För ovanlighetens skull så visar jag några familjefotografier från det att mina barn var små.
Jag själv var 28 år när det här hände.
Precis som de flesta föräldrar tycker så tyckte jag också att min egen lilla Lucia-Nann var den allra sötaste Lucia jag någonsin hade (har) varit med om.
I familjen fanns två labradorer. I bakgrunden skymtar Herbert fram, just innan han fick glitter i "håret". Emma var redan fixad
Dagen till ära så hade Nann, då 6 år, legat med flätor hela natten, för att håret skulle vara lite "lockigt". Vad gör man inte för att vara fin när det är dags att i tidig timme fara runt till släkt och vänner och sjunga luciasången..
Lillebror Jon, då 3 år, skulle vara stjärngosse, men killen satte sig på tvären och nekade att ta den stjärnbeströdda struten på huvudet. Han lade sig rakt ner på golvet och skrek NEEJ! och sparkade vilt omkring sig i ilska. Struten for iväg som en pil rakt in i vardagsrummet och landade vid orgeln. Han ville istället ha "mö och bö", mjölk och bröd. Det fick han förstås. Vi lämnade struten hemma och drog sen iväg med hundar, ungar och hembryggt äppelvin, nej jag menar hembakt bröd som vi delade ut åt alla som vi uppvaktade med Lucia och sång.
Jag har inte tagit en enda bild av den här morgonens lucia. Det är barnens far, min ex-make, som stod för den saken. Han var även chaufför åt sitt luciagäng..
Här är vi på väg in till mina föräldrar i min barndomstrappa, 19 trappsteg, en avsats, en sväng och sex trappsteg till. (Jisses så jag åkte ner för den trappan på magen många gånger som barn. Knapparna rök. 😀)
Lucians och stjärngossens varma vinterstövlar byts ut till sockor.. Vi smög/ tassade oss in till mormor och morfar, mina älskade föräldrar. De blev tagna på sängen i ordets rätta bemärkelse. Lucia-Nann tog sitt uppdrag på djupaste allvar. Att Jon inte hade stjärngossestruten på huvudet spelade ingen roll, han var stjärngosse med hemstickad mössa..det gick bra det också.
Så blev det dags att åka till Kungsö, där Hilma väntade tillsammans med sin Albert.
Här diskuterar Hilma med Jon om struten som blev hemma.
Han var fortfarande lite purken på mig för att jag hade försökt lägga
en strut med stjärnor på hans huvud. Han och Hilma var alltid liksom ett eget team för sig.
"Ja, hur kunde mamma göra så ?" fick jag veta. "Tokiga hon". Jon blev nöjd när han fick förståelse.
Lucia-Nann hittade alltid sin favoritfamn hos Albert.
Albert och Hilma var våra grannar i drygt 10 års tid.
Vi köpte tomt av dem där vi byggde vårt hus och vi blev alla som en familj. Vi hade en gränslös gräns så att säga.
Mina föräldrar och Hilma och Albert var goda vänner sedan ungdomen.
Nann bodde mera eller mindre i Alberts bilgarage och verkstad när han var där och skruvade på bilar. Hon trivdes som fisken i vattnet där bland alla muttrar, skruvar och oljor och såg ut som en smutsig liten oljetrasa själv emellanåt. Men inte den här gången..nu var hon och lillebror ljusen i tillvaron.
Varma goda, härliga människor var de båda två, Hilma och Albert. För alltid inristade i mitt hjärta, i våra hjärtan. 💗
Så där ja, en liten lucia behöver ta paus...Om jag minns rätt så har hon fortfarande kronan kvar.
Kanske klänningen också som jag sydde för just det tillfället åt henne.
I huset i stan där vi bodde, medan vi byggde hus i Kungsö, så gick vi in till grannarna i samma trappuppgång och lussade..
Och så var den Luciamorgonen till ända...
Nanns egen pojke Timothy var flera år senare med som stjärngosse i skolans luciatåg i kyrkan.
Lillebror Wilhelm gjorde sin raider till storebror med jämna mellanrum. Så där lagom populärt
Men det bekom inte lillebror alls
att han fick en stjärna i huvudet...
Brorsorna!
Fina minnen! 💗💗
Så till dagens krubba:
Ett syskrin kan man också omvandla till en krubba Det tog ett tag innan jag hittade de tre huvudpersonerna men till slut så..
Bröderna Royce hade fullt upp på Luciadagen med att få till en julbelysning här på terrassen...sex meter är krångligt att få ordning på. Så de stod i att reda ut trasslet...
De håller koll på venusskon också, krukan med sapatinhos. Vi har ju en deal och de sköter det bra...
Rapport inkom från terrassen med fotografi...Skönheten börjar slå ut nu...
Tåget från Nacka, Norrland, Sverige, körde in på tågperrongen här i Funchal och jag hoppade på.
Nu bar det åv (av) som man säger på Åland.
De andra som också brukar vara med ombord på tåget hittar ni på Lokförarens sida.
Klokord: Försök inte att stilla stormen. Stilla dig själv. Stormen kommer att dra vidare.
En skön tredje adventshelg önskas er alla!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
som varvar verklighet med sagolikhet
under denna magiska december.
Precis som de flesta föräldrar tycker så tyckte jag också att min egen lilla Lucia-Nann var den allra sötaste Lucia jag någonsin hade (har) varit med om. 
Kommentarer