Måndagsfunderingar...

I många år har jag använt ryggsäck. Det är det bästa tänkbara sättet att bära saker på som skonar armar och rygg. Ryggen mår bra av det, man får bra hållning eller åtminstone en bättre hållning än när man bär väskor och kassar i händerna. Det är så mycket bekvämare att bära det man bär på ryggen, det känns knappt alls. Givetvis beroende på vad man har i sin ryggsäck, men det är min melodi, hur som helst.

 

Varför jag tänker på ryggsäck just nu? I fredags när vi gick till Sopronto, vårt lilla hål i väggen, för att handla så hade vi båda våra ryggsäckar på oss. En kvinna i närheten av Sopronto, stod och väntade på bussen. När vi gick förbi henne, så hälsade/bom-diade vi på varandra och då sade hon något som jag först inte uppfattade helt och hållet, fastän jag nickade och log, hon var vänlig. 

Det madeirensiska språket kan vara knepigt att förstå men ett par steg senare insåg jag att hon hade sagt bom passeio! Det lät som pompass... Hon önskade oss en bra vandring och det antagligen för att vi ser ut som vandrare när vi har ryggsäckar på oss. 

Jag förstår det bra, det är inte vanligt att folk härifrån bär ryggsäck. Här är det mera vanligt med plastkassar eller stora väskor som man bär i händerna. Nu för tiden tar de flesta bilen till butiken och fyller på kärrorna och går med dem till bilen efter betalning. Naturligt och självklart men vi har ingen bil. Uppriktigt sagt vill jag inte ha bil längre, körkort har jag men...ja, det går ju så himla bra att vara utan bil. Vi sparar både pengar och miljö samtidigt. Och om det kniper så kan vi ta taxi eller buss. Men vi går så mycket som möjligt med våra ryggsäckar på oss när vi ändå ska handla något 

Avocado ( Pera Abacate) 

Gång efter annan får jag frågan om "att gör det inte ont ?" Så visar de mig att banden på ryggsäcken måste ju skära in i axlarna och jag försöker förklara så gott jag kan att har man tillräckligt breda band på den så gör de inte det. En av expediterna på La Plaza prövade t.om. min ryggsäck för att känna på..Hon såg glatt överraskad ut. Jag hoppas hon har köpt sig en sådan nu för att spara sig själv rent kroppsligt. Jag känner själv att jag stärker min rygg av att bära ryggsäck.

                                               Persimon ( Diospyros kaki) 

På Sopronto/ Vårt hål i väggen, har de lärt sig att nu kommer de där två som bär hem allt i ryggsäckar. Jag tar inte ryggsäcken med mig in, det är verkligen trångt därinne utan jag lämnar den ute tillsammans med U. som väntar tills jag kommer ut igen med de fulla kassar jag har att bära ut varorna i. Jag har alltid ett par extra kassar med mig. 

Att U. stannar utanför är för att det ÄR TRÅNGT inne i butiken. Möter man någon därinne och det tycks bli "trafikstockning", så är vi alla vana att parera, att backa, gå framåt eller åt sidan där det är möjligt, backa igen, ta en annan ny runda etc. Bra går det, men stressad ska man absolut inte vara. Då fungerar det helt enkelt inte. För min del är det där jättebra. Här får saker ta den tid det ska ta. Ibland får jag en smäll i baken och ett gott skratt när någon vill att jag ska flytta på mig. Jag känner mig accepterad mera och mera med tiden som går. Vilket känns jättebra! De börjar förstå att den här kvinnan inte ger sig i första taget...

                                                                      Mango

Vi handlar allt mera från den lilla mercado-n. Mera eller mindre så försöker vi handla det mesta där, även om det kanske kan vara några cent dyrare där än i de stora livsmedelsbutikerna. Det skiner jag i. Jag vill att de små lokala butikerna ska överleva och finnas. Det är så oerhört mycket trevligare i mitt tycke att få personlig betjäning, att få lära mig prata portugisiska samtidigt, för tro inte att de säger ett endaste litet ord på engelska...Tack för det, jag gillar det även om det kan bli knepigt ibland. Men under tiden lär jag mig och så trivs jag jättebra därinne bland alla varor som tornar upp sig mot taket till och så får jag köpa så mycket som möjligt som är från Madeira eller Portugal. De har lärt sig att jag är ståndaktig i fråga om den saken..

Apelsiner från Algarve...ibland får jag tag på apelsiner härifrån också..

Tittar jag på gröna bönor så kan de ropa åt mig att nej, de där är från fastlandet, de där i den andra lådan är härifrån..😊De vet min tågordning, Madeira först, sen Portugal, i den mån det är möjligt men jag gör tvärt om ibland;  persimonerna tar jag helst från Portugal, de är godare där än här. Jag har funderat på den saken men troligen handlar det om att persimonerna här innehåller mera oxalsyra än de som växer på fastlandet. Den vulkaniska jorden gör säkert sitt.

Jag tar inte foto av interiören, det känns helt enkelt inte bra att göra det. Jag vet att jag säkert får göra det men på något sätt så upplever jag själv att jag går över en integritetsgräns. Det är min egen känsla som gör att jag avstår från fotograferandet. Därinne är jag absolut ingen paparazzi...

Plommon från Madeira /Ameixa

Man ser givetvis många med ryggsäckar här, men de flesta är turister, många är vandrare, men fint nog börjar ryggsäcken ta mera plats även på madeirensarnas ryggar. Oftast på män men också skolelever använder ryggsäck mera, killarna på ryggen,  tjejerna tja, de har en ryggsäck men ofta bär de böckerna på armen likväl...en trend antar jag. Lite små dumt nog men ska man hänga med i gänget så...😉och helst ska man ha en jumper som hänger ner över axeln så att den blir bar och att man kan se bh-bandet..Trender är trender, sånt där höll vi på med även i min ungdom, kanske inte just det jag har beskrivit men visst hade vi märkligheter för oss vi också. 

                                                           Macãs Fuji...Äppel av sorten Fuji

Vi har många ryggsäckar av olika modell i vårt hem. Små för lättare bruk, stora för storhandling, för levadavandringar, för mina studieböcker, men också ett par olika storlek på kyl-ryggsäckar. Jag bär alltid den stora kylförvaringsryggsäcken på mig när vi handlar charkuterier, mejeriprodukter och frysvaror. Uffe tar hand om allt det andra i sin ryggsäck. Bl.a frukt och grönsaker. 

Slut på funderingarna...idag väntar en timme med  Melissa och när jag kommer hem igen kommer en vän från Finland på besök. Kul! 

                                   Ha en bra måndag alla!

                         

                                   Karin Eklund, Funchal, Madeira