Gammalt och nytt

    

Gammalt och nytt. Så får rubriken heta idag. Jag fortsätter att tömma det lilla fotoalbum jag började tömma redan igår. Fotona tog jag i slutet av oktober- 24. Jag var på vift här i stan tillsammans med favoritkillarna, Timothy och Wilhelm. Vi hade gjort en lång dag, äventyrlig och intressant och var på väg hemåt när Wilhelm absolut ville in i en musikaffär för att se på gitarrer. Han spelar själv gitarr nämligen. 

Då var denna mormor rätt så spak redan...eller slak kanske jag borde säga, så jag sade åt dem att "gå in ni" så stannar jag här utanför och väntar på er. "Att gå-springa hela dagen går nog an men favoritkillarna har både yngre och längre ben än vad jag har. Jag får ligga i för att hänga med. Lite vila kändes som en nödvändighet. Sagt och gjort, de dröp iväg och jag stod där jag stod längs Rua da Carreira, den äldsta gatan i Funchal. 

                     

Fotona är helt oredigerade. Jag njöt av av alla de gamla fina fönster jag såg och som alltid med gamla byggnader funderar jag på vem som en gång har bott där, vem som har tittat ut genom det eller det fönstret

Förr i tiden höll man hästkapplöpningar på denna gata. Gatan omnämns redan på 1500-talet och var en gång känd under namn som Carreira dos Cavalos och Carreira Velha dos Cavalos. Namnet kommer sig av att adelsriddare tränade sina hästar och att hästkapplöpningar ägde rum där. 

Carreira betyder 1. karriär 2. kapplöpning. 3. rad. räcka. länga

Carreira dos Cavalos : Hästkapplöpning

Carreira Velha dos Cavalos: (det här känns lite märkligt men tydligen tävlade gamla hästar också. Velha betyder gammal) 

    Lite spöklikt såg det ut...det var bara en fasad mot gatan till märkte jag helt plötsligt

Här syns det bättre. Spännande minsann. Jag vet att det finns bestämmelser från stans byggnadssida att om man renoverar husen här så måste man förbättra fasaderna i samma stil som de en gång hade. En slags K-märkning. Boa boa ropar jag...

Ett foto tog jag till och så ringde telefonen. "Mormor, gå hem du, vi hittar...det här kommer att ta tid. Wilhelm har fått fin kontakt med ägaren i affären. Nu spelar de gitarr och pratar instrument så det sjunger om det." Timothy rapporterade.

-Ok, jag går hem och lagar mat så kommer ni sen. Jag blev lite som åsnan mellan hötapparna. Jag ville ju vara med killarna men det fanns en kille hemma också som var hungrig. U väntade. Det är jag som lagar mat i vår familj. 

När killarna kom hem så hade maten strykande åtgång. Wilhelms ögon strålade av musikaffärsbesöket. 

Nej, det blev inget köp, fastän han nog ville. Men gitarrer är dyra och en gitarr fanns det redan hemma i Sverige. 

Så till det som är nytt och inte ens färdigt. Hemma på gränden händer saker hela tiden även om många som kommer hit får för sig att RIM-byggjobbet nästan har stannat av. Så fel, så fel..de finns där och jobbar på så det står härliga till. Men de syns knappt alls just nu. De är mest på insidan. Precis som de flitiga myrorna i en myrstack ungefär.

Det har hur som helst kommit fönsterrutor på plats och jag kan se taket på vårt hus spegla sig i ett av dem.

  

Vi börjar se vad som väntar oss i framtiden. En stor ljus gavel ståtar framför oss på andra sidan gränden. Det ljusa huset har de nästan gjort klart på utsidan och på insidan händer saker hur mycket som helst. Det levereras allt mellan himmel och jord hit och allt "flyger" med lyftkranens hjälp in i huset. Det finns killar där av olika slag, det är RIM-mare, det är specialkillar för olika typer av jobb. Vilket knåp det är...och jag tänker på barndomens bollande mot vägg...kanske jag skulle? 😉 En bra studsboll så. Mitt i allt så händer det. Jag får säkert Lill-Ronaldo med på mitt lilla upptåg. Han på sin terrass kan ta sidan till vänster i bild och jag tar den till höger..fönsterrutorna ska vi försöka undvika. 

I det stora huset som blir svart med träräcken på balkongerna, händer det också en hel del. Jag har inte ännu givit mig tid att runda hela härligheten. Men de har börjat förbereda för att plattlägga väggarna mot Conde de Carvalhal"parallellgatan" till vår lilla gränd. Ingenting står stilla, det är full fart och rakt framåt hela tiden. Det är imponerande att se hur de fixar till det. Logistiken är inte den lättaste. Utan byggkran skulle de nog stå sig ganska så slätt..

Men plötsligt så händer det, men kanske inte riktigt än dock. Kanske vi har nya grannar till nyåret? Den som lever får se. 

RIM-fotona tog jag förra veckan. 

Istället för regn och ovädersbilder så visar jag den vackra bukett vi fick på  Alla Hjärtansdag av grannarna ovanför oss. 

Ha en bra onsdag alla.  Jag är på väg till Melissa idag. Måndagens lektion inhiberade jag själv för att vädret var så urbota dåligt. Inte för min egen skull men för hennes som skulle sätta sig på sin motorcykel just när regnet stöpte ner som värst. Att susa fram i oväder och på motorväg i hård trafik då alla ska hem. Nej, sade jag. Vi tar det en annan gång. 

Hon tog tacksamt emot erbjudandet. Men idag så ska vi ta tag i alger och Santo António, helgonet. Är det inte voodoo på gång så handlar det om helgon. 😉 Här händer det saker hela tiden och på portugisiska. Det ni! Livet är roligt nästan jämnt! 

                                 Karin Eklund, Funchal, Madeira