Help, we need somebody! 09.12-24

Igår den andra advent tog vi det rätt lugnt här hos oss. Även Bröderna Royce var osedvanligt lugna..

På morgonkvisten visade sig regnbågen och naturligtvis så måste vi beskåda den en stund. "Kan man gå på den där bron?" "Ja, i fantasin kan man göra det", men annars kan man inte göra det, förstås.

Jultomten kommer ju också över himlavalvet under julen med julklappar i sin släde dragen av renar..men det där vet ni säkert redan? " 

Vi körde inte någon släde, vi åkte containerfartyg från Leixões på fastlandet, hit till Caniçal på Madeira och sen i bil till butiken...ja, så såg ni ju mig i skyltfönstret, sade Rulle. Jag kom lite senare inflikade Rulte...och jag åkte ryggsäck hem till oss. Jag åkte i en papperskasse..(Rulles kommentar) 

Det är bara att konstatera att killarna kan sin historia, sin resa hit till Madeira i alla fall.

Självklart borde de ha kommit med en släde. Så tycker i alla fall jag. Efter den korta diskussionen gick vi in igen...och tog det lugnt. 

Är det helg så är det helg men så går det som det går, när två nyfikna, lite lättjefulla renar släntrar omkring i lägenheten och tar sig för att testa saker som de inte borde testa ...

   En hård smäll hördes och så blev det tyst. 

   En liten stund bara, sen hördes ropen...

  " Kom och hjäääälp oss, vi har fastnat..."

Tur att det bara var luvorna de fastnade i.

 -"Men hur gick det här till då ?" frågade jag när jag stängde av Kettlern, roddmaskinen

 och tog loss bröderna . 

 

"Tjaaa, vi tänkte ro oss smärta och starka. Vi måste tänka på midjemåttet. Hur snabbt vi än äter choklad så magrar vi inte, så vi tänkte att nu ror vi bort lite midja..

Men det var jättejättejättetungt och så sa det bara tjoff! Vi åkte nästan ända in i maskinen och så slog det lock för öronen på oss också! "

"Men vännerna, ni är för små och roddmaskinen är för människor. Dessutom har vi lagt på det högsta motståndet när vi ror. Vilken tur att det bara var tomteluvorna som fastnade.."

             "Men hör ni, hoppa upp i min famn så ror jag åt er...

             då magrar ni säkert. 

             På god tro och stora fötter kommer man långt .😉"

             

"Men vi har en ännu bättre idé , vi virar tomteluvorna runt bandet du drar i så går det ännu snabbare ..."

-"Okej, okej"...jag rodde, snabbt, snabbare, snabbast och de åkte snålskjuts hängandes i luften. 

Vad gör man inte för de Ren-liga bröderna? 

Sen packade vi lyckoharar i askar, lade papper och vackra band runt om.

Nu väntar en förklaring till i brevform om att det är lyckoharar i paketen som ser till att de små barnen som ska få dem, drömmer vackra drömmar och får lycka med sig om de tror på magin som en liten hare besitter. För tron är förstås viktig. Det är ju inte vilka harar som helst..

U. gruffade något om att vi kommer säkert att få se dem flyga runt överallt här i knutarna när Lill-Ronaldo och de två tjejerna V. och D. använder dem som fotbollar.

De kanske rentav ramlar ner i ribeiran och får göra grodorna sällskap.

Givetvis, vi kan förvänta oss det också men föräldrarna som läser medföljande brev kanske har lite mera vett än så..

Den som lever får se och det är som är givet, är givet. Jag har inte med den saken att göra senare men jag tror på magin i det här fallet. Jag har ju själv varit liten en gång i världen och vet hur barn brukar tänka. 

Ni vet den här fina sången.."Ser du stjärnan i det blå, det du önskar ska du få"...Jag har sett tindrande barnaögon när de har sjungit den sången, helt och fullt förvissade om att allt skulle bli som de önskade att det skulle bli...och tror man riktigt riktigt mycket så blir det kanske så. Åtminstone så lever hoppet och bara det är värt att leva för.  Vet ni, jag kan inte låta bli att tänka på alla barn som befinner sig i krigförande länder. Alla borde de få en liten lyckohare..Förbannade maktgalna krigsherrar! 

På kvällen gick vi ut på terrassen för att se på födelsedagspresenten som U. fick i fredags av våra vänner som kom på besök.

Den är ju jättefin, tyckte vi alla. Gnistrande fin! 

U. och jag har bokat in oss till en piano- och gitarrkonsert den 18 december. 

Bröderna vill nog komma med de också men det finns gränser även för en sagotant och hennes make.

 

I all synnerhet för maken. 

Jag mutade Bröderna med löfte om mycket choklad medan vi är borta den kvällen. U. såg lättad ut..

Han hänger nog med på det mesta i julig galenskap men det finns en måtta med allt. Själv har jag mera eller mindre blivit korrupt på kuppen. Jag har börjat ge mutor. Det trodde jag aldrig om mig själv🙄

Maracuja? Passionsfrukt? Ja, det finns en sån också..en har vi ätit upp...

Idag är det tandläkaren som gäller för U.s del..

Jag lyssnar på audio för att förstå vad portugiserna säger när de säger något. 

Det är inte alls lätt. Det är skitsvårt!  

Det är precis som om någon sätter en kontakt med snabb-el i baken på de där personerna som pratar i audion. Det går undan som bara den och så ska jag försöka hänga med!?! De tar bort första bokstaven ibland, drar ihop orden på mitten och lägger till ett e lite här lite där som inte ska vara där. I kulsprutefart. 

Jag fattar inte att de förstår sig själva ens.

Det tar tid, många gånger om får jag lyssna på samtalet som förs, innan jag har förstått allt det som har sagts. Men jag blir lite lite bättre med tiden..  Imorgon ska Melissa och jag diskutera texten jag har lyssnat på och så ska jag berätta om kinesiologi. På portugisiska! Milda limpa! Men för dumt huvud får knoppen lida. Jag ska göra mitt bästa, mera än så kan jag inte...

Jag ska berätta mera om det en annan gång, om det här med dumt huvud och kinesiologi.

Citronellan, Dr. Westerlund, den bara fortsätter att växa så det knakar. Från att ha varit ett litet torrt toppskott , så har den tagit igen sig med besked på ett halvt år. Tala om livsglädje! Den är nog inte riktigt klok den där, sade en av våra grannar och pekade på Dr. W. Jag är glad för att den inte är riktigt klok. Fortsätt så bästa doktorn!

Det regnade för övrigt igår på förmiddagen. 

   Åkes färgsprakande december måste få sitt idag också

En liten "retur- hare på väg att paketeras in..

    Ha det måndagsbra alla som tittar in här!

                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira, sagotant i juletider.