Hoppa på tåget/ 64/ Déjà vu

Åke, lokföraren tuffar oförtrutet på med tåget som jag hoppar på också i dag...ja, det har jag gjort så gott som alla turer nu sedan tåget gick igång för första gången. Det känns nästan bara det som en déjà vu

Varje lördag så kommer tåget, det om något känns som att det här har jag varit med om tidigare😉

Givetvis så är det inget annat än en återkommande handling, ett tema som tuffar på varje lördag

Åter ett tåg som jag har pusslat ihop under veckan för att ha i det här inlägget

                                          ********************

Så jag tar till en annan sann berättelse istället...

F. var 20 år när han steg i land tillsammans med sina arbetskompisar i den engelska lilla hamnstaden. Det var hans allra första resa ombord på ett fartyg som gick utomlands och inte bara över Ålands hav De var fyra unga män som skulle göra "stan", alla nästan lika gamla, bara något år skilde dem åt i ålder. 

Redan när F. gick ner för landgången så fick han en känsla av att han kände till den lilla hamnstaden, vilket var en omöjlighet för han hade ju aldrig varit där tidigare. Det var den första gången han var där, liksom det var för de tre andra som han var i sällskap med. 

De ville se stan, de ville gå på pub, nu när de äntligen var lediga. De släntrade vidare och gick några kvarter högre upp från hamnen till. 

Plötsligt så visste F. precis var de var och vart de skulle gå. 

-"Men killar, kom med, jag vet var puben ligger, jag vet vad den heter." De andra såg förvånat på honom." Men du har ju aldrig varit här, hur kan du veta"..."Jag bara vet", var det enda han hade att säga, själv förvånad.

"Nu ska vi bara gå runt knuten till höger där framme och där finns en trappa ner till puben som heter...xxxx" (jag som skriver, minns inte namnet längre men jag har hört det ett antal gånger). Precis så blev det och förundrat gick de fyra vännerna ner för trappan till puben som var anrik och hade många år på nacken redan då, när detta begav sig någon gång i slutet femtiotalet.  

Det här fick jag berättat för mig redan som barn. Under hela livet och så länge F. levde (✝2012)  hände det nu och då att han lika förundrat funderade på vad som hade hänt den dagen då han tillsammans med sina arbetskompisar steg i land i den lilla hamnstaden i England. "Hur kunde jag veta och veta det så säkert att puben låg där den låg, trots att jag aldrig hade varit i den lilla staden tidigare i mitt liv? Jag minns att jag rös så håret stod upp på mina armar. Jag kände så väl igen mig därinne på puben också"

Läser man om Déjà vu på Wikipedia kan man bli minst sagt mörkrädd...de lärda är så säkra på att sånt händer inte annat än inne i en hjärna som är mera eller mindre sjuk. Undra på att folk inte vågar berätta om vad de är med om eftersom så många skulle kalla det onaturligt eller övernaturligt. Det finns inget sånt enligt mitt förmenande. Allt är naturligt men vi vill ju så gärna ha kontroll vi mänskliga varelser och då rutar vi in allt i ett visst mönster så att vi ska känna oss trygga. Allt okänt och främmande skrämmer oss, precis så där som döden gör det. Lite diktator-fasoner är det på sitt sätt. Man vill gärna bestämma att så här är det, och därmed basta. Kom inte hit och rubba mina cirklar, tack, ungefär så beter vi oss många gånger. 

Så där är det med allt möjligt som man inte vet någonting säkert om. Man bestämmer sig för att det är si eller så och man bestämmer gärna för andra om hur de ska tro och tänka också. Men jag säger som norrmannen gör, "det finns mycket mellan himmel och hav". 

Kor i Fanal, Madeira

Jag läste en liten bra historia någonstans om Ateisten som satt bredvid en gammal Cowboy på ett flygplan. A vände sig mot C. och frågade: "Vill du prata? Tiden går snabbare om man har någon att prata med. "

Den gamle C. som precis hade börjat att läsa en bok, tittade upp och frågade den totala främlingen bredvid sig, " Vad vill du prata om då?" 

"Åh, jag vet inte, sade A. "Vi kan ju prata om varför det inte finns någon Gud eller ingen himmel eller inget helvete, tja, inget liv efter döden?" A. log självbelåtet och var lite stöddig. 

"Okej", sade C och lade undan sin bok. "Det kan vara intressanta ämnen men låt mig fråga dig en sak först. En häst, en ko och ett rådjur äter alla samma sak- nämligen gräs. Ändå blir rådjurets avföring små pellets, kons en stor platt blaffa och en häst i sin tur producerar klumpar. Varför tror du att det är så?"

A. såg synligt förvånad ut över den gamle cowboyens intelligens, tänkte efter en stund och svarade .."hmmm, jag har ingen som helst aning". C. svarade: "känner du dig verkligen kvalificerad att diskutera Gud, himmel, helvetet eller livet efter döden när du inte vet ett enda skit? "

Sen tog han upp sin bok igen och fortsatte att läsa. 

Rådjur utanför mitt kontorsfönster i Geta en dag i slutet av februari-12

                                                  ***********************

Titta in till Åke om ni vill veta vilka andra som brukar vara med ombord på tåget. Vill du själv vara med så skriv och berätta sedan för Åke att du är med, så länkar han till dig. 

De följande destinations-orden är : 

29 mars Kreativ

  5 april: Vårbäcken, 12 april: Husdjur, 19 april: Recept, 26 april: Nyckelring

  3 maj: Fällkniv, 10 maj: Min första...17 maj: Kontraster, 24 maj: Klaveret , 31 maj: Cykel

                                                            Karin Eklund, Funchal, Madeira