Hoppa på tåget/ 60/ Black & White
Lokföraren, Åke i Nacka, har en speciell önskan på resan idag och den heter Black & White..
Jag har funderat hit och dit, känt att nej, jag står över idag även om jag har många svartvita foton, men så är det som det är med det där hjärnkontoret som befinner sig högst upp på min lekamen. Mitt i allt så poppar något upp i alla fall. Igår morse när jag slog upp mina spräckliga, så kom jag ihåg min svartvita linneklänning som jag hade på mig när jag var 15 år. Jag älskade den klänningen.
En kille som jag kallar till H. och en tjej G, båda från Finland, samt två tjejer från Sverige, Älmhult, I och Gräsö I. Vi skrev rätt mycket åt varandra under flera års tid.
Tydligen så kände H. att han ville komma till Åland under sommarlovet då jag var 15 år och hade en svartvit klänning, för att hälsa på mig. Han var ett par år äldre än vad jag var. Det fanns en liten aning av romantik i luften, så det kändes lite pirrigt. Liten Karin kände sig verkligen liten, som på ett gungfly.
Vi träffades i Badhusparken under en brandkårsfest, där min hulde far, brandkåristen, var med som vaktman. Han vaktade nog inte bara gästerna som kom och gick till festen, han höll i all synnerhet ett öga på sin dotter. Lita på det.😊 H. och jag vandrade än här, än där, åt varm korv, dansade och pratade så där som man gör när man försöker bli lite mera bekanta med varandra på riktigt. Vi hade ju redan en viss erfarenhet av varandra via våra brev, men att träffas på riktigt var en annan sak.
Jag tror att vi båda så gott som genast upplevde att vi nog inte var ämnade för varandra.🙄 Det insåg vi i all synnerhet när vi försökte oss på en kyss, båda två lika oerfarna. Vi smällde ihop våra tänder så det sjöng om det och jag fick en ganska så prydlig fläskläpp efter den smällen. Ni skulle ha sett min fars min när han såg på sin tonåriga dotter senare. Den var obeskrivlig men han försökte verkligen hålla god min och inte skratta ihjäl sig. Både H. och jag var lättade, kan ni tänka er. Vi passade inte ihop, det var ju hur tydligt som helst, haha..men vi höll kontakten brevledes ett par tre år efter det, vi blev vänner, riktigt goda vänner.
H. blev kär på "riktigt" och berättade allt för mig brevledes om sin stora kärlek, ända tills han en dag inte fick skriva till mig längre p.g.a. en svartsjuk fästmö. Där kom det svarta in, så vi sade tack och adjö till varandra, lite ledsamt nog för vi hade blivit riktigt goda vänner.
Sen kan svart och vitt bli hur färgrikt som helst. Det lilla barnet på bilden är
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Kläderna doftar 60-tal. Min mor hade en baddräkt i svartvita schackrutor. Skulle aldrig fungera idag, men då var det populärt.
Målningen som inleder inlägget är ett motiv jag med glädje skulle stå framför med min kamera. Just en sådan plats jag vill springa på ute på landsbygden.
Tandkyssat har du 😉Klänningarna - och så resten i inlägget!
God lördagskram!
du kan ju visa dina svartvita en annan dag så ingen skada är skedd som jag ser det. Underbart om du har foton från den tiden då OP-trenden, mönstret var aktuell. Vete gudarna om det inte skulle fungerar än i denna dag, allt går ju i cirklar..Börjar en så kommer alla andra efter, ungefär så är det.
Tågbilden är underbar...den sista resan tror jag att det stod att den heter. Lycka till, mitt i allt så springer du på en sådan plats, Sverige har så många skatter att upptäcka.
tack, så där lagom romantiskt dock men min första kyss fick ni ta del av även om det mera var en käftsmäll, haha..pinsamt, minst sagt men vi tog det med fattning.
God lördagskram på dig också! Ska söka upp dig i någon av vagnarna, hoppas du är med på tåget.
det är outstanding...kommer inte ihåg var jag hittade det men det bara måste med.
haha, det ser ut som att man bara måste vara med. Beroendeframkallande...
Tack! Ha detsamma du med!
klänningarna är läckra, hoppas modet återkommer...
Tack! 😊
Apropå den där misslyckade kyssen.... en midsommar försökte jag att kyssa en tjej med glasögon å det gick väl sisådär.... våra brillor fastnade i varandra så vi kom aldrig riktigt till å så dök plötsligt hennes kille upp.....
Ha en skön lördag!
Tack, din solskenshistoria är inte sämre skulle jag säga. Här sitter jag och skrattar åt glasögonen som fastnade i varandra. Haha...tack för den historien.🤣 Så hade hon en kille också, jisses, du levde ju riktigt farligt! Ha detsamma du med!
Nu ska jag gå och titta på skidskytte! Önskar en fortsatt fin lördag!
Kram
Önskar en fortsatt fin lördag!
Kram
Vilket härligt ungdomsminne du berättar så fint ang ungdomsörälskelse. Känner igen mig ;). Så spännande det var. Vad kul att få se din pappa och andra släktingar du har. Härligt inlägg som vanligt
Ha nu en skön helg
Kramar från Malin Öppen Ridå
Tack!😊 De var ju så snygga de där klänningarna och alla klädde bra i dem dessutom. Haha, det är ett minne om något. Härligt att du och Jenny fortfarande brevväxlar även om det är i mejlform. Tiderna förändras.
Tack, vi är bortbjudna på middag i vår tur.
Önskar dig detsamma!
Kram
ja, nog kändes det alltid, haha..Vi blev goda vänner så länge det kunde vara...
tack! Klassiskt, djärvt och snyggt, där sitter de tre orden perfekt.
Önskar dig detsamma!
Kram
ja, det var ju svarta eller vita opstövlar som gällde. Jag ägde inte sådana däremot. Men visst var de fina
Ja, så var det ju, brevpappren skulle vara fina och det fanns att välja på. Det är bara att hänga med i svängarna, så enkelt är det.
Tack Malin, jag önskar dig detsamma!
Kramar!
Tycker att rubrikbilden slår alla dina svartvita foton idag. Den bilden har precis allt och lite därtill. Stämningen kan man nästan ta på. Helt underbart!
Kolorerade bilder har jag också några, fast inte så fina som du visar på din mamma. Har du tänkt på att kolorerade pappersbilder ser ut som nya även idag. Papper är nog ändå svårslaget som lagringsmedium;-)
Älskar dina fina klänningar. Moderiktigt då, helt klart:-)
Nu må du tro har jag också hoppat på tåget en bit. Spännande tema!