En vit måndag

ja, det där kan man förstås ta som man vill. Det finns ju något som kallas vit vecka och då i meningen av att man inte dricker någonting alkohol-aktigt alls under en vecka. Nu handlar inte min vita måndag om något sådant utan mera om min egen lek med fotografier och lite dittan och dattan som jag har hittat i mitt fotoarkiv.

                   

                    Vi hade ett körsbärsträd då vi bodde i Geta (Åland). Det gav bra med blommor

                    men sämre med bär och bären var inte alls söta. Det var ett s.k. surkörsbärsträd 

                    Japp, vi sågade ner det...vi är rätt så radikala ibland (kanske alltid). Men vackert 

                    var det när det blommade

                   

   Afrikas vita lilja (Madeira)

Vitt var länge den självklara grundfärgen på kläder, eftersom kläder länge var gjorda av linnetyg. Tyget var svårt att färga och tappade färgen vid tvätt och fick därför ha sin naturliga vita färg.

Det var skillnad på ofärgat vit, som kan ha en gråaktig ton och en intensivt färgad vit. Romarna kallade ofärgat vitt för albus och intensivt för candidus, en intensiv vit ton som åstadkoms med kalk.

Namnet Albanus härstammar från Albus, för att galeasen är vit och har vita segel...( jag har lovat att jag ska skriva om min tid ombord på och med Albanus någon gång och det kommer. Mitt huvud har börjat att "skriva" så mitt i allt så händer det att det kommer något på pränt ) Själv känner jag mig lycklig när jag minns tiden ombord och allt jag fick vara med om. Tala om arbetsplats som heter duga! 

   Ett mandelträd på min ära...jag tog foto av det då vi var i El Palo år 2018, en förort till Malaga.

   Naturligtvis så måste jag gå närmare..

   

 

Dessa underbara blommor, högre upp i toppen var blommorna ljusare. Kanske trädet var ympat, kanske solen hade blekt kronbladen. Under trädet låg en stor vacker katt. Först trodde jag att den sov och i och för sig så gjorde den ju det. Den hade lagt sig ner under körsbärsträdet för att dö. Plötsligt så kändes det som att vara på helig mark. Jag gick sakta därifrån och tänkte att ingen bättre plats kan man ha att somna in på än under ett blommande mandelträd. (nej, jag tog inget foto)

I en hotellträdgård i Lido, hittade jag denna vackra Glory bush som härstammar från Brasilien. Tibouchina mutobilos, Aranhas på portugisiska, Tibouchina kallad på svenska. Underbar är den vita skönheten. Den finns även i en blålila variant men heter då Tibouchina urvilleana.

 

Antikens greker såg på vitt som en positiv färg som symboliserade ljuset i kontrast mot mörkret. Den användes flitigt inom konsten. De fyra huvudfärgerna inom grekiskt måleri var rött, gult, svart och vitt. 

   

I samma hotellträdgård i Lido växte en vacker lilja och plötsligt så började det regna. Det var en vattenspridare som skötte om "regnandet".☂

I det antika Romerska riket var purpur färgen för kejsare, rött var soldaternas färg, vitt prästerskapets och svart var den färg som bars av hantverkare och konstnärer. En man som kandiderade till ett politiskt ämbete i Rom bar en kritvit toga, toga candida och vestalerna bar kritvita kläder, som symboliserade renhet, kyskhet och lojalitet.  

    

En kalla måste förstås till. Jag minns inte var jag "plockade" den här. Vi har ju själva två stora plantor i vår lilla täppa, som fick namnet Céus på grund av just de plantorna.. Jag var förvånad över var de kom ifrån, för jag hade varken sått eller planterat dem och grannen Z. höjde armarna mot skyn och ropade Céus. Självklart de är från himlen! Så allt som jag inte begriper längre gör att jag höjer armarna och ropar Céus! Ibland kan det bli riktigt roligt när jag gör det, beroende på var jag är och med vem jag gör det.

Jarros el. Bocas de Jarro, heter skönheten på portugisiska

Jarro har många betydelser men jag skulle tro att den närmaste är skål/kanna i det här sammanhanget.

Bocas= munnar

Så där ja, nu får det räcka med vit måndag för den här gången. Samtliga foton är mina egna. 

Jag har fångat upp en del av klokheterna i det här inlägget  från Wikipedia. 

Idag är det åter dags för en prattimme med Melissa och sen ska jag direkt efter det öppna min lilla mun för Edgar som alltid försöker göra den större för att kunna se alla mina tänder på en gång.

 🦷🦷🦷🦷🦷

Faktum är att det är den värsta pärsen för mig när jag är hos min tandläkare.

Borra och fixa går an men när han försöker göra munnen större än vad den är, då är det för jäkligt. 

Det är nästan som att föda barn men ur fel ände...

ja, jag tog väl i lite nu då 😉 men det gör rejält ont när skinnet känns som att det spricker när som helst. Vilket det förstås inte gör. 

Jag brukar komma helskinnad hem igen. 

Dessutom,  när jag ligger där med munnen full av hans fingrar, verktyg, utsug och insug och gud vet allt, så vill han alltid prata portugisiska med mig. Då frågar han mig saker och vill att jag ska svara honom. På portugisiska! Haha..portugiser, jag säger bara det. Jag älskar det här folket! 

Tandläkarstolen finns i Tyskland på en tandläkarklinik som en av våra goda vänner ägde. Nu har han sålt allt och pensionerat sig. Kanske stolen har gjort det den också? 

Ha en bra måndag alla!

                                            Karin Eklund, Funchal, Madeira