Dittan och dattan-dags...
Ibland undrar jag om jag någonsin ska få fullständig ordning på mina "album" i fotoarkivet..
Troligen inte och på något sätt så är det faktiskt rätt så kul.
Jag börjar acceptera min "ordning", även om den är fullständigt utan kontroll emellanåt.
Jag nekar skriva oordning för det är inte så. För det mesta vet jag bättre vad jag har och inte har
om det blir lite huller om buller. Det är väl så min hjärna ser ut kan jag tänka mig😉
Jag minns plötsligt en polismästare i Ålands skärgård. Hans arbetsrum kan inte beskrivas,
hans skrivbord såg ut som att det kunde segla iväg när som helst om man bara lade upp ett segel
på det.
Själv påstod han att om någon annan städade hans skrivbord (hans fru ?)
så hittade han inte någonting längre.
Han påstod att han hade en oordnad ordning som fungerade.
Mitt i allt så dyker ett litet album upp där det inte alls ska vara.
Eller ett album som inte ens ska finnas längre. Istället för att radera foton just då, så har jag ändå
givit dem en chans att få vara med på ett hörn på något sätt. Samlat ihop än här-, än där-ifrån.
Det blir lite grann som gubben i lådan och minnen vaknar till liv.
Ett sammelsurium av bilder och minnen
Vi var tillsammans med vår goda vän Mârio och hans äldsta dotter Karlota till
Santana den 7 februari- 15..
Mârios hela familj och vi båda skulle träffas och göra Santana tillsammans,
men först på plats var Mârio o Karlota och så vi två.
Medan vi väntade på de andra i familjen så gjorde vi våra strövtåg och bland annat träffade vi den här
geten där den stod bland rostiga oljefat, spanskrör och allt möjligt annat som fanns vid ett plåtskjul
som förmodligen var get-huset och förvaring för alla grödor som växte runtomkring.
Nästa foto visar oss när det var Blomsterfestival här i Funchal för snart tre år sedan. Vi gick förbi och den unga vackra kvinnan i folkdräkt visade dörrvakten att hon kunde ha en flaska på huvudet... Tyvärr fick jag inte tillfälle att ta foto av honom när han visade att han också kunde ha det och då utan att hålla i flaskan. Ögonblicksbilder. Alla var så lättade över att inte behöva bära munskydd längre. Livet blev så härligt spralligt just då.
Vi kände igen dem, såg skillnaderna.
Vanligtvis så hade vi tolv rådjur hemma på gården då vi gav dem mat när det var vinter.
Men det hände att de var flera än så också där samtidigt.
Mitt i allt är jag här på ön igen och uppe i Fanal. Vilket skitfoto rent ut sagt. Någon har roat sig med
att släppa en stor tung sten mitt i en ko-mocka. Man kan roa sig på olika sätt.
Själv funderade jag på om jag hade en stor plastkasse...
så att jag kunde ha tagit med mig gödseln hem till täppan. Jag måste ju tänka på maskarna också..
Jag hade ingen plastkasse...
Nej, vi fick ingen poncha.
Det finns till all lycka skickliga stenläggare här i Funchal. Även yngre förmågor har jag sett...Toppen!
Spännande speglingar/skuggspel kan uppstå mitt i allt.
Ett kort ögonblick här hemma hos oss på väggen i matrummet
Den sista bilden i albumet ger kanske den som längtar till våren en aning om hur man kan få till/klippa till ett träd mot en mur eller så. Trädet växer här i Funchal, på vägen mot Lido.
Vips, nu är ett litet dittan-dattan-album borta, så där bara...
Trevlig tisdag önskas er alla!
Karin Eklund, Funchal; Madeira
Kommentarer
Kram
tack, ja, faktiskt så tänkte jag den tanken jag också..😁Tack detsamma !
Det måste ju inte vara en djupare mening med de foton man tar, man gillar motivet helt enkelt eller ser något speciellt i det som kan vara roligt att dela med andra.
Kram!
så är det ju. Det är verkligen harmfullt om man har raderat någonting som man senare inser att oj, det där skulle ha varit bra att ha nu. Vi gjorde det vi också ett tag, digitaliserade gamla foton...stort jobb! Lycka till ! Kram
Haha, där fick du till det så där bara. Exakt så är det ju..Kram
visst är det fint med vilda djur i närheten. Varg. lodjur och några vildsvin samt någon björn har också synts till på Åland, men då mera sporadiskt. Åland är så litet och jägarna som får tillstånd att skjuta bort dem är skickliga. Älg med kalv ska man akta sig för, helt rätt.
Här är det farligaste djuret vildkanin...😉
Kram
tack! Geten såg ut att trivas men de kände knappast till något annat. Vissa djur här har det inte helt bra...och det gör ont så in i vassen att se det. Vi hade många rådjur runt omkring oss..fina djur som vi lärde oss mycket om på nära håll, mycket som man inte tänker på annars. Sociala djur. Får nog skriva om det någon annan gång. Det finns många fotografier.
Det kan bli riktigt fint med att formklippa små träd..
Tack Anita!
Kram
Jag tror att ”mina” vilda djur vande sig vid mig och var inte så brydd.
Dina hittan och dittan bilder är ju kul att finna när anden faller på 😍 lite gott och blandat 😋
Komockan med sten fick mig faktiskt att tänka på en sköldpadda 🐢
Getter lr tåliga djur som inte behöver mycket… fattigmans ko kallades getter häromkring förr 😅
Ha en fortsatt fin tisdag 👋 åsa
Kramiz
så bra att det gick bra när du gick men älgkon och kalvarna och dessutom hade hund med dig eller kanske just därför`? Antagligen kände de bra igen dig. Är djuren trygga med en person så går det oftast vägen hela vägen. Jag känner väl till det där för egen del.
Däremot lärde jag mig att man inte ska prata med ord utan med ögonen, då gick det alltid bra
Tack, det finns lite dittan och dattan här i arkivet.
Fattigmans ko sade man på Åland också,
Ha detsamma du med! 🤗
Så kul att du tycker det. Tack, jag är som du, jag gillar djur jag också. Väldigt mycket.
Kram