inte ha suttit helt fel😏😉

Jag var mycket ung så jag hade hela livet på mig att hitta på något annat istället och hittat på det har jag gjort. Jag har aldrig varit rädd för att ta mig för eller att hoppa på olika tåg som har rusat förbi. 

Min son sade senast han var här med sin familj "att min mamma, hon har alltid varit oförskämt orädd". Ett uttryck som fick mig att reagera. Ser mina barn på mig som det? "Och hur är man när man är oförskämt orädd?", frågade jag uppriktigt förvånad över uttrycket. "Då är man som du är mamma!" Och jag vet fortfarande inte hur man är när man är som jag är. Jag är ju bara, precis som alla andra. "Äh, sade min jordnära dotter när jag frågade henne om den saken, du är en typisk Sommarström-are", de är galna och kreativa.  

Släkten är värst 😉😂 Det förklarar det mesta; nu har jag facit på hand. 

Det är inte jag som sätter mig på cykeln. En kvinna i Paris gjorde det i början av 1900-talet långt innan jag ens var född och  extraknäckte som tidningsbud kvällstid. 

Initiativrik..ja, det är jag. Jag har bildat tre egna företag, bageri, barnverksamhet, bageri och café, inte samtidigt men i tur och ordning så att säga, jag har sålt choklad, plastburkar, cyklat ut tidningar under sen kvällstid, varit salongsstäderska, servitris, smörgåsnissa, lärare m.m. Jag minns inte ens allt jag har gjort, jag har varit anställd i olika företag, lite grann har jag redan skrivit om detta.  Men allt det jag har gjort är för att överleva ekonomiskt precis som alla måste göra. Under tiden har jag ofta studerat för att skaffa mig utbildning(ar) och lite däremellan har jag varit med och bildat en förening för hjärtsjuka där jag senare blev verksamhetsledare. Jag har jobbat frivilligt inom cancerföreningen osv.. Sen var jag politiker några år också. Jag fanns i lagtinget, i fullmäktige, styrelser, skolnämnder, socialnämnder, byggnadsnämnd ( jag förstår inte ens, hur jag hamnade i en sån) och mera mera. Mitt liv har varit hur kreativt som helst och fortsätter än så länge och produktiv kan jag kalla mig utan minsta blygsel. Ränderna går kanske aldrig ur.. 

Säg inte något ont om dem som ställer upp i politiken för övrigt, var glad att det finns folk som engagerar sig i samhällsutvecklingen eller om inte annat så ställ själva upp!  Så säger jag med egen erfarenhet av att vara förstasidesstoff ett antal gånger på grund av mina åsikter och ibland utsatt för mycket elakt och osant förtal . Tänk sakligt gott folk, säger en luttrad föredetting, som också är konstruktiv. Så nu kom jag åstad att få det sagt också😁 Det gäller som sagt att vara kreativ och snart har jag förbrukat alla synonymer...😉

En gammal vacker filt blev många dynor när jag hade broderat och lagt en del knappar och spets på dem. Alla gick åt  som smör på heta stenar. Jag var själv förvånad. De flesta av dem åkte till Tyskland.

Skapande, absolut, jag har konst-hantverkat, tagit vara på, skapat nytt av gammalt, reparerat, sytt kläder, fixat odlingsplättar än här än där, lagat mat åt sällskap,  fixat bröllop, fester och mycket annat liknande etc .På senare tid tillsammans med U. som är mycket innovativ och passar en kreativ person som jag är, vi är som hand i handske. Vi var företagare tillsammans i tjugo år, så där bara. Vart tog den tiden vägen egentligen? 

Hur många hundra små påskhäxor som har blivit till via mina händer vet jag inte. Här är ett gäng i alla fall ute och provflyger i vår tidigare trädgård. Ibland satte de sig ner och vilade ..de rödhåriga, beställda av en familj med enbart rödhåriga döttrar.  

Hur som helst så sålde vi allt vi hade och köpte nytt och nu bor vi här. Även det kräver en viss kreativitet, jag lovar. Att byta kultur och språk har sina sidor.

Det räcker så här långt för annars så blir det en roman (nu är det snudd på en novell redan) och det  är inte meningen att ett vanligt blogginlägg ska bli det eller hur?  Mitt kreativa, spontana liv fick bli grunden till mitt inlägg idag. Jag inser att jag är kreativ i ordets rätta bemärkelse. Att vara kreativ kräver en aning mod, det medges men so what, som jag brukar tänka, golvet bär mig på andra sidan dörren också, om det finns ett golv. Jag bär på en stor tillit till att livet bär mig, och finns det inget golv så får jag säkert vingar 😉Då flyger jag istället. Det gäller att ha tillit! 

Och jag som inte hade något att skriva om ordet kreativ? Så det kan bli mitt i allt ändå! Nästa lördag så ska jag skriva pyttelite istället..jag lovar, det jämnar ut sig😉

Titta in hos Lokföraren och se vilka andra som också är med på tåget idag. 

  Följande destinationsord är: 

 5 april: Vårbäcken, 12 april: Husdjur, 19 april: Recept, 26 april: Nyckelring

 3 maj: Fällkniv, 10 maj: Min första...17 maj: Kontraster, 24 maj: Klaveret , 31 maj: Cykel

                                                            Karin Eklund, Funchal, Madeira

.